.

Hösten 2009 ställdes vi inför fullbordat faktum: Bajen ramlade ur Allsvenskan efter 12 raka säsonger. Ångesten, bitterheten och frustrationen var total hösten 2009. Matchen mot Trelleborg i näst sista omgången vändes från en möjlig seger och en sista desperat möjlighet att hänga kvar i Allsvenskan till ett surt och bittert nederlag med 1-3 och uttåg ur Allsvenskan. I ungefär samma sekund som Superettan var ett fullbordat faktum inför säsongen 2010 valde jag att engagera mig i kampen för det grönvita återtåget. Ett enkelt sätt att påverka och engagera sig för en ljusare framtid för Hammarby var att starta bloggen ”Bajen kult”. Sedermera tillkom Facebook-gruppen ”Vi som vill rädda Hammarby Fotboll” och slutligen min hemsida www.Bajenkult.se

Mitt under säsongen upphörde dock mitt engagemang. Varför? Vad var det som egentligen hände?

Ambitionen med bloggen, Facebook-gruppen ”Vi som vill rädda Hammarby Fotboll” och min hemsida www.bajenkult.se var att aktivt försöka bidra till att vända en allmän negativ trend i sfären kring vår älskade fotbollsklubb. Min ledstjärna och målsättning var ursprungligen att varje bajare som av någon anledning gled förbi min blogg, som hängde på Facebook och/eller upptäckte min hemsida skulle kunna uppleva att det åtminstone fanns en liten gnista i  det bittra mörker som omgav, och alltjämt fortfarande omger, vår klubb. Mitt engagemang skulle eventuellt kunna bidra till att en liten gnista väcktes hos de tappra bajare som i med- och motgång söker sig till Söderstadion. Och eventuellt skulle några eldsjälar genom mitt engagemang antingen via min blogg och Facebook-grupp uppmuntras till att fortsätta verka positivt för Hammarby. I ärlighetens namn skall jag väl påpeka att det ibland har varit otroligt svårt att hålla humöret uppe under den här säsongen. Alltför många negativa rubriker och destruktiva skeenden runt vår klubb har påverkat mitt humör på ett ytterst negativt sätt. Sportsligt sätt kändes säsongen förstörd nästan redan från början. Premiärförlusten på bortaplan mot Ängelholm kom att gjuta grunden för resten av året och det grönvita återtåget havererade tidigt under säsongen.

Nej, året 2010 blev väl inte riktigt den omstart som vi alla hade hoppats på.

Mitt personliga engagemang upphörde plötsligt mitt under säsongen. Bloggförfattandet avtog efterhand för att slutligen helt upphöra. Detsamma skedde med Facebook-gruppen ”Vi som vill rädda Hammarby Fotboll”. Även min hemsida www.bajenkult.se upphörde slutligen. Jag vill vara uppriktig och osminkat utveckla detaljerna kring vad det var som egentligen skedde med mitt engagemang och varför jag "försvann" mitt under säsongen.

I mitten på maj drabbades jag av en plötslig och mycket oväntad hjärtinfarkt. Det tog naturligtvis på krafterna men jag valde ändå att köra på som om ingenting hade inträffat. Senare under sommaren kom jag till insikt om varför jag hade drabbats av hjärtinfarkt: Problemet var mitt okontrollerade alkoholintag. Med andra ord fann jag mig vara alkoholist. När jag började förstå detta och att den verkliga orsaken till min hjärtinfarkt stavades alkohol blev det nödvändigt att ta det lugnare. Samtidigt upplevde jag att det allmänna intresset för gruppen "Vill som vill rädda Hammarby Fotboll" på Facebook, intresset för min blogg samt intresset för hemsidan www.bajenkult.se var tämligen lågt eller i ärlighetens namn lika med noll.  Därför kändes det inte speciellt angeläget för mig att fortsätta stånga huvudet blodigt mot väggen genom att ensam slåss mot väderkvarnarna. Med Hammarbys sportsliga motgångar, mina egna personliga problem och det bristande allmänna intresset för min verksamhet på internet så beslutade jag mig därför temporärt att upphöra med författandet. Istället valde jag att ta tag i mitt liv och mina problem på allvar. Allt i syfte för att bli en nykter alkoholist och kunna komma tillbaka starkare i matchen.

Den allmänna aktiviteten på  Facebook och gruppen ”Vi som vill rädda Hammarby Fotboll” var redan från början  på en ytterst blygsam nivå. Viljan hos medlemmarna i gruppen för att aktivt hålla gruppen aktiv, och därigenom i förlängningen verka för Hammarbys överlevnad och framtid, var hela tiden tämligen lågt. Det låga intresset i gruppen visade att den verkliga drivkraften tycktes saknas. Samma tendens märkte jag också av på hemsidan www.bajenkult.se

Min ursprungliga tanke med hemsidan var att få igång en högre aktivitetsnivå bland alla grönvita eldsjälar för att därigenom försöka locka fler bajare till Söderstadion. Det var dock tydligt att alltför få människor aktiverade sig i kampen för att försöka locka större publik till Söderstadion. Åtminstone inkom det inga aktivitetsrapporter överhuvudtaget som visade ett ökat engagemang. Och i takt med att säsongen utvecklade sig på ett ytterst negativt sätt kom publiken uppenbart att svika Bajen i större omfattning. När segrarna så uteblev kom den nedåtgående publiktrenden på Söderstadion att bli uppenbar; luften gick helt enkelt ur många bajare när förlusterna staplades ovanpå varandra och i takt med de uteblivna sportsliga framgångarna under sommaren kom de svarta rubrikerna i media om den hotande  konkursen att bana väg för ytterligare motgångar och än mer negativa tongångar. Mitt under den negativa trenden och det dels låga intresset för min nätverksamsamhet, och dels det bristande engagemanget som det låga publikintresset på Söderstadion antydde, gav jag slutligen upp kampen för att försöka locka mer publik till Söderstadion. Det tyckes mig som att ytterst få var intresserade av att försöka verka aktivt för att locka mer publik till Bajens matcher.

Och så en tisdagsmorgon i början på juli tog spriten slut, bokstavligen! Jag skruvade på korken på flaskan för gott, förhoppningsvis. Det är i varje fall min ambition. Och i perspektivet att supa ihjäl sig och därmed avsluta livet i förtid, som så många av våra Bajen bröder har gjort, eller att ta en välbehövlig timeout från Bajen så valde jag det senare alternativet.

Bajen då? Har jag gett upp kampen för en gryende positiv framtid för mitt älskade Bajen? Nej, absolut inte! Även om den här säsongen inte i något hänseende blev vad jag eller någon av oss hade hoppats på så tror jag alltjämt fortfarande på en positiv framtid för Bajen.

Hur som helst; när allt kommer omkring vad är egentligen viktigt här i livet? Att stå aspackad på Söderstadion och vråla efter 22 män som jagar runt, runt efter en rund skinntrasa på vår rektangulära gräsmatta? Eller att behålla värdigheten som en nykter alkoholist och därmed säga ja till livet? Den här säsongen har jag valt livet framför Bajen och därmed temporärt undvikigt ett högaktivt engagemang i min älskade fotbollsklubb. Men det måste ju självklart finnas ett liv för mig på Söderstadion i framtiden också även utan alkohol.


/Christer Jerry Klingström,
"Vi som vill rädda Hammarby Fotboll"

JAG KOMMER TILLBAKA, AV NÅGON ANLEDNING SÅ GÖR JAG FAKTISKT DET!

P.S. Med en överhängande risk för återfall i min alkoholism har jag valt att inte besöka Söderstadion sedan i juni. Men för varje ny dag som går i min nykterhet börjar jag känna mig allt starkare. Mitt nya nyktra liv börjar kännas relativt stabilt nu varför det närmar sig en comeback för mig på Söderstadion. Om jag känner mig tillräckligt stabil i min nykterhet kommer jag att ge mig själv chansen att se en match ”live” innan den här säsongen är över. Och när den dagen kommer att jag återvänder till Söderstadion kommer jag att sjunga – ”JUST I DAG ÄR JAG STARK” – högre än alla andra! D.S.