”Idrottens ljuvliga grymhet och lycka" - Miraklet i Karlstad hösten 1989: Del 1
I oktober 1989 är Hammarby tillbaka i Allsvenskan efter en underbar höst. Måndagen den 23 oktober efter Hammarbys avancemang till Allsvenskan författar journalisten Sune Sylvén, i en krönika i Svenska Dagbladet, en hyllning till Hammarbys fantastiska krigarinställning. Samtidigt är Sylvén mycket kritisk mot fotbollen i vår huvudstadsom han menar är illa ut publikt och idrottsligt sett. Stockholm. Det är mycket intressant att uppmärksamma att mycket inom Stockholmsotbollen i är sig relativt likt 21 år senare.
"Ibland blir idrottslivet osannolikt ljuvligt och osannolikt grymt i överkant. Som denna söndag, när två Stockholmslag i Luleå och Karlstad skulle slutföra den långa jakten på en plats i Allsvenskan.
Länge var utvecklingen synnerligen logisk. Vasalund höll 0-0 i Luleå och Hammarby ledde med ett par mål i Karlstad. Stillsamt började glädjen gro i Vasalunds ganska okända hemtrakter medan man på Söders höjder började preparera sig för ännu ett år i en för låg division. Alla var inställda på att mer eller mindre motvilligt hylla Vasalund som den sjätte allsvenska fotbollsklubben i huvudstadsregionen efter AIK, Djurgården och Hammarby och en mer grå forntids Westermalm och Reymersholm. När slutsignalen gick i Luleå hade visserligen Hammarby gjort fyra mål mot Karlstad, men två mål på några minuter låg naturligtvis inte inom rimlighetens gräns.
Men Hammarby hade uppenbarligen näsa för det orimliga denna söndag. Laget motsvarade i detta kritiska och egentligen förlorade läge det gamla fina ryktet om en ständigt offensiv inställning. Allt satsades framåt och belöningen kom genom Niclas Jönssons forcering vid den sista dubbelhörnan. 6-0 när det som bäst behövs – ett ljuvligt resultat för Hammarby och ett grymt besked för Vasalund, som fick lagerkransen undan i den allra sista sekunden (eller 12 sekunder för att vara mer exakt, min anmärkning). Nu väntar vi bara på de första breven och telefonsamtalen i bragdmedaljfrågan från Söders höjder: Vad är väl JO Waldners och hans pingisprestationer eller Janne Boklöv och hans backhopp mot denna serie Hammarbybragder?, kommer det att heta. Men visst minns vi Väsby, som häromåret mot alla odds klarade sig genom ishockeyns kvalgrenverk. Det var också en stor bragd, men Tre Kronor och ”Billan” Westin fick medaljen.
Vasalund vars spelare säkert behöver en rätt lång höstsemester för att komma över det inträffade (och frågan är väl om fotbollsmördarna på andra sidan Solnabron kommit över det trots att det nu har hunnit passera cirka 22 år sedan miraklet i Karlstad?, min anmärkning)…
(…) söndagens tidsöverdrag i Karlstad hade andra orsaker. Ett par Hammarbyiter måste plåstras om och därmed fick laget chansen att spela på Vasalunds resultat. Sådant går det inte att gardera sig mot, men visst fick Hammarby en fördel.
Det mesta talar för att det var rätt lag som gick upp i Allsvenskan även om marginalen var minimal. Hammarby har under alltmer hittat en effektiv och stundtals bländande spelstil, samtidigt som Vasalund alldeles för mycket sneglat på tabellställningen. Åtskilliga av Vasalunds matcher har förvandlats till ställningskrig, inte minst seriefinalen mot Hammarby på Skytteholm, där Vasalund genom en strikt defensiv tog den poäng som då troddes vara avgörande.
Hammarby, som efter en svag vår på många håll (dock ej i denna krönika) räknades bort i toppstriden, måste berömmas för den nysatsning man till slut samlade sig till. Spelare som mittbacken Mattias Stenskog, mittfältarna Lasse Asp och Leif Strand, söndagens lyckoskytt Niclas Jönsson, den finska spjutspetsen Kimmo Tarkio, har tillsammans med rävar som Michael Andersson, Klasse Johansson och Mats Wahlberg skapat en segermaskin av det slag som Hammarbys tusentals anhängare så ofta fått uppleva om höstarna.
Det är ingen lätt tillvaro som väntar Hammarby i allsvenskan. Enligt det senaste beskedet skall de tre sista lagen i nästa års serie flyttas ned. Omöjlig är givetvis inte uppgiften, årets nykomlingar Örebro och Halmstad klarade sig fint. Örebro har ju inför returmatchen mot Norrköping fortfarande en hygglig chans att bli svenska mästare.
[…] Hammarbys höst har visat att klubben kunde resa sig i ett krisläge. Men att nå allsvenskan kan inte längre vara ett självändamål för något lag. Hammarbys återkomst betyder automatiskt en viss förbättring av publiksiffrorna, men spelet måste överlag bli mycket vassare i Stockholm om vändkorsen skall börja snurra riktigt fort på Råsunda och Söderstadion.
Få torde synd om ”värvarklubben” Vasalund. Laget har ju nästan inga anhängare och har under hösten knappast ökat antalet sympatisörer. Spelet har blivit alltför gnetigt.”
Av Sune Sylvén
2010-05-01 @ 10:39:11 Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks ()
