När man trodde att det inte kunde bli värre, så blir det just det… Värre, mycket värre till och med!
När fotbollskanalen.se under gårdagen gick ut med nyheten att Hammarby Fotboll står på randen till ekonomisk konkurs landade nyheten, om än kanske inte som en chock, så åtminstone som en rejäl kalldusch på söder. Det finns ett gäng orsaker till att vi har hamnat i den här situationen; att vår ekonomi är ett öppet och rinnande sår.
När Philip Anschutz och AEG (Anschutz's company eller rättare sagt Anschutz Entertainment Group) 2001 gick in i vår klubb och köpte upp 49% av aktierna i Hammarby fotboll AB trodde nog många att vi hade funnit en stark finansiär som skulle kunna komma att innebära ett framtida lyft för vår hårt ansträngda ekonomi. Vad vi fick var den blygsamma summan av 24 miljoner svenska kronor. Denna ringa summa var ett riktigt skämt redan då; Hammarby Fotboll var alltså värt cirka 50 miljoner kronor sammanlagt? Vid tidpunkten för den s.k. ”Anschutzaffären” år 2001 låg vi liksom nu farligt nära gränsen till omedelbar konkurs. Då plötsligt dök Philip Anschutz upp och räddade oss från den akuta finansiella krisen. Det var bra då men vad är det som egentligen har hänt med samarbetet Hammarby Fotboll och AEG efter 2001? Vad har vi egentligen fått ut av vårt samarbete med AEG? Inte speciellt mycket om sanningen skall fram. Vad vi fick var en tillfällig andhämtning som varade i några år men som nu är över och som innebär att vi tillbaka på ruta ett igen.
AEG har nyligen offentliggjort att de ämnar sälja ut sitt stora aktieinnehav i Hammarby Fotboll AB. Vilket gör att Hammarby Fotboll AB står inför en förestående nyemission. Det blir alltså möjligt för en ny stor finanisär att pumpa in pengar i Hammarby. Alternativt kan flera småägare bestående av supportrar bli den enande kraften i arbetet med att sanera vår havererade ekonomi. Med facit i hand jag väljer nu att betrakta samarbetat med AEG och Philip Anschutz som ett praktfiasko! Det är inte speciellt muntert att vi nu tvingas konstatera att vi har blivit dragna vid näsan av AEG och Anschutz under alla dessa år. De har uppenbarligen aldrig varit intresserade av Hammarby Fotboll på allvar. De såg oss endast som en väg för att kunna ta över och driva Globen och den kommande arenan Nya Söderstadion. I den här situationen är det jäkligt lätt att bli bitter över att vi har blivit grundlurade av AEG och Philip Anschutz. Men faktum är att samarbetet med AEG och Philip Anschutz inte ensamt utgör enda förklaringen till att Hammarby på nytt befinner sig på gränsen till ekonomiskt sammanbrott och därmed en möjlig framtida konkurs.
Vår akuta likvideringskris måste betraktas ur flera perspektiv och jag ser tre uppenbara och avgörande faktorer till att vi har hamnat i den här situationen:
1. ÖVERMOD I KOMBINATION MED EN TOTAL AVSAKNAD AV VERKLIGHETSFÖRANKRING
Efter att Anschutz och AEG 2001 räddade oss genom sitt stora aktieköp kom den dåvarande styrelsen för aktiebolaget Hammarby Fotboll AB med Henrik Appelqvist i spetsen att drabbas av total hybris. I ett antal år efter SM-guldet levde aktiebolaget och klubben i förvissning om att Hammarby mycket väl skulle kunna utvecklas till en nordisk storklubb. Något som vi visserligen för en kort period var i mitten på 00-talet, åtminstone sett ur ett svenskt perspektiv. Vad man förödande nog lyckades förtränga mitt upp i Europaspel och Royal Leauge turneringar var att hålla reda på intäkterna i förhållande till utgifterna. Organisationen växte sig från mitten av 2000-talet fram till 2009 alltför stor. Med dyra spelarlöner och höga lönekostnader i organisationen tycktes man helt blunda för debit och kredit. Vad som ytterligare gjorde situationen än värre och djup tragisk var den totala bristen på verklighetsförankring.
Så sent som vintern/våren 2009 gick den dåvarande VD:n Michael Andersson ut med att vi skulle etablera oss som ett topplag i Europa och spela ute i Europa varje år. I efterhand ter sig detta mycket märkligt eftersom Micke och den övriga styrelsen redan 2008 måste ha varit ytterst medvetna om Hammarbys akuta likvideringskris. För ingen skall ju försöka få mig att tro att vår skrala ekonomi plötsligt uppstod från den ena dagen till den andra. Inte en chans! Vår urusla ekonomi hade naturligtvis byggts upp ända sedan 2002 fram till vår dystra sorti ur Allsvenskan förra året. Där har Henrik Appelqvist ett tungt ansvar eftersom det var han som bar det yttersta ansvaret för att vår organisation fick svälla ut med dyra spelarlöner, dyra arvoden och alltför många löneanställda i förhållande till intäkterna.
2. RAMI SHAABAN OCH DE HÖGA SPELARLÖNERNA
Med facit i hand ser jag köpet av Rami Shaaban som en fiaskovärvning. Shaaban har visat sig vara en rejäl förlustaffär. När Rami Shaaban köptes för 4,5 miljoner 2008 var det knappast smartaste vi kunde ha gjort i den branta ekonomiska utförsbacke som vi då befann oss i. Shaaban har dessutom från början till slut varit en förlustaffär om man betänker att han under sin tid i Hammarby i stort sett har dragits med skadebekymmer nästan hela tiden. Nu vill jag naturligtvis inte lasta Rami Shaaban för vår akuta likviditetskris och vår ständigt nedåtgående ekonomiska kurva. Självklart inte! Men mot bakgrund av att Shaaban aviserade att han inte var intresserad av spel i Superettan menar jag att vi borde ha försökt göra allt för sälja honom i vintras. Som situationen nu är tickar Shaaban stora summor pengar för Hammarby. Pengar som skulle kunna betydligt bättre nytta i saneringsarbetet med att försöka vända den nuvarande akuta finansiella krisen.
Höga spelarlöner utgör idag ett stort problem inom de flesta elitsatsande ishockey- och fotbollsklubbarna i Sverige. Nyligen gick den anrika ishockeyklubben Björklöven från Umeå i konkurs på grund av utgifter som man hade räknat med skulle dyka upp men som aldrig har existerat. De höga spelarlönerna med Rami Shaaban i spetsen utgör just nu en tickande ekonomisk bomb för Hammarby. Då vi redan har dragit ned på lönerna till diverse anställda inom vår klubb och vidare sagt upp en tjänster då borde vara rimligt att vi gör oss av med våra mest kostsamma spelare. Jag kan inte för mitt liv förstå varför vi envisas med att behålla spelare som från början varit inköpta för spel i Allsvenskan med högre spelarlöner. Spelare som dessutom samtidigt har klargjort att de egentligen inte är intresserade av spel i Superettan.
3. HULIGANISMEN
Nu kommer vi till ett mycket känsligt kapitel. Jag är djupt medveten om detta men väljer ändå att tackla problemet med den befintliga huliganismen inom Hammarby. De ständigt återkommande problemen med stökiga supportrar som under 00-talet ägnat sig åt vandalisering, pryoattacker och beträdelser av fotbollsplaner har naturligtvis varit till stor förtret för Hammarby Fotboll. Dessa supportrar har negativt påverkat våra möjligheter att locka till oss nya finansiärer. De svarta rubrikerna om huliganer på Söderstadion och kvällstidningsjournalisternas vurmande för att svartmåla vår klubb har kostat oss mångmiljonbelopp. Exakt hur mycket de negativa rubrikerna har kostat oss är väl svårt att säga. Jag vill här understryka att jag inte försvarar de stora kvällstidningsdrakarnas ofta snedvinklade och ensidigt speglade bild av våra supportrar. Men det går inte att bortse från att Hammarby genom årens lopp har haft befintliga problem med huliganer på Söderstadion och Råsunda. Det är helt enkelt omöjligt att förbise det faktum att vi har haft supportrar som sett ett nöje i att ställa till med största möjliga jäkelskap. Ett elände som under 2000-talet har kostat Hammarby Fotboll en hel del i förlorade sponsorintäkter och dryga böter som en direkt följd av huliganproblemen.
I takt med dryga böter, poängavdrag och svarta rubriker har reklamintäkterna stadigt minskat. Och i dessa kommersiella tider är det svårt att bedriva en elitidrottsverksamhet utan att ha stora finansiärer i ryggen,. Ekonomiska krafter som är bredda att gå in med mångmiljonbelopp för att stödja den idrottsliga verksamheten.
Se där har ni ett antal pusselbitar som sammantaget har påverkat vår ekonomi på ett ytterst negativt sätt. Nu hoppas jag, och jag vill så gärna tro, att vi kommer att överleva det stålbad som nu väntar vår anrika klubb. Det kommer inte att bli lätt. Det kommer att krävas sammanflätade krafttag från samtliga inblandade parter. Allt från att försöka locka till sig nya sponsorer vilka är beredda att gå in med stora summor pengar, vilket inte är alldels enkelt när vi lirar i Superettan, till enskilda och individuella eldsjälar med stort Bajenhjärta som är beredda att ge frivilliga ekonomiska bidrag till klubben. Det absolut minsta som varje bajare kan göra är att vi mangrant sluter upp på Söderstadion.
Hoppet är som bekant det sista som överger människan och jag tror, och hoppas, att vi skall kunna reda ut den akuta finansiella krisen även den här gången. Vi har varit farligt nära konkurs tidigare i vår historia och varje gång har vi lyckats överleva. Men det har varit på randen till ekonomisk undergång några gånger.
Men vad som alltid har utgjort Hammarbys urstyrka är vi supportar; vår fullkomliga kärlek och totala hängivenhet till Hammarby har alltid utgjort vår största och starkaste drivkraft. Den kraften räddade oss från konkurs 1991. Och jag tror att den kommer att rädda oss även den här gången! För jag vill inte tro att vi kommer att gå under. Det får helt enkelt bara inte ske! Det vore en total katastrof; inte bara för oss som älskar och brinner för Hammarby på ett positivt sätt, utan det vore lika mycket en katastrof för svensk fotboll och förödande för trovärdigheten till elitidrotten i det här landet.
/Signerat: ChrilleBajare!
2010-05-20 @ 20:42:52 Permalink Allmänt Kommentarer (1) Trackbacks ()
