I en torftig match klarade Hammarby TFF av att ta med sig en poäng från Boden. Våra talanger hamnade i underläge efter 17 minuters spel. Men inom loppet av bara 2 minuter reducerade Bajen genom Ivan Tedengren till 1-1 i 19:e matchminuten. Sedan blev det inga fler mål i matchen. Efter den oavgjorda matchen leder Hammarby TFF fortfarande Division 1 Norra, men bakifrån närmar sig nu Vasalund. Det här ser ut att bli exakt så tufft som man på förhand hade anat att det skulle bli. Det är lite roligt att det just är Vasalund som skuggar oss med tanke på våra knivskarpa duster med Solnalaget under årens gång.
GRÖNVIT FOTBOLL I VECKAN Det blir två hemmamatcher den här veckan. Först tar A-laget emot gröttuggarskåningarna Trelleborg hemma på Söderstadion i Svenska cupens 3:e omgång. Och bara två dagar senare är det dags för Hammarby TFF att lira på vår härliga arena. HTFF möter då BK Forward, vilket är ett möte av historisk karaktär det också om vi exempelvis drar oss till minnes säsongen 1989.
En underbar film från matchen mot Assyriska den 4 maj. En fantastisk avslutning av matchen genererade i tre vackra mål under matchens sista kvart... ÖKA TAKTEN SISTA KVARTEN, TIDAHOLM!!!
Den här underbara filmen utgör ett utmärkt exempel på vad "tokpeppning" kan generera i en spelmässigt jämn tillställning. Nu hoppas jag att alla verkligen har förstått vad skillnaden är mellan att stå och skrika okvädningsord till de egna spelarna jämfört med att tokpeppa och sjunga sönder våra motståndare.
Har du inte redan köpt en biljett till lördagens match så passa på att införskaffa minst en biljett i dag, och kan du inte gå eller vill du inte gå? Då kan du ändå stödköpa biljetter eller sätta in ett frivilligt bidrag på Hammarby Fotbolls bankgiro.
Hammarby Fotboll: BG 5749-9436. Skänk en valfri större summa eller en mer blygsam summa till stående överföring. Glöm inte att ange ditt namn.
RÄDDA HAMMARBY - INGEN FRAMTID UTAN HAMMARBY FOTBOLL!!!
Hammarby behöver hjälp. Fotbollsklubben i våra hjärtan håller på att gå i konkurs och det är vi många som inte tänker tillåta.
Därför ordnar vi BAJEN AID – en rolig fest och samtidigt en möjlighet för alla supportrar att hjälpa till att dra sitt strå till stacken. Söndag 20 juni spelar Hammarby borta mot Syrianska. Du kollar matchen på storbildskärm tillsammans med uppåt 900 andra bajare på ett fullsatt Debaser Medis. Alltså på samma plats som vi firade det magiska SM-guldet för snart nio år sedan.
Efter matchen kommer ett gäng artister med grönvita hjärtan spela live: Magnus Carlson & Weeping Willows, Moneybrother, Mange Schmidt, Stephen Simmonds och många fler.
Dessutom blir det givetvis ett gäng grymma Bajen-DJs som håller dansgolvet kokande.
Alla artister ställer naturligtvis upp helt gratis, liksom Debaser som upplåter lokalen gratis till Bajen.
Varenda krona i vinst kommer användas på bästa möjliga sätt för att säkra Hammarbys fortsatta existens.
Dessutom kommer man kunna bli medlem i Hammarby denna kväll genom att ta med 400:- i kontanter till Hammarbys stånd på plats.
Vårt mål är att dra in 300 000 kronor till Hammarby denna kväll.
DEBASER MEDIS SÖNDAG 20 JUNI KL 17-01. ÅLDERSGRÄNS 20 ÅR.
FÖRKÖP: DEBASER.SE, RECORD HUNTER, BENGANS, KULTURHUSET/KULTURDIREKT.
[TEXTEN NEDANFÖR KOMMER FRÅN DEN UTSÖKTA BLOGGEN: BAJEN777]
VI KAN PÅVERKA LÄKTAREN! Antingen kommer vi stoppa huvudet i sanden som våra motståndare gör och hoppas att en picknick med familjen gör att allt går över eller så tar vi tag i sorgen och skapar en ”myt”.
Myten om att Söderstadion skapar en sådan fest att det knappt går att beskriva, myten att fylla Söderstadion även om det inte finns en grönvit själ som tror på avancemang, myten om att skapa en sådan glädje i att bara vara Hammarbyare så att inget annat spelar roll.
Kan inte spelarna och tränarna skapa draget ska vi göra det. Detta är skillnaden mellan passion, livsstil kontra hobby!
Vi har kanske för länge trott att spelet ska spegla läktaren på sikt men vi är unika på det sättet att vi inte ska vara beroende av något annat än att skapa det vi själva vill.
Jag önskar träffa varenda bedrövad Bajare på Lördag för att ta något att dricka på Medis för att sedan knata till Söderstadion och i all sorg och ilska stå upp med dem som även har sittplats för att skapa ”Världens bästa stämning”.
Detta om något skapar sensation och sponsorer men framför allt läker det våra sår och vi kan alla gå tillbaka till dagis, skola och arbete med stolthet.
Stolthet att bära den osynliga tatueringen NR12!
Jag ber er på mina bara knän att knyta näven och fylla Söderstadion men jag begär mer… Jag begär att varenda kotte på varenda sektion oavsett klack eller sittplats att ställa sig upp och sjunga för ”HAMMARBY” hela matchen igenom i en total glädje!
Detta är den ultimata glädjen när man inte har något att förlora eller vinna utan bara gör det för att det känns så j-vla rätt.
I en fri tolkning av Monica Zetterlunds "Var blev ni av, ljuva drömmar" väljer jag att publicera en bitterljuv och stilla betraktelse över vår nuvarande dystra och hopplösa situation...
VAR BLEV NI AV, LJUVA DRÖMMAR
Svara, du med din Bajen halsduk: alla tåg som går mot lyckans land från Medis - svara på en fråga från en vän som tappat tron: när är vi framme vid vår slutstation?
Var blev ni av, ljuva drömmar om en rimligare framtid, ett nytt sätt att leva? Var det bara tomma ord? Var är dom nu, dom som påstod att dom hade alla svar men svek alla oss och valde makten? Dom är kvar.
Framgångens sötma visade sig vara en återvändgränd. Om du har en krona får du rum i hennes famn. Vi blev lovade guld och gröna skogar som vårt stolta mål - så synd att det bara var ihåliga ord!
Var blev ni av, ljuva drömmar om en rimligare framtid? Var är dom nu, alla löss från vår dunkla natt, Jo, dom har försvunnit med svansen mellan bena.
Vi som satts att leva i besvikelsens epok - ja, vad gör vi nu? Vad ska vi tala på för språk? Ett sätt är att, även om det blåser lite kallt, tro på det vi trodde på – trots allt!
Var blev ni av, ljuva drömmar om en rimligare framtid, ett nytt sätt att leva? Var det bara tomma ord? Var är han nu, våra framtidsdrömmars junker grön och glöd? Vi rör ju på oss, så vi är nog inte riktigt döda… än!
__________________________________________
VAR BLEV NI AV, LJUVA DRÖMMAR
[ORIGINAL TEXT: Tage Danielsson & Hans Alfredson]
Svara, du med röda stjärnan på din vårkavaj: alla tåg som går mot lyckans land på första maj - svara på en fråga från en vän som tappat tron: när är dom framme vid sin slutstation?
Var blev ni av, ljuva drömmar om en rimligare jord, ett nytt sätt att leva? Var det bara tomma ord? Var är dom nu, dom som påstod att dom hade alla svar men svek alla oss och valde makten? Dom är kvar.
Frihetens gudinna står på vakt i New Yorks hamn. Om du har en dollar får du rum i hennes famn. Hon som hade fred och frihet som sitt stolta mål - så synd att hennes huvud var ett hål!
Var blev ni av, ljuva drömmar om en rimligare värld? Hon hjälper förtrycket med att låna det sitt svärd. Var är dom nu, alla löss från barbariets dunkla natt, fascismens korpraler? Jo, dom sitter där dom satt.
Vi som satts att leva i besvikelsens epok - ja, vad gör vi nu? Vad ska vi tala på för språk? Ett sätt är att, även om det blåser lite kallt, tro på det vi trodde på – trots allt!
Var blev ni av, ljuva drömmar om en rimligare jord, ett nytt sätt att leva? Var det bara tomma ord? Var är han nu, våra frihetsdrömmars junker Morgonröd? Han rör ju på sej, så han är nog inte riktigt död…
Ett försök till matchanalys på högsta amatörnivå efter förlustmatchen mot Jönköping blir ett stycke dystert konstaterande av att vi faktiskt inte är bättre än så här just nu. För trots allt bjöd nästjumbon Jönköping oss på en viktig lärdom inför fortsättningen: Vi har otroligt svårt att komma till avslut samtidigt som vårt försvarsspel är under all kritik!
Att det för tillfället är ett rent helvete att vara hammarbyare är ett understatement. Krisrubrikerna staplar sig just nu på hög. Än handlar rapporteringarna om Hammarby om att Janne Mian hoppar av, och än handlar det om en ekonomi i fritt fall. I nästa stund skrivs det om att ordförande Dan Törnsten kliver av sitt uppdrag. I Nästa sekund förs diskussionerna om att vi eventuellt skall lägga ned ungdomssatsningen. I det perspektivet blir det svårt att fokusera på det sportsliga. Och tur är väl det höll jag nästan på att säga för med tre raka förluster för vårt representationslag och med endast 9 poäng efter åtta lirade matcher i Supperettan är det lätt att hålla sig för skratt just nu.
FÖRSTA HALVLEK
Matchen mot Jönköping inleddes på ett minst sagt darrigt sätt av Hammarby. Det kändes som att våra killar var påtagligt tagna av stundens allvar. Vi såg mer än lovligt nervösa ut och som en blixt från klar himmel gjorde Jönköping därför 1-0. Detta efter ett minst sagt darrigt försvarsspel där samspelet mellan Johannes Hopf och Isak Dahlin havererade fullständigt när krockade med varandra.
En bit in första halvlek ungefär vid i 13:e matchminuten började Hammarby sakta arbeta sig in i matchen.
Och i den 22:a matchminuten gjorde Linus Hallenius ett underbart mål efter ett fint anfallsspel där bollen löpte som ett snöre mellan Linus och Simon Helg. 1-1! Förarbetet av Simon Helg var bland det vackraste som har skådats i anfallsväg av Hammarby den här säsongen. Ett mycket fint anfall och ett snyggt mål av Linus!
Vi hade några ytterligare fina anfall i den första halvleken men vår oförmåga att komma till avslut var som i föregående matcher högst märkbar.
Jönköping skickade ständigt bollar över våra försvarare i djupled i den första halvleken och våra backar hade stora problem med att få ett grepp över Jönköpings höjdbollar I den 43:e matchminuten drog Sebastian Castro-Tello snyggt sin bevakare och skickade sedan in ett snyggt inlägg som Simon Helg nickade strax ovanför ribban. Tyvärr! Ett fint förspel av Castro-Tello på högerkanten och ett mycket bra inlägg.
POSITIVT I FÖRSTA HALVLEK
Linus Hallenius!!!
Hammarby vann flera dueller i spelet man mot man på mittfältet.
Simon Helg var riktigt bra matchen igenom.
NEGATIVT I FÖRSTA HALVLEK
Petter Furuseth såg riktigt seg och blek ut i första halvlek.
Samspelet mellan Isak Dahlin och Johannes Hopf var katastrofalt när Jönköping fick göra matchens första mål.
Backspelet var i första halvlek och hela matchen igenom extremt ihåligt och Jönköpingsspelarna sprang i princip in och ut i vår sista tredjedel relativt ohotade.
ANDRA HALVLEK
Hammarby inledde den andra halvleken på ett friskt sätt och i den 48:e matchminuten hade Castro-Tello och Linus Hallenius ett otroligt fint samspel. Men av anfallet blev det intet avslut (igen!)
I vårt nästa anfall i den 49:e matchminuten var vi ruggigt nära att hänga 2-1. Om vi hade gjort mål i det läget hade vi med största sannolikhet vunnit matchen.
I andra halvlek radade vi upp ett gäng målchanser och flera av dem var nära att resultera i mål. Linus Hallenius har flera bra lägen men lyckas inte förvalta målchanserna. I stället är det Jönköping som gör segermålet i den 84:e matchminuten efter ett nytt taffligt försvarsingripande av våra backar. Stor syndbock blir Filip Bergman som nickar bollen mot det egna målet, Johannes räddar i det första läget, men Jönköpings Mathias Etéus är framme på returen och nickar påpassligt in bollen i mål. Godnatt Bajen!
POSITIVT I ANDRA HALVLEK
Linus Hallenius sliter och försöker hela tiden komma fram i boxen men är numera kraftigt bevakad så fort han får bollen. Linus har flera gyllene möjligheter att avgöra matchen innan Jönköping tillåts göra 2-1 och segermålet.
Jag efterlyste Freddy Söderberg inför den här matchen. Mycket för att jag anser att Andreas Dahl hittills inte har sett imponerande ut som offensiv mittfältare. Däremot var Andreas betydligt bättre offensivt i den här matchen än vad han har varit tidigare under säsongen.
Simon Helg lirade bra i den här matchen och borde efter den här matchen vara gjuten i startelvan mot Väsby på lördag.
MATCHEN TOTALT SETT
Ett uruselt försvarsspel matchen igenom av framförallt Filip Bergman och Mauro Saez Jarpa.
Johannes Hopf var inte lika bra i den här matchen som han har varit tidigare. Han gjorde några tveksamma ingripanden och måste i kombination med Isak Dahlin lastas för Jönköpings 1-0 mål.
Linus Hallenius är fortfarande alldeles för ensam i vårt anfallsspel. Sebastian Castro-Tello spelade stundtals bra ihop med Linus och visst blir det skillnad med Castro-Tello jämfört med Tobias Holmqvist där framme. Ändå känns det som att Linus Hallenius är den enda spelaren i Hammarby som just nu visar prov på äkta hjärta.
I övrigt är det beklämmande att höra "Blommans" uttalande efter vår förlustmatch när han på fullt allvar menar att våra killar har gjort en bra prestation mot Jönköping. Alltså; såg vi samma match? eller satt "Blomman" och funderade över annat under matchen? I ett annat mycket besynnerligt uttalande menade "Borken" att det inte är hela världen att förlora. Det är ju schyssta vibbar som vårt tränarpar sänder ut till våra spelare.
Jag väljer att publicera ett blogginlägg från signaturen "Islands Konung" som brukar husera på Svenska Fans och SÖS. Jag anser att "Islands Konung" sammanfattar vårt totala ekonomiska sammanbrott ur ett bra och grundligt analyserande perspektiv. Texten publicerades tidigare idag på SÖS forum och jag publicerar inlägget med tillstånd av skribenten.
1. Hur mkt ska vi tåla? 2. Varför är hammarbysektionerna nedskitade med dålig ekonomi rakt igenom? 3. Hur många räddningsaktioner är acceptabelt?
Bajen har/haft framgångsrika lag inom samtliga stora publikt lagsporter i Sverige. Ändå går det som en röd tråd genom hela Hammarby IF att samtliga dessa varit på gränsen till konkurs.
Varför?
Hur kan vi som medlemmar förändra detta så att det inte inträffar igen?
Jag menar, titta på intäktssidan: a) gott om publik (t.om. i speedway) b) mkt bra souvenirförsäljning c) dyra biljetter d) dyr och mkt bra kringförsäljning (öl = 40 kr)
RÄDDNINGEN Är att vi, tillsammans, återtar kontrollen av klubben i en slags Barcelona liknande modell med aktieägande medlemmar. B-aktier som ska dras på mötet i Juni är ett första steg och vill man rädda Bajen Fotboll är det prime time just då att agera.
Är ju inte som bajenborgen/söderkisar FLIS I SJÖN. Utan här köper man ett värdepapper till ett pris.
Förslagsvis
10 000 kr à 3 000 bajare
30 000 000 kr. _______________________
10 att få ekonomin på fötter
15 till nyförvärv
5 i en slags reserv
VI, tillsammans, måste reagera och agera villkoren. Det här är inte längre acceptabelt. Det är inte ok att sitta i styrelsen med grova alkoholproblem och åka land och rike runt och supa och härja trots kostymen på allt i Bajens namn. Det är inte ok med att det "slängs bort" 1000 st av söderstadions bästa plåtar varje match till vad som vuxit sig fram till en ENORM admin. Det är inte ok att sitta och skriva kontrakt med osäljbara 35 åringar i 150 000 kronors klassen vad gäller månadslöner.
IDROTT = EKONOMI. De som är framgångsrika är det för att de kan driva företag. I Bajen står vi kvar i 70-talets korvkioskmiljö, pengar i Adidas kartonger och det är tamejf-n så man blir gråtfärdig när man ser hur klubben sköts.
Ekonomisk framång, skapar förutsättningar för idrottslig sådan. Se på hv71, fbk, malmö ff, elfsborg, helsingborg, fc köpenhamn.
Inga glädjekalkyler. De har år ut och år in minst lika hög fokus på ekonomin som på det sportsliga, för i längden vinner de. De vet att det sitter folk i Solna på kungliga öfvre Östermalm som något enstaka år kan ösa in pengar. Men i längden håller det inte, det blir konstgjord andning.
Vi måste klara att leva av det vi har. Vi måste skapa förutsättningar för att Bajen skall ligga på 2-3 % avkastning år ut och år in.
Mitt upp i all turbulens: Nya Söderstadion blir verklighet!
Ovanför: Urklipp ur dagens Metro som redogör för att den nya arenan nu faktiskt blir en realitet.
Just nu råder det total anarki och kaos i vår klubb med avhopp hit och dit. Då behöver vi någonting att muntra upp oss med mitt i allt elände. Och faktum är att vi faktiskt fick en ny arena igår. Om 2 år har det nuvarande kaoset dragit över och vi befinner oss åter i Allsvenskan och spelar på nya Söderstadion där vi kommer att spöa skiten ur djurgårn och aik.
Under måndagskvällen besegrade vårt talanglag IK Sirius med 2-1 på Studenternas IP. Detta efter att Sirius gått till halvtidsledning. Bajens bägge mål gjordes i andra halvlek av Fadi Malke. Första målet kom till på straff efter att motståndarbacken Philip Berglund gått för hårt åt en av våra spelare. Sirius hade annars få och uddlösa avslut och kändes egentligen aldrig i närheten av att vinna matchen. Spelmässigt var matchen jämn men i matchens 71:a minut blev Fadi Malke stor matchhjälte för HTFF när han sköt bollen på volley i mål bakom en chanslös Jonas Bylund.
Tidigare i år tog vårt bandylag som bekant äntligen efter sju sorger och åtta bedrövlser SM-guld, detta just på Studenternas IP. Därmed fortsätter arenan att vara lyckobringande för Hammarby. Efter segern mot Sirius befäster HTFF sin serieledning i Divison 1 Norra.
Läge för lite mer hjärna och mindre speldestruktivitet
Efter två pinsamma förluster mot Brage och Öster finns det mycket i övrigt att önska av Hammarbys spelare för närvarande. Med tunga skador på flera av våra nyckelspelare och ett miserabelt spel hemma på Söderstadion är det högintressant att fundera över vilka spelare vi bör mönstra i matchen mot Jönköping. Som vanligt när det gäller mina laguttagningar börjar jag bakifrån d.v.s. med Johannes Hopf i målet.
MÅLVAKT Johannes Hopf. Vad behöver man säga annat än att Johannes målvaktsspel just nu inger stort förtroende. Den pondus och det självförtroende Johannes har visat upp i de senaste matcherna har varit ett av få glädjeämnen i ett annars svårt sargat lag och destruktivt spel. Johannes var tveklöst vår bästa spelare mot Öster.
BACKAR Den lagdel i Hammarby som har drabbats hårdast av skador är tveklöst vår backlinje. Med tanke på David Johannsons mer än godkända insats mot Öster senast ser jag honom som gjuten längst ut till höger i backlinjen. Till vänster om David hoppas jag på nytt få se Filip Bergman. Även om han inte gjorde en hundraprocentig match senast är David dock en klasspelare som vi behöver just nu för att få stabilitet i vårt defensiva spel längst bak.
Vidare ser jag ser mer än gärna att Isak Dahlin återkommer som vänsterinnerback. Om vi går över till vänsterytterback tycker jag inte att Mauro Saez Jarpa inte imponerade senast. Men vad har vi egentligen för alternativ till "Järpen"? I dagsläget ser jag faktiskt inget alternativ till "Jäpen" som vi kan placera längst ut till vänster.
MITTFÄLTARE På högerkanten på vårt mittfällt måste givetvis Petter Furuseth spela. Allt annat vore besynnerligt. Även om Petter gjorde en minst sagt blek insats defensivt mot Öster var han underbar i sitt offensiva spel, åtminstone i den första halvleken. Tyvärr var vårt mittfältspel ytterst obalanserat mot Öster vilket påverkade Petter negativt. Simon Helg var blek mot Öster i första halvlek men spelade upp sig något i den andra halvleken. Ja, Simon detta eviga tjatämne och trista följetong som det nyligen skrevs ett nytt kapitel i när Simons agent gick ut och kritiserade den nuvarande situationen för Simon i Hammarby som innebär att han har fått ytterst begränsad speltid. Jag vill påpeka att jag helt delar Simon Helgs agents uppfattning om att något är fel när Simon har fått så lite speltid under våren.
Det är något ytterst märkligt som ligger i luften när ”Borken” ständigt bänkar Simon. För mig är Simon given i vår startelva. Speciellt med en offensiv taktik som vi måste utgå från på bortaplan. Jag anser att Simon har sin givna plats som vänsteryttermittfältare.
Vad hittar vi då på i vårt centrala mittfält? Vilka spelare placerar vi på vårt innermittfält? Nu kommer jag eventuellt chocka några av er. Men jag ser gärna att Freddy Söderberg spelar som offensiv mittfältare mot Jönköping. Defensivt vill jag se Sebastian Bojassén. Även om "Sebbe" har spelat sämre i de senaste två matcherna jämfört med hans tidigare insatser är han grymt viktig för vårt defensiva spel när han väl får spelet att flyta.
ANFALLARE
Linus Hallenius är uppenbarligen redo för spel igen och då är det ingen tvekan om vem som skall spela längst fram i vårt anfall. Med en helt återställd Linus har vi en riktig ”killer” i anfallet. Sedan är den stora frågan vem som harmoniserar bäst bredvid Linus i sista tredjedelen? Jag väljer att satsa på Sebastian Castro-Tello. Han spelade trots allt riktigt bra mot Assyriska men var sedan ytterst blek när han kom in i andra halvlek mot Brage. Mot Öster påstods det att han led av magsjukdom. Nu får det vara hur det vill med den saken. Castro-Tello är dock en spelare som i sina bästa stunder har fungerat riktigt bra ihop med Linus. Därför hoppas jag att ”Borken” har lärt sig läxan att inte satsa på Tobias ”Tobbe” Holmqvist från start. I de senaste matcherna har "Tobbe" inte direkt glänst med sitt spel. Möjligtvis kan ”Tobbe” få komma in i den andra halvleken om vi leder matchen. Men det vore direkt tjänstefel, felaktigt och brist på kompetens att låta ”Tobbe” starta på topp efter hans insatser i våra senaste matcher.
Därmed har min startelva mot Jönköping Södra följande utformning:
Linus Hallenius – Sebastian Castro-Tello
Simon Helg – Freddy Söderberg - Sebastian Bojassén – Petter Furuseth
Mauro Saez Jarpa – Isak Dahlin – Filip Bergman – David Johansson
Nu är det möjligt att kontakta mig via epost för feedback på innehållet i bloggen, frågor eller annat som handlar om bloggen, tankar om Bajen eller kanske funderingar över vilken grönvit luffare som egentligen döljer sig bakom den här bloggen.
Efter förra veckans förlust för Hammarby TFF mot Helsingborg i Svenska Cupen, och A-lagets miserabla insats mot Öster på Söderstadion veckan dessförinnan, har det nu blivit läge för två grönvita fotbollslag att revanschera sig. Hammarby TFF har inte förlorat två seriematcher i rad sedan... Jag minns inte när det senast inträffade. Därför tror jag stenhårt på HTFF och att de fixar 3 pinnar när de åker till Uppsala och Studenternas i eftermiddag.
Drygt 24 timmar senare är det vårt represantationslag tur att revanschera sig och förhoppningsvis besegra Jönköpings Södra IF på bortaplan. Matchen mot Jönköping är tveklöst en av våra viktigaste matcher på många, många år. Allt som räknas är seger, allt annat vore en grym besvikelse och skulle göra den här säsongen grymt tung.
Det är med andra ord upplagt för två grönvita revanscher inom loppet av bara 24 timmar.
Kom igen, nu jävlar kör vi... HUR SKA VI HA´T? VI SKALL TA´T! VILKA SKALL TA´T... HAMMARBY!!!
Hammarby berör och fortsätter att locka storpublik på bortaplan. I Jönköping har man sålt mer biljetter än någonsin tidigare.
Inför tisdagens bortamatch mot Jönköpings Södra IF skriver lokaltidningen i Jönköping (www.jonkoping.nu) om det stora publiktrycket som råder inför matchen. Samtliga sittplatser är slut till tisdagens match mot Hammarby och ståplatsbiljetterna säljer som smör i solsken. Med andra ord fortsätter Bajen att locka storpublik. Någon som är förvånad? Där vi är, dit vi kommer... Där är det fest!
Resultaten i omgång 8 – Som en skänk från klar himmel!
Efter ett kortare speluppehåll börjar allvaret så smått närma sig igen. Om vi för en stund kopplar bort tankarna på vår dåliga ekonomi, nyemissionen, spelarlöner och annan negativ fokusering. Så är det aktuellt att åter fokusera på den sportsliga biten.
I matchen mot Jönköping på tisdag är det endast 3 poäng som räknas. Hur spelet kommer att gestalta sig, eller vilken startelva vi kommer att ställa upp med, betraktar jag nästan på sätt och vis som en andrahandsfråga. Oavsett eventuell matchbild och taktikupplägg måste vi vinna den här matchen annars kan vi, skulle jag vilja hävda, definitivt glömma alla tankar på Allsvenskan 2011.
Omgång 8 i Superettan inleddes i fredags med en match mellan de ex-allsvenska lagen Landskrona och Giffarna Sundsvall. Matchen slutade 0-0 och var ett oändligt positivt resultat för Bajen eftersom det innebär att en av våra tuffaste konkurrenter i kampen om att erövra ett nytt Allsvenskt kontrakt tappade viktiga poäng.
Under lördagen fortsatte sedan de positiva resultaten för Bajen när "Peking" något oväntat på bortaplan förlorade mot Ljungskille, dessutom fortsatte Rikard Norlings Assyriska sin negativa trend när de förlorade med 2-1 mot Degerfors.
OMGÅNG 8
Ljungskile – Norrköping 2-1
Degerfors – Assyriska 2-1
Inklusive Sundsvalls enpoängare i fredags mot Landskrona har resultaten i omgång 8 serverat oss helt i händerna. Tre av våra toppkonkurrenter om seriesegern har förlorat värdefulla poäng. Det gör sammanlagt 7 poäng minus och viktiga tappade poäng för "Peking", Assyriska och Sundsvall. Det här är naturligtvis positivt för oss och måste betraktas som en skänk från klar himmel! Superettan 2010 har under den senaste tiden visat sig bli exakt så tuff som många på förhand har spått att serien skulle bli. Det känns som att de sämre lagen i serien har möjlighet att ta poäng mot topplagen. Och om våra killar nu bara klarar av att ta sig samman, samla kraft och visa på rejäl revanschlusta, skulle våra två senaste förlustmatcher på Söderstadion kunna visa sig få betydligt mindre betydelse än vad vi tidigare har fruktat att de skulle få.
Klarar vi av att besegra Jönköping på tisdag skulle vi ”bara” vara 4 poäng ifrån första platsen i Superettan. Därmed skulle vi fortfarande ha en rejäl chans att kunna haka på lagen i toppen.
/Signerat: ChrilleBajare!
Undertecknad 1973, 3 år gammal. Hammarby du är mitt liv - i evighet!
Syftet med Facebookgruppen: "Vi som vill rädda Hammarby Fotboll"
Efter onsdagens kalldusch när korten avseende vår skrala ekonomi lades på bordet upplevde undertecknad att jag inte tänker sitta passiv med armarna i kors och se på när vår anrika fotbollsklubb eventuellt går i konkurs.
Tanken bakom den nystartade Facebookgruppen "Vi som vill rädda Hammarby Fotboll!" handlar i grund och botten om att försöka samla alla goda krafter, både unga och gamla, som har en gemensam målsättning: Att försöka bidra till att rädda Hammarby Fotboll från den hotande konkursen. Alla människor som älskar Hammarby och bär på en idé för hur vi skall agera för att samla in pengar till fotbollen är hjärtligt välkomna att ansluta sig till Facebookgruppen "Vi som vill rädda Hammarby Fotboll!" för att bidra med idéer för hur vi skall handla på bästa sätt för att få in pengar (utöver att gå på Söderstadion och att bidra med stora och små ekonomiska bidrag.)
Ett annat syfte med "Vi som vill rädda Hammarby Fotboll!" på Facebook är att samla alla goda krafter under ett och samma tak. Dessutom är en målsättning att vi skall bli ett forum där varje enskild medlem som vill och kan bidrar med förslag för hur vi skall agera för att samla in så mycket pengar som möjligt. Det kan handla om exempelvis stödgalor, auktioner, aktie- och medlemsvärvningar etc.
Vad som alltid har utgjort Hammarbys urstyrka är vi supportar; vår fullkomliga kärlek och totala hängivenhet till Hammarby har alltid utgjort vår största och starkaste drivkraft. Den kraften räddade oss från konkurs 1991. Och jag tror att den kommer att rädda oss även den här gången. För jag vill inte tro att vi kommer att gå under. Det får helt enkelt bara inte ske! Det vore en total katastrof; inte bara för oss som älskar och brinner för Hammarby på ett positivt sätt, utan det vore lika mycket en katastrof för svensk fotboll och förödande för trovärdigheten till elitidrotten i det här landet.
I går tog jag initiativet till att starta en ny grupp på Facebook: "Vi som vill rädda Hammarby Fotboll!" Tanken med gruppen är att vi som brinner för att rädda Hammarby Fotboll kan samlas på samma ställe för att utbyta tankar och idéer för hur vi skall få in pengar till klubben. Nu kommer det givetvis inte komma in några pengar enbart genom att man går med i den här Facebookgruppen. Det kan dock vara värdefullt att samla krafter som vill bidra till ett få fram pengar på ett och samma ställe.
Alla initiativ i kampen för vår klubbs ekonomiska överlevnad och framtid ser jag som positiva.
Gå med i "Vi som vill rädda Hammarby Fotboll!" du med!
När man trodde att det inte kunde bli värre, så blir det just det… Värre, mycket värre till och med!
När fotbollskanalen.se under gårdagen gick ut med nyheten att Hammarby Fotboll står på randen till ekonomisk konkurs landade nyheten, om än kanske inte som en chock, så åtminstone som en rejäl kalldusch på söder. Det finns ett gäng orsaker till att vi har hamnat i den här situationen; att vår ekonomi är ett öppet och rinnande sår.
När Philip Anschutz och AEG (Anschutz's company eller rättare sagt Anschutz Entertainment Group) 2001 gick in i vår klubb och köpte upp 49% av aktierna i Hammarby fotboll AB trodde nog många att vi hade funnit en stark finansiär som skulle kunna komma att innebära ett framtida lyft för vår hårt ansträngda ekonomi. Vad vi fick var den blygsamma summan av 24 miljoner svenska kronor. Denna ringa summa var ett riktigt skämt redan då; Hammarby Fotboll var alltså värt cirka 50 miljoner kronor sammanlagt? Vid tidpunkten för den s.k. ”Anschutzaffären” år 2001 låg vi liksom nu farligt nära gränsen till omedelbar konkurs. Då plötsligt dök Philip Anschutz upp och räddade oss från den akuta finansiella krisen. Det var bra då men vad är det som egentligen har hänt med samarbetet Hammarby Fotboll och AEG efter 2001? Vad har vi egentligen fått ut av vårt samarbete med AEG? Inte speciellt mycket om sanningen skall fram. Vad vi fick var en tillfällig andhämtning som varade i några år men som nu är över och som innebär att vi tillbaka på ruta ett igen.
AEG har nyligen offentliggjort att de ämnar sälja ut sitt stora aktieinnehav i Hammarby Fotboll AB. Vilket gör att Hammarby Fotboll AB står inför en förestående nyemission. Det blir alltså möjligt för en ny stor finanisär att pumpa in pengar i Hammarby. Alternativt kan flera småägare bestående av supportrar bli den enande kraften i arbetet med att sanera vår havererade ekonomi. Med facit i hand jag väljer nu att betrakta samarbetat med AEG och Philip Anschutz som ett praktfiasko! Det är inte speciellt muntert att vi nu tvingas konstatera att vi har blivit dragna vid näsan av AEG och Anschutz under alla dessa år. De har uppenbarligen aldrig varit intresserade av Hammarby Fotboll på allvar. De såg oss endast som en väg för att kunna ta över och driva Globen och den kommande arenan Nya Söderstadion. I den här situationen är det jäkligt lätt att bli bitter över att vi har blivit grundlurade av AEG och Philip Anschutz. Men faktum är att samarbetet med AEG och Philip Anschutz inte ensamt utgör enda förklaringen till att Hammarby på nytt befinner sig på gränsen till ekonomiskt sammanbrott och därmed en möjlig framtida konkurs.
Vår akuta likvideringskris måste betraktas ur flera perspektiv och jag ser tre uppenbara och avgörande faktorer till att vi har hamnat i den här situationen:
1. ÖVERMOD I KOMBINATION MED EN TOTAL AVSAKNAD AV VERKLIGHETSFÖRANKRING
Efter att Anschutz och AEG 2001 räddade oss genom sitt stora aktieköp kom den dåvarande styrelsen för aktiebolaget Hammarby Fotboll AB med Henrik Appelqvist i spetsen att drabbas av total hybris. I ett antal år efter SM-guldet levde aktiebolaget och klubben i förvissning om att Hammarby mycket väl skulle kunna utvecklas till en nordisk storklubb. Något som vi visserligen för en kort period var i mitten på 00-talet, åtminstone sett ur ett svenskt perspektiv. Vad man förödande nog lyckades förtränga mitt upp i Europaspel och Royal Leauge turneringar var att hålla reda på intäkterna i förhållande till utgifterna. Organisationen växte sig från mitten av 2000-talet fram till 2009 alltför stor. Med dyra spelarlöner och höga lönekostnader i organisationen tycktes man helt blunda för debit och kredit. Vad som ytterligare gjorde situationen än värre och djup tragisk var den totala bristen på verklighetsförankring.
Så sent som vintern/våren 2009 gick den dåvarande VD:n Michael Andersson ut med att vi skulle etablera oss som ett topplag i Europa och spela ute i Europa varje år. I efterhand ter sig detta mycket märkligt eftersom Micke och den övriga styrelsen redan 2008 måste ha varit ytterst medvetna om Hammarbys akuta likvideringskris. För ingen skall ju försöka få mig att tro att vår skrala ekonomi plötsligt uppstod från den ena dagen till den andra. Inte en chans! Vår urusla ekonomi hade naturligtvis byggts upp ända sedan 2002 fram till vår dystra sorti ur Allsvenskan förra året. Där har Henrik Appelqvist ett tungt ansvar eftersom det var han som bar det yttersta ansvaret för att vår organisation fick svälla ut med dyra spelarlöner, dyra arvoden och alltför många löneanställda i förhållande till intäkterna.
2. RAMI SHAABAN OCH DE HÖGA SPELARLÖNERNA
Med facit i hand ser jag köpet av Rami Shaaban som en fiaskovärvning. Shaaban har visat sig vara en rejäl förlustaffär. När Rami Shaaban köptes för 4,5 miljoner 2008 var det knappast smartaste vi kunde ha gjort i den branta ekonomiska utförsbacke som vi då befann oss i. Shaaban har dessutom från början till slut varit en förlustaffär om man betänker att han under sin tid i Hammarby i stort sett har dragits med skadebekymmer nästan hela tiden. Nu vill jag naturligtvis inte lasta Rami Shaaban för vår akuta likviditetskris och vår ständigt nedåtgående ekonomiska kurva. Självklart inte! Men mot bakgrund av att Shaaban aviserade att han inte var intresserad av spel i Superettan menar jag att vi borde ha försökt göra allt för sälja honom i vintras. Som situationen nu är tickar Shaaban stora summor pengar för Hammarby. Pengar som skulle kunna betydligt bättre nytta i saneringsarbetet med att försöka vända den nuvarande akuta finansiella krisen.
Höga spelarlöner utgör idag ett stort problem inom de flesta elitsatsande ishockey- och fotbollsklubbarna i Sverige. Nyligen gick den anrika ishockeyklubben Björklöven från Umeå i konkurs på grund av utgifter som man hade räknat med skulle dyka upp men som aldrig har existerat. De höga spelarlönerna med Rami Shaaban i spetsen utgör just nu en tickande ekonomisk bomb för Hammarby. Då vi redan har dragit ned på lönerna till diverse anställda inom vår klubb och vidare sagt upp en tjänster då borde vara rimligt att vi gör oss av med våra mest kostsamma spelare. Jag kan inte för mitt liv förstå varför vi envisas med att behålla spelare som från början varit inköpta för spel i Allsvenskan med högre spelarlöner. Spelare som dessutom samtidigt har klargjort att de egentligen inte är intresserade av spel i Superettan.
3. HULIGANISMEN
Nu kommer vi till ett mycket känsligt kapitel. Jag är djupt medveten om detta men väljer ändå att tackla problemet med den befintliga huliganismen inom Hammarby. De ständigt återkommande problemen med stökiga supportrar som under 00-talet ägnat sig åt vandalisering, pryoattacker och beträdelser av fotbollsplaner har naturligtvis varit till stor förtret för Hammarby Fotboll. Dessa supportrar har negativt påverkat våra möjligheter att locka till oss nya finansiärer. De svarta rubrikerna om huliganer på Söderstadion och kvällstidningsjournalisternas vurmande för att svartmåla vår klubb har kostat oss mångmiljonbelopp. Exakt hur mycket de negativa rubrikerna har kostat oss är väl svårt att säga. Jag vill här understryka att jag inte försvarar de stora kvällstidningsdrakarnas ofta snedvinklade och ensidigt speglade bild av våra supportrar. Men det går inte att bortse från att Hammarby genom årens lopp har haft befintliga problem med huliganer på Söderstadion och Råsunda. Det är helt enkelt omöjligt att förbise det faktum att vi har haft supportrar som sett ett nöje i att ställa till med största möjliga jäkelskap. Ett elände som under 2000-talet har kostat Hammarby Fotboll en hel del i förlorade sponsorintäkter och dryga böter som en direkt följd av huliganproblemen.
I takt med dryga böter, poängavdrag och svarta rubriker har reklamintäkterna stadigt minskat. Och i dessa kommersiella tider är det svårt att bedriva en elitidrottsverksamhet utan att ha stora finansiärer i ryggen,. Ekonomiska krafter som är bredda att gå in med mångmiljonbelopp för att stödja den idrottsliga verksamheten.
Se där har ni ett antal pusselbitar som sammantaget har påverkat vår ekonomi på ett ytterst negativt sätt. Nu hoppas jag, och jag vill så gärna tro, att vi kommer att överleva det stålbad som nu väntar vår anrika klubb. Det kommer inte att bli lätt. Det kommer att krävas sammanflätade krafttag från samtliga inblandade parter. Allt från att försöka locka till sig nya sponsorer vilka är beredda att gå in med stora summor pengar, vilket inte är alldels enkelt när vi lirar i Superettan, till enskilda och individuella eldsjälar med stort Bajenhjärta som är beredda att ge frivilliga ekonomiska bidrag till klubben. Det absolut minsta som varje bajare kan göra är att vi mangrant sluter upp på Söderstadion.
Hoppet är som bekant det sista som överger människan och jag tror, och hoppas, att vi skall kunna reda ut den akuta finansiella krisen även den här gången. Vi har varit farligt nära konkurs tidigare i vår historia och varje gång har vi lyckats överleva. Men det har varit på randen till ekonomisk undergång några gånger.
Men vad som alltid har utgjort Hammarbys urstyrka är vi supportar; vår fullkomliga kärlek och totala hängivenhet till Hammarby har alltid utgjort vår största och starkaste drivkraft. Den kraften räddade oss från konkurs 1991. Och jag tror att den kommer att rädda oss även den här gången! För jag vill inte tro att vi kommer att gå under. Det får helt enkelt bara inte ske! Det vore en total katastrof; inte bara för oss som älskar och brinner för Hammarby på ett positivt sätt, utan det vore lika mycket en katastrof för svensk fotboll och förödande för trovärdigheten till elitidrotten i det här landet.
Hammarby Fotboll publicerar idag följande uppmaning till alla hammarbyare:
Många av er har hört av er med önskan att på något vis skänka pengar till Hammarby Fotboll. Vi vill tacka för ert stora engagemang och er starka vilja att hjälpa till. Men vi vill också understryka att den största hjälpen du kan bidra med är att gå på Söderstadion och heja fram vårt lag i med och motgång.
Kan du inte gå på matcherna eller trots allt vill bidra ännu mer kan du sätta in pengar på BG 5749-9436.
Du kan skänka ett engångsbelopp eller lägga in mindre stående överföring. Ange gärna ditt namn.
Förlusten ikväll mot gröttuggarskåningarna var kanske inte helt oväntad. Det skiljer trots allt 32 lag mellan första platsen i Allsvenskan och första platsen i Divison 1 Norra. Vad man kan konstatera är att Hammarby TFF har ett genomtänkt spel som fungerar hyfsat även om motståndet den här gången blev oss övermäktigt. För undertecknad var det en nostgalitripp att vara tillbaka på Västra läktaren, en sektion som jag lämnade för nästan 30 år sedan och som jag sedan dess inte har besökt. Att kliva in på Västra läktaren kändes för mig ungefär som att komma hem till barndomshemmet efter 30 års frånvaro. Minnena fullkomligt välde över mig när jag var på väg mot Norra läktaren. Då plötsligt bestämde jag mig för inte gå dit. Jag bestämde mig för att återuppleva stor forna dagar och se cupmatchen från Västra.
Matchen? Ja, våra talanger var långa stunder helt utspelade av Helsingborg men HTFF gav aldrig upp. Och även om vi förlorade med klara 1-3, och därmed åkte ur Svenska Cupen, satt jag matchen igenom med ett fånigt leeende över mina läppar. Nostalgin och kärleken till Söderstadion och Bajen kommer aldrig att uppghöra för mig. Frågan är väl om det blir samma känsla med "nya" Söderstadion? Tveksamt, men det återstår att se...
Tack Christer Gustafsson för att du ånyo visade klass när du i matchens 89:e minut satte vårt tröstmål. Med spelare som Chrille, Elliot Käck och Jesper Kvarnefält finns det trots allt en gryende framtid för vår hårt prövade klubb.
/ Signerat: ChrilleBajare!
Insläppet till Västra, en grym nostalgikick att passera här efter 29 år.
Västras läktare före matchen. Något mindre än för 29 år sedan men fortfarande en underbar betongläktare.
Hammarby TFF värmer upp inför cupmatchen mot Helsingborg.
Välfyld läktare på Västra under cupmatchen mot Helsingborg.
I morgon onsdag 19 maj klockan 18.00 möter Hammarby TFF de Allsvenska serieledarna Helsingborgs IF på Söderstadion. Det handlar om Svenska Cupens 3:e omgång och våra talanger har allt att vinna och ingenting att förlora i den här matchen. När det gäller Bajen och svårast tänkbara motstånd har vi av traditionen ofta lyft oss och uträttat stordåd förr. Jag sticker kanske ut hakan nu men jag tror att HTFF har en stor chans att vinna den här matchen. Vi möter ett skadedrabbat Helsingborg som väljer att ställa upp med Oscar Berglund i målet. Dessutom väljer man att placera Erik Edman och Marcus Lantz på bänken. Men Helingsborg har en stark trupp och vad sägs om ersättarna: Erik Wahlstedt, May Mahlangu och René Makondele. Det är väl knappast någon hemlighet att Helsingborg ses som de stora favoriterna i morgondagens match.
Svenska Cupen har genom årens lopp bjudit på en del knallar och vågar man hoppas att vi klarar av HESIF? (Ja, jag vet att gröttuggarskåningarna förkortas på samma sätt som vi d.v.s. med "H" och "IF, men jag vägrar skriva ut det på min blogg när det kommer till bönderna och halvdanskarna från spättekakans förlovade moderland.)
Kom igen nu alla bajare och stötta Hammarby TFF i morgon!
Alla till Söderstadion!
Har du aldrig tidigare sett HTFF lira är det här ett utmärkt tillfälle att göra det. Du kommer väl, va? Kom igen nu!
Hösten 1989 spelade Bajen i Division 1 Norra något som vid den tidpunkten upplevdes som främmande och ovant. Inte bara för oss som älskar klubben och på nära håll följer varje litet steg som klubben tar. När vi åkte ur Allsvenskan 1988 gick det en chockvåg genom fotbollssverige. De Allsvenska klubbarna visste vad det kostade dem i form av uteblivna publikintäkter när Bajen inte längre skulle besöka just deras lilla landsortshåla. ”Nöjesguiden”, den förträffliga gratistidningen, publicerade på vårkanten 1989 en artikel med titeln: ”Den långa vägen hem – Hur ska det gå för ”Bajen”?”. Det var en utsökt och analyserande artikel om Bajen ur ett kritiskt perspektiv. Artikeln beskriver vad det innebar att anpassa sig till den bistra verkligheten när Bajen för första gången på 19 år sportsligt sett befann sig i kylan och huserade utanför Allsvenskan. Jag väljer att återge artikeln i sin helhet då jag anser att den manar oss till eftertanke, och kanske, förhoppningsvis kan artikeln få oss att aldrig mer förtränga vår historia på samma sätt som skedde efter 2003-2004.
Trots att artikeln har 21 år på nacken säger den mycket om vår bakgrund och vad vi kan luta oss emot i det förflutnas landskap. Texten sammanfattar på ett utmärkt sätt vad Hammarby egentligen handlar om. Och även om mycket har förändrats sedan 1989 finns det trots allt något i den här artikeln som är värt att ta fasta på och fundera över. Speciellt för de individer som idag står på läktaren och spyr ut sina galla över de egna spelarna. Artikeln är författad av Lars Nylin som senare samma år tilldelades Bajen Fans författarutmärkelse: ”Stora Pilsnerpriset” för just den här artikeln. Stora Pilsnerpriset var ett pris som Bajen Fans varje år delade ut till en författare och/eller kulturpersonlighet som belyste det positiva med Hammarby IF; vår fotbollskultur och livet på söder - på gott och på ont.
”DEN LÅNGA VÄGEN HEM – HUR SKA DET GÅ FÖR ”BAJEN”?”
"Förra året åkte Hammarbys fotbollslag ur allsvenskan efter 19 raka säsonger i societeten och med höjdpunkter som finalspelet 1982 i ännu färskt minne. Nu vill hela fotbollssverige ha laget tillbaka. För ”Bajen” är mer än ”bara” fotboll. Här summeras hela den nostalgiska bilden av en svunnen fotbollsepok. Där klacksparkar, kärleksfulla gliringar och en pilsner efteråt var delar i samma glatt jonglerande tillvaro. Men ska det verkligen lyckas? Eller har tiden hunnit ifatt och om bohemerna från söder? En ljuspunkt finns dock: ”Kenta” Ohlsson är tillbaka. Nu på tränarbänken.
Kenneth ”Kenta” Ohlsson står med händerna djupt nerkörda i den grönvita overallens fickor. Blicken är mörkt fixerad vid någon avlägsen tom stol i ett öde Söderstadion. Det är en vecka kvar till ”Kenta” och hans ”Bajen” ska inleda den förväntade snabba återmarschen till högsta serie. Den allsvenska som de sägenomspunna bollbohemerna från söder om Slussen ramlade ur 1988. Efter 19 raka elitsäsonger. I och för sig står ”Kenta” delvis så filosofiskt grubblande eftersom Nöjesguiden bett honom göra det. Men samtidigt finns det ju alla skäl för honom att samla sig till några moment av eftertanke.
Inför denna säsong, om man talar fotbollsvokabulär en typisk ”ödessäsong” för Hammarbys fotbollselva, har Kenneth Ohlsson, 40 år, återvänt till den klubb i vilken han under nära två decennier agerade förste bollgeni och speldirigent. Men nu är han tränaren som ska utföra det nästan krävda underverket. Det är han som ska se till att klubben inte hamnar i den situation som andra forna storklubbar fått dväljas i; att bli för länge eller för evigt andra rang.
Det öde som tidigare har drabbat Helsingborg, Degerfors, Kalmar, Landskrona och under många år GAIS, Djurgården och Örebro. Det är han som ska göra harvandet på norrländska potatisåkrar i ”Division ett” till en ettårig vända. Han har frivilligt satt sig i den situationen när Hammarby just avverkat ett av mörkaste åren i föreningens snart 100-åriga historia. Först kom alltså degraderingen från allsvenskan. Sedan kom de föga överraskande spelarförlusterna: Landsmässige målvakten Lasse Eriksson gick till Norrköping och jättelöftet Jean-Paul Vonderburg köptes för ett sjusiffrigt belopp till svenska mästarna Malmö. Lägg till detta att de på senare år ständigt skadade stjärnorna Ulf Eriksson och ”Putte” Ramberg är fortsatt frånvarande och att stjärnskottet Hasse Eskilsson mitt i fjolårssäsongen stack till Portugal.
Så bröt den interna ”stormen ut”. Ledare hötte via media nävarna mot varandra i oenighet över hur klubbens affärer skulle skötas. Följt av diverse personalomsättning och rättarting. Lägg därtill att klubbens arena, smått ärevördiga Söderstadion, snart ska byggas om – det talas om Farsta och Kärrtorp som spelplatser för ”Bajen” om man är kvar i ”ettan” även nästa säsong 1990! (Vid allsvensk comeback blir det Råsunda). Att klubbhuset snart slukas av Globens svällande buk, att ”Bajen”-anhängarnas favoritsylta, Kvarnen, i höstas dukade under och att baren dit man flyttade, Pelikan, kanske snart gör detsamma. Då är vi framme vid en första sanning: Ljuspunkterna kan våren 1989 nästintill summeras med namnet Kenneth ”Kenta” Ohlsson!
Så det är nog rätt passande med de där påfordrande djupt nedkörda kardorna… för det är ju så att ”Bajen” bara ska vara i allsvenskan. Oavsett var man har sina idrottsliga hjärtan tickar alltid ett för dessa eviga fotbollskonstnärer.
Djurgården och AIK är idrott. Hammarby är en livshållning. En filosofi. Mitt i en allt slukande elitanstormning. Det är det som fascinerar. Och därför frustrerar när sanningen går upp att det kanske inte längre är ”tidsenligt” med tunnlar, klacksparkar och några burkar Pripps blå vid Mariatorget efter matchen.
- Nyligen blev jag uppringd av en folklivsforskare. Han höll på att skriva en modern historisk skildring av livet söder. Där tyckte han att fotbollsklubben hade en självklar del. Som sammanhållande länk, som gemensamt paraply för en grupp människor, berättar Märt Metslov, sedan en tid fotbollssektionens förste heltidsanställde klubbdirektör.
Metslov är ett första bevis på att påståendet ovan, om bristen på ljuspunkter, är aningen överdrivet. I den tidning som supporterklubben ”Bajen Fans” ger ut (inom parantes landets roligaste och mest läsvärda klubbtidning, även om man som undertecknad har det stora fotbollshjärtat långt från ”Bajen”!) kallas den före detta generalsekreteraren i svenska bilsportförbundet för ”ett av klubbens bästa nyförvärv någonsin”.
- Det vill jag inte kommentera, skrattar Metslov; men klart var att en modern klubb inte längre kunde sköta saker som sponsorkontakter, resebokningar och utlandsförhandlingar på ideell basis, fortsätter han ständigt avbruten av en klubbtelefon som undrar om matchtider, lagbilder, telefonnummer till gamla hjältar, var ”Nacka” Skoglund är begravd och allt annat mellan den gröna jorden och den vita himlen.
Metslovs intåg sätter fingret på en av baksidorna av den på pappret hedervärda filosofi som hittills styrt klubben: Att idrott är en massrörelse, som leds av engagerade idealistiska ledare med rötter i samma mylla som den övriga klubben. Därför har Hammarby IF sina 15 sektioner (inklusive rodd, bowling, orientering och squash) som en doktrin som säger att alla är åtminstone i stort sett lika värda. Det har förstås inneburit att inkomsterna från goda fotbollsår har fått stödja sektioner som behövt pengar. Vilket gjort att ekonomin varit ständigt dålig. Ibland till och med usel.
Inte heller idag står man inför några stora revideringar av den idén. Det man ska göra är snarare sköta den potentiella mjölkkon fotbollen på ett proffsigare sätt. Vilket bland annat innebär att man i april 1989 tagit fram klubbens första prospekt att ge till tänkbara sponsorer. Detta halvdussinet år efter att klubbar som Djurgården och AIK började fungera som affärsdrivande aktiebolag.
TRÅDBUSSAR, EDVARD PERSSON OCH KAFFEKUPONGER
- Tyvärr finns det fortfarande ledar i Hammarby som lever i en tid av trådbussar, Edvard Persson och Kaffekuponger, ironiserar ordföranden i ”Bajen Fans”, Stefan Magnusson och tillägger att klubben ”ligger utvecklingsmässigt på 70-talsnivå.”
Intern kritik av det här slaget är standard i klubbar i motvind. Det värsta är att Magnusson säkerligen tillhör de kritiker som ligger nära sanningen.
Ibland är det mycket långt från Stadion vid Lidingövägen till Söderstadion vid Gullmarsplan. Men medge att avståndet i detta fall är befriande charmigt till sin karaktär? På den punkten håller säkert även Stefan Magnusson med till hundra procent. Men om vi för ett ögonblick lämnar ”Bajens” eventuella behov av ideologisk uppdatering och koncentrerar oss på den akuta och omedelbart förestående frågan: Hur ska det då gå 1989?
Ska det bli ett snabbt återtåg till societeten eller ska det gå som för andra rostiga storheter?
Först ”Kenta” Ohlsson:
- Alla vet ju vilken image Hammarby har: Gärna en tunnel, hellre en klackspark än en bredsida. Då kanske folk tror att ”nu är ”Kenta” äntligen tillbaka, nu är det bara att dra upp korkarna till champagneliret.” Men tyvärr har utvecklingen passerat det stadiet. Man har mindre tid på sig att göra snygga grejer, nu är det en annan typ av fotbollsspelare som gäller.
Men han anar hur fy-ropen formas vid Vita Bergen och Björns Trädgård och skyndar sig att tillägga: - Å andra sidan är hoppet det sista som överger människan!
”En annan typ av spelare” fruktar många innebär de rejäla, kompetenta, men ack så träiga spelartyper som alltmer befolkar de övriga huvudstadslagen. Men det kanske är för tidigt att måla järnkaminer på väggen. För bland årets nyförvärv finns en annan ”MR Bajen”, ”Kentas” lärjunge, den från IFK Göteborg återvändande Michael Andersson. En lirare som är fullt examinerad i alla de konster som gjort Söderstadion till en svensk miniupplaga av Maracanastadion i Rio.
Om allt går som det ska har man också snart en nykomling i form av Kimo Tarkio. En finsk landslagsman som ryktas klara av betydligt mer än tre tillslag på en seniorboll (”Kan bli en sebsation”, säger Märt Metslov). Och därtill hoppet att åtminstone någon av de tre skadade spelarna Ulf Eriksson, Putte Ramberg och Tomas Turesson ska kunna komma tillbaka.
Något som tycks ena alla involverade är att man ser säsongen med lågmält optimistiska ögon, medvetna om att lag som Vasalund och Eskilstuna satsar hårt på att ta steget uppåt:
I KIRUNA OCH LULEÅ TALAR MAN REDAN OM ”ÅRETS MATCH”
- Det är aldrig trevligt om man är för kaxig, det är inte södermentalitet att skryta. Och man måste förstå att alla vill slå ”Bajen”. Ledare i Kiruna och Luleå talar redan om ”årets match” när vi kommer på besök, sammanfattar Metslov och slår ut med armarna i en gest som är till lika delar uppgiven som kraftfull.
- Målsättningen är att vara Sveriges bästa lag, men det får inte ske till varje pris, tillägger han sedan varefter han återigen får bryta för att med ständigt glödande entusiasm svara på någon telefonfråga.
Den interna strid som tycktes infektera vintern kring Söderstadion verkar nu ha lagt sig. Ingemar Mattson, socialdemokratisk politiker i Danderyd, har gjutit olja på vågorna som ny ordförande. Något som kan behövas i en klubb vars huvudstyrelse har en ordförande (Nyman) som gärna, likt idrottshövdingar som Eric Persson (Malmö FF) och Stig Svensson (Öster), tar beslut på egen hand utan att agera alltför modernt demokratiskt.
Apropå Mattson så var han i början av 60-talet först aktiv och sedan ledare i gästrikeklubben Åshammar. En liten förening som en sommar dansade i den dåvarande tvåan. Men man vann två hemmamtacher på Alsjövallen. Den ena – rätt gissat – mot Hammarby.
- Killen som gjorde segermålet fick ett speciellt certifikat där det stod att han gjort mål mot Hamnmarby, minns Mattson i klubbtidningen ”Hammarbyiten”.
I division ett norra kommer det spelåret 1989 att finnas många bildliga certfikatjägare 1989! Så ”Kenta” Ohlsson har sina i dubbel mening randiga själ att fundera en stund. Om sex månader ska han dra upp händerna för att jubla. Eller så ska han knyta nävarna än hårdare i fickorna inför 1990 i Kärrtorp eller Farsta."
Med en titt bakåt i backspegeln ser vi att en hel del har förändrats sedan den här artikeln författades 1989. Vi har hunnit uppleva ett underbart SM-guld, varit några få timmar från att gå i konkurs, vi har ombildats till ett aktiebolag. Diverse styrelseledamöter, ordföranden och VD:ar har avlöst varandra. Göran Paulsson har tagit hand om ledningen för vår anrika klubb, Paulsson som till en inte ringa del på egen hand, svarade för succévärvningen av Peter Markstedt, Philip Anschutz har köpt upp stora delar av klubben men sedan ändå inte visat sig vara intresserad av att gå in och stödja vår klubb ekonomiskt. Åtminstone inte när det kniper! Slutligen har en viss Micke Andersson skapat total oreda i en redan instabil och krisartad klubb med ett ekonomiskt minusresultat.
Jag tror att vi ibland lurar oss själva när vi tror att allt var bättre alldeles nyss. Bevisligen är det inte så! Vi har alltid kraftsamlat när vi suttit fast i skiten och slutligen lyckats reda ut ekonomiska bistra tider, idrottsliga motgångar och interna utrensningar i styrelsen. Vi får inte glömma bort vår historia när vi nu 2010 på nytt befinner oss på randen till konkurs. Men om alla verkligen hjälps åt och drar sitt strå till stacken ska vi kunna klara av att vända den här skutan även denna gång. Jag kommer att stödja Hammarby representationslag på Söderstadion så länge jag lever (vilket jag hoppas blir länge), jag bidrar vidare med frivilliga ekonomiska belopp. Jag hoppas att du också gör det…
P.S. Till de sopprötter som står och skriker okvädningsord till våra egna spelare säger jag: Stå upp som en riktig man… Eller snarare, stå upp som en riktig bajare! D.S.
Nu ser jag framåt igen, positiv på gränsen till blåögd
Veckan som nyss har passerat revy var inte direkt en gläjdespridare sett med Hammarbyögon. Med bittra förluster för både A-laget liksom för Hammarby TFF var det för att tala klarspråk: En rent bedrövlig vecka. Men det finns ändå saker i livet som är viktigare än fotboll. Efter vår bedrövliga förlustmatch mot Öster i torsdags fick jag åka ambulans in till Södersjukhuset med hjärtbesvar, nej det här är inget skämt! Cirka två timmar efter matchen, jag minns inte exakt, fick jag akuta hjärtproblem och ringde 112 varpå ambulansen kom hem till min bostad för att köra in mig till akuten. Så här efteråt är jag oändligt tacksam och glad för att vi har en så pass bra sjukvård i det här landet som vi faktiskt har. Många klagar på den svenska sjukvården men jag har enbart lovord att säga om ambulanspersonalen och akutsjukvårdarna på Södersjukhuset som var helt fantastiska.
Det finns en del som hävdar att svåra traumatiska upplevelser kan pressa fram ett stressat hjärta som i värsta fall i förlängningen kan leda fram till hjärtinfarkt. Nu är jag bara 40 år så jag trodde verkligen inte att det här skulle kunna hända mig. Men jag hade uppenbarligen fel.
När man betraktar livet i perspektivet liv och död är fotboll och sport inte ändå på blodigt allvar. Det handlar trots allt inte om liv och död. Det finns andra värden här i livet som är värdefullare än fotboll. Man kan behöva lite distans i bland för att inte gräva ned sig efter en förlustmatch eller mer ihållande motgångar, även om det handlar om Bajen. Jag lever och är oändligt tacksam för det. Däremot gör Bajen mig fortfarande beklämd och dyster till sinnet. Men jag är alltid optimist och tror faktiskt att vi har passerat det absoluta lågvattenmärket nu. Nu tror jag att det vänder!
Vad finns det då som tyder på att det vänder mot Jönköping i nästa vecka? Synes det alls några positiva ljusglimtar i den mörka tunnel som vårt lag för närvarande befinner sig i? Njäää, kanske inte. Men jag tror att våra killar nu tar sig samman och går in med en helt annan inställning på bortaplan. I Jönköping behöver våra killar inte frukta den egna publiken. De behöver inte vara rädda för göra bort sig och få höra glåpord ropat efter sig så fort de missar en passning eller slår bort bollen. Jag förutsätter därför att inställningen mot Jönköping kommer att vara en helt annan än i de senaste matcherna. Under alla omständigheter tror jag på Bajen. Kalla mig gärna överoptimistisk på gränsen till blåögd, men Bajen har en själ som innebär att vi alltid, alltid kommer igen.
Eller som Roffe Wikström uttrycker det i sin underbara hyllningslåt till vår älskade klubb, "Är det därför jag älskar dig så", där han sjunger:
"Men det kan hända mirakel när det ser som mörkast ut. Du är som en gammal fighter som vägrar räknas ut. Är det därför min kärlek ej tar slut, är det därför jag älskar dig så."
I dag söndag den 16 maj möter Hammarby TFF (HTFF) Vasalund. Hammarby TFF har som nykomlingar i Divisions 1 Norra inlett säsongen på ett underbart sätt och gör mål i parti och minut. Om HTFF fortsätter så här är dom snart på väg upp i Superettan.
I kväll klockan 17.00 lirar alltså HTFF mot Vasalund. En på förhand mycket svår match då Vasalund förra året lirade i Superettan. Självklart stöder varje sann Hammarbyare även Hammarby TFF.
Det kostar endast 80 riksdaler men matchen har fritt inträde för dig med säsongskort samt för ungdomar under 16 år som kommer i sällskap med en förälder, eller kanske två.
Degradering och en osannolik 6-0 seger: Miraklet i Karlstad hösten 1989 - Del 3
Under större delen av 1980-talet var Hammarby ett storlag i Allsvenskan med flera spelare i landslaget. Framträdande spelare som dominerade i Allsvenskan under den här tiden var Mikael ”Micke” Andersson, Ulf ”Uffe” Ericson, Sten-Ove ”Putte” Ramberg och Mats ”Matte” Werner. 1982 var det snubblande nära att våra killar tagit hem SM-guldet till Söder. Men en ribbträff i matchens inledning av Micke Andersson mot IFK Göteborg satte definitivt stopp för våra guldrömmar den gången. Och även om Hammarby gjorde några ytterligare bra säsonger efter 1982 med bland annat spel i Uefa Cupen och seger mot dåtidens tyska storlag FC Köln så hade vägen mot förnedring och bistra ekonomiska tider inletts.
Efter SM-finalen 1982 missade jag i princip inga hemmamatcher och var fantastiskt stolt bajare och följda slaviskt Hammarby i Allsvenskan, Svenska Cupen, Hallsvenskan och åkte på många bortamatcher, som på den här tiden anordnades av Bajen Fans via en kille som hette Sören och ägde en sliten gammal SL-buss från 1970-talet. Jag minns att det alltid luktade diesel och olja i den här bussen och en gång på väg till Strängnäs och match mot AIK i SM-finalen av Hallsvenskan kokade motorn. Och det var på håret att vi inte hade hunnit fram i tid men det löste sig genom schyssta medtrafikanter som kallade på hjälp. En fördel med Sören var att han bodde i Tyresö och jag hade en polare som via sin morsa kände Sören och därför var det alltid lika bekvämt att bli upphämtad i Tyresö centrum innan bortamatcherna. Bussresorna avgick på den här tiden från Götgatan och Björns trädgård.
Vid 15 års ålder var jag redan en rutinerad klackmedlem och tackvare Sören hade jag åkt på cirka 10 bortaresor. Under mina tidiga tonår var Bajen som sagt vad fruktansvärt bra och det var lätt att älska Hammarby, Söderstadion och atmosfären runt matcherna. Farsan uppmuntrade mitt intensiva fotbollsintresse och kärleken till Bajen. Därför kändes det tungt när vi åkte ur Allsvenskan 1988. Det var ju någonting helt nytt för mig. Bajen kunde ju inte åka ur för vi hade alltid legat i Allsvenskan (trodde jag åtminstone). Därför var det svårt att förlika sig med det faktum att vi efter 19 raka säsonger nu hade åkt ur. Det fanns liksom inte på min karta att det kunde inträffa. Nu så här många efteråt förstår jag att det var oundvikligt att vi skulle åka ur. Varningssignalerna hade funnits där länge med brist på riktiga målgörare och med en ung Hasse Eskilsson som märkligt nog försvann i väg till proffslivet. För i Bajen hade han inte frälst oss på Söderstadion.
Våra anfallare 1988 utöver Hasse Eskilsson var Tomas Turesson, Tomas ”Ludde” Lundin annars fanns det i stort sett ingenting framåt av värde. Det visar också våra 19 mål på 22 matcher med all önskvärd tydlighet.
Hammarby var tillbaka i en serie utanför Allsvenskan för första gången sedan 1970. Det kändes tungt, mycket tungt att inse att vi hade hamnat i den här svackan. Allt på grund av en misskött klubb och med en generalusel ekonomi i brant utförsbacke. Jag minns att jag i den sista hemmamatchen i Allsvenskan hösten 1988 lade en hundring i en gul hink, det var fritt inträde på Söderstadion. Naturligtvis förlorade vi den matchen också. Det blev 3-1 till Västra Frölunda. Förnedringen var därmed total! Om jag minns rätt fällde jag en tår av vemod i ett sorts avsked till storhetstiden under 1980-talet.
Under vintern hade jag samlat kraft genom att gå på hockeylagets hemmafighter på Hovet. Hans-Göran Elo, som var min gamla målvakthjälte, hade kommit tillbaka från Djurgården, och Tony Skopac och Stefan ”Myran” Gustavsson var två giftiga målgörare. Det gick hyfsat bra för Bajen i hockeyn, åtminstone i grundserien. I hockeyallsvenskan tog det roliga slut.
Efter nyår hade den värsta besvikelsen över att vi hade åkt ur Allsvenskan lagt sig. Jag började på nytt känna suget efter fotbollen och hoppet om en bra fotbollssäsong infann sig. Drömmen om en snabb reträtt till Allsvenskan var en högst levande realitet tyckte jag. Ny tränare för säsongen var legenden och gamle spelaren Kenta Ohlsson. Och även om Nackas minne i februari blev en sportslig flopp i den nybyggda ballongen ”Globen” (vi åkte ur turneringen och missade seminfinalen efter att AIK hade kvitterat till 1-1 alldeles i slutet av matchen), och jag blev jag gripen för fylla, så trodde jag någonstans ändå på vårt lag. Samtidigt minns jag att jag var lite kluven och tänkte: ”Jaha, puff puff… blårök!” och ”Vi är alltså inte bättre än så här?”. Nej, det är klart varför skulle vi annars spela i Division 1 minns jag att jag tänkte.
Men det skulle komma att bli värre. Mycket värre till och med!
DET SVÄNGER OM BAJEN
I genrepet inför Division 1 Norra debuten mötte vi Helsingfors IK ute i Skarpnäck, söder om Gullmarsplan, och Bajen spöade de finska mästarna med klara 4-0 och det såg riktigt bra ut. Jag minns att jag tänkte: ”Shit det här ser ju riktigt bra ut” för vi lirade faktiskt riktigt bra. Nu är det stor skillnad på försäsong och verkligheten i en serie, försäsongen betyder ingenting när det kommer till serielunk. Premiärmatchen i Division 1 Norra lirades på Söderstadion och vi mötte Vasalunds IF. Bajen lirade bra och borde ha vunnit den matchen men den slutade 0-0. Nu hade jag på allvar börjat förlika mig vid tanken på att Bajen lirade i Division 1. Nästa match mötte vi IFK Eskilstuna på bortplan och jag och några polare åkte med Bajen Fans som arrangerade bussresan till Eskilstuna. Även i den här matchen såg det riktigt bra ut, åtminstone till en början. Bajen ledde med klara 2-0 när våra killar plötsligt slutade spela och helt onödigt bjöd in Eskilstuna i matchen. Plötsligt stod det 2-2 på resultattavlan och matchen var slut. Jag minns att jag började fundera över om det var en ren tillfällighet eller om Bajen faktiskt var så här dåliga? Jag beslutade mig det första alternativet; att vi bara gjorde en dålig match och att vi i själva verket var mycket bättre än så här.
I matchen efter Eskilstuna mötte vi Väsby på Söderstadion och Bajen vann med 2-0 och ordningen var återställd. Det var i varje fall vad vi trodde! Men efter några lätta segrar började spelet plötsligt se krampaktigt ut. De rutinerade spelarna i laget tog inte sitt ansvar och inom loppet av cirka två månader förlorade vi samtliga matcher. Det blev till slut fem raka förluster under sommaren. Jag upplevde samtliga matcher på plats däribland i Gävle, Örebro och Västerås. Vi sladdade nu betänkligt i tabellen och jag började inse att vi nog skulle bli kvar i Division 1 även 1990. Kenta Ohlsson hade enorma problem att få laget att spela samstämmigt. Det var obalans på mitten och framåt såg det uddlöst ut. Trots att vi var riktigt dåliga under sommaren 1989 var det trots allt en av mina allra roligaste somrar i livet. Vi var en liten grupp Bajare på ett par hundra man, ett sammansvetsat gäng som reste på samtliga matcher tillsammans. Vi krökade friskt och hade skitkul trots det bedrövliga spel som vi tvingades beskåda. Vi ansåg att Bajen alltid är bäst i alla lägen, och ramsan: ”Skit i tabellen Bajen är bäst ändå!” föddes den här sommaren.
I slutet av sommaren vände det plötsligt efter att Kenta tvingats stuva om i laget på grund av skador på de äldre spelarna. Han tvingades sätta in yngre förmågor och helt plötsligt stämde allt. Vi började vinna matcher igen men glappet upp till toppen upplevdes nu vara för stort. Mina tankar var hela tiden inställda på att det inte blir Allsvenskan 1990. Jag hade så sakta börjat förlika mig vid den tanken när segrarna började staplas ovanpå varandra. Och inför den näst sista omgången hemma på Söderstadion mot Luleå IF/IFK var vi i kapp topplagen Vasalund och Kiruna FF. Även om Vasalund visserligen hade fler poäng än oss. Men efter ännu en skön hemmaseger mot Luleå IF/IFK med 3-1 infann sig plötsligt möjligheten till att kunna ta hem Division 1 Norra genom seger över Karlstad i den sista omgången.
Nu förutsatte det visserligen samtidigt att Vasalund, som ledde serien med endast 1 poäng tillgodo på oss, inte fick vinna sin sista match borta mot Luleå. Ett annat alternativ var att Bajen kunde vinna serien och gå upp i Allsvenskan genom att vi gjorde minst 6 mål framåt utan att släppa in något bakåt, samtidigt som Vasalund endast fick ta en poäng. Med andra ord var det upplagt för en riktig rysare. Det var extrema förutsättningar men fullt tänkbara scenarier för Bajen för att kunna ta sig till Allsvenskan.
Min bästa polare i klacken var något kluven till att åka till Karlstad. Han var negativ och trodde inte alls på möjligheten att vi skulle kunna ta oss till Allsvenskan. Inte ens genom seger över Karlstad. Det krävde ju trots allt sex mål och hur ofta gör man det i fotboll? Min polare ansåg att Vasalund hade avgörandet i egna händer och inte skulle tappa några poäng borta mot Luleå. Jag var av en helt annan åsikt och menade att allt är möjligt när det handlar om Bajen. Till slut lyckades jag med bara några dagar kvar till matchen mot Karlstad övertyga honom om att vi absolut måste åka till Karlstad för att inte missa möjligheten att på plats uppleva det historiska ögonblicket när vi skulle ta oss tillbak till Allsvenskan. Så blev det också!
SÖNDAGEN DEN 22 OKTOBER 1989
På bussen på väg till Karlstad minns jag att det var en aningen tryckt stämning. Det var ovanligt. Det var inte riktigt samma peppning i bussen som det hade varit på tidigare bortaresor. Det var spända miner lite här och var för alla visste ju vad den här matchen innebar. Seger med minst 6 mål och vi skulle kunna vara tillbaka i Allsvenskan. Allt hängde visserligen samtidigt på resultatet uppe i Luleå. Men det var ingenting som vi tänkte på speciellt. Hammarbys A-lag och vi supportrar skulle fokusera på vår match sedan fick vi se hur långt det räckte.
Inför bortaresan hade jag inhandlat en champagne av modellen större. Väl framme i Karlstad fick jag av förståeliga skäl inte komma in med den på matchen, utan vakterna tog den av mig med löfte om att jag skulle få tillbaka den efter matchen. Nu fick jag inte det (men det är en helt annan historia.) Jävla bönder!
Drygt 1000 bajare hade tagit sig till Karlstad denna underbara söndagseftermiddag. Vädret var bittert, kallt och molnen hängda tunga över Karlstad IP/Tingvalla. Hammarby inledde riktigt bra och radade upp chanser på chanser. Vår finska stjärna Kimo Tarkio hängde matchens första balja i den 7:e minuten och vi var tillfälligt uppe på samma poäng som Vasalund. Men vi hade fortfarande fem mål kvar att ta in på Vasalund. Hammarby fortsatte att rada upp chanser men brände i princip allt i den första halvleken. Först i matchens 38:e minut var det dags att näta igen! Thomas ”Tucken” Lundin hänger in 2:an. 2-0 till Bajen!!! Fortfarande inget mål uppe i Luleå och Vasalund hade dessutom bränt en straff. LULEÅ, LULEÅ, KROSSA VASALUND vrålade klacken! Vi var fyra mål ifrån avancemang till Allsvenskan när det var halvtidsvila.
Bajen måste alltså göra fyra mål i den andra halvleken för att kunna gå upp i Allsvenskan. Jag tror aldrig att jag har varit så nervös i hela mitt liv (det skall möjligtvis vara när jag gifte mig.) I andra halvleken trummar Bajen på ordentligt och gjorde 3-0 i matchens 58:e minut. Men sedan tog det stopp ett bra tag. Med tre minuter kvar av matchen gjorde ”Tucken” 4-0!!!! Det kändes visserligen skönt men då hade jag har börjat misströsta och trodde inte att vi skulle göra två mål ytterligare med så lite tid kvar. Nu lämnade jag läktaren och började sakta gå mot bussen. Busschauffören öppnade dörrarna och släppte in mig. Han sitter och lyssnar på sportradion och jag slår mig ned i bussen och drar jackan över mitt huvud och känner att livet med Bajen ibland kan vara ett rent helvete! Fy fan!!! Tänker jag... Inte ett år till i den här jävla skitserien! På radion hör jag hur Vasalund gratuleras till avancemanget till Allsvenskan. Men just i det ögonblicket hör jag också världens vrål inifrån arenan samtidigt som reportern på radiosporten säger: ”Det har hänt någonting i Karlstad vi går över till Karlstad”. Jag vaknar till, kastar mig upp och springer tillbaka in på läktaren och ser då att matchuret står på 90 minuter och siffrorna visar 5-0 till Bajen! Snälla finns det någon Gud där uppe så ger du oss ett mål till nu när vi är så nära.
Plötsligt ser jag hur domaren håller upp ett finger i luften och visar att det endast återstår en (1!) minut kvar av tilläggstiden. Kom igen nu Bajen!!!! Snälla, bara ett mål till!!!
Och så i matchens absolut sista anfall får vi en dubbelhörna och genom en genialisk passning av Micke Andersson letar sig bollen fram slutligen till Niklas Jönsson som ensam med målvakten skjuter bollen över målvaktens högerben och innanför den bortre stolpen. 6-0!!!! Det är sant, vi gjorde det omöjliga!!! Med endast 12 sekunder kvar av matchen gör Niklas Jönsson mål. Ett mål som innebär att Bajen är tillbaka i Allsvenskan. Planen stormas nu av toknöjda bajare de väller in på planen i tusental med risk för att domaren mycket väl skulle kunna avbryta matchen. I en liten hög på Karlstads planhalva ligger samtliga våra spelare när supportrarna börjar kasta sig ovanpå dem. Det ser riktigt otäckt ut för ett tag, samtliga ledare i Hammarby vädjar till publiken att snabbt ta sig upp på läktaren igen för att matchen inte ska avbrytas. Alla springer snabbt upp på läktaren igen och jag står där nöjd med ett barnsligt leende över mina läppar och tänker att livet som bajare ändå kan vara rätt härligt ibland.
DIVISION 1 NORRA 1989
I och med del 3 i serien om "Miraklet i Karlstad hösten 1989" avslutas härmed min lilla följetong om vårt mest klassiska återtåg till Allsvenskan i modern tid. Miraklet i Karlstad blev framröstat av er kära bloggbesökare och underbara Bajensjälar. Jag tror att det en dag kommer att vända igen. Vi kommer alltid tillbaka! Vi har lyckats ta oss tillbaka förr så varför skulle vi inte göra det den här gången också?
Vårt ansvar är att stötta Hammarby, No Matter What!!!
De två förlustmatcherna, först mot Brage, och häromdagen mot Öster, är pinsamma förluster som bägge två har slutat 0-1, 0-1 och visat att våra spelare lider av svår mental blockering hemma på Söderstadion. Möjligtvis kan det vara en följd av det dystra fjolåret. Hur som helst kan vi konstatera att våra killar just nu springer omkring på Söderstadion och ser livrädda ut. De känns som att våra killar går omkring och tänker: ”Hjälp en boll, den måste bort, fort, fort!” På något märkligt vis tycks det som att våra spelare resonerar i förlusttankar redan innan matchen ens har hunnit börja.
”Tänk om vi förlorar igen, jag kanske gör bort mig igen inför vår hemmapublik, igen… Nej, det får bara inte ske, nej bort med bollen, jag vill inte ha den…”.Det här är naturligtvis ett fejkat citat men det skulle lika gärna ha kunnat varit en reell tanke hos en eller flera av våra killar under matchen mot Öster. För alla som har betraktat våra två senaste matcher på Söderstadion är det uppenbart att någonting är allvarligt fel med Hammarby just nu. Okej, vi har en skadelista som skulle kunna få vilken 10 årings önskelista inför Julafton som helst att framstå som ynklig. Men trots skador på flera av våra nyckelspelare i truppen hävdar jag att det inte ensamt kan förklara att vårt spel just nu känns och ser så krampaktigt, ångestladdat och hispigt ut.
Det finns tre huvudorsaker till att våra killar just nu kraftigt underpresterar. Alldeles bortsett från det här med vår massiva skadelista ser jag tre tunga bitar som var och en tveklöst påverkar vårt lag på ett negativt sätt.
EKONOMIN
Det är ingen hemlighet att den här säsongen i grund och botten handlar om ekonomisk överlevnad. I drygt åtta månader har olika räddningsprojekt dragits igång av enskilda initiativtagare och grupper för att få in pengar till klubben. Olika räddningsgrupper har lagt ned oändligt mycket tid och energi på att försöka dra in stålar på olika sätt. Många klubbar i Sverige, både inom fotbollen men även inom ishockeyn, och andra sporter (ja handbollen inte minst är ett annat exempel), blöder kraftfullt ekonomiskt. Därav blir det nödvändigt att trupperna bantas. Klubbledningar ser sig tvingade att sälja av sina störtsa stjärnor för att överleva. Det här påverkar naturligtvis kvaliteten på såväl de spelare som blir kvar liksom spelet i sig.
I årets Hammarby har vi bara en anfallare värt namnet: Linus Hallenius! När han inte levererar och är småskadad tappar vi allt vad offensivt spel heter. När våra övriga anfallare utöver Linus inte fungerar tillfredställande blir spelet naturligtvis lidande. I år har skillnanden jämfört med det målsnåla fjolåret varit Linus. Linus har dominerat spelet längst fram och varit fantastisk när det gäller att pytsa. Därför var det i torsdags uppenbart att Linus led av problemet med baksidan av låret och spelade vad jag förmodar småskadad. Vad hade vi då för alternativ till Linus? Tobias Holmqvist. Jo, visst! Jag var som sagt vad inne på anfallare värt namnet. Okej! När Valentino ”Valle” Pidré kom in i andra halvlek såg det lite bättre ut, men inte mycket.
För de s.k. ”supportrar” som står och skriker sig hesa med ett dåligt maskerat hat mot våra spelare kan det vara läge att komma in i matchen. Hallå, vi har inga PENGAR!!! Vad ska vi göra? Börja trolla med knäna? Det finns iinte pengar för att kunna köpa in en eller ett par ytterligare klasspelare jämte Linus. Vi får stilla acceptera att det ser ut så här i år! Det krävs trots allt ett gäng sköna tusenlappar för att vi skall kunna knyta till oss ytterligare klasslirare. Nej, vi får snällt plocka spelare från de egna leden underifrån. Men för att få loss lite pengar, om vi nu trots allt skulle leta efter spelare utanför de egna leden, så har jag ett hett tips när det gäller att få fram några kronor till nyförvärv under sommaren: Pengar till spelarköp kan komma in om vi säljer en överbetald spelare i laget. Jag behöver väl knappast precisera hans namn ni vet alla vem jag syftar på här. Med den killen såld skulle vi definitivt kunna fylla upp med ytterligare en bra spelare bredvid Linus.
TRÄNAREN
När Michael ”Borken” Borgqvist presenterades som ny tränare efter Tony Gustafsson (ja, jag vet Tom Åhlund låg emellan), så högg det till i mitt bröst. En råtta som tränare för Bajen? Nu är det visserligen inte första gången vi har haft en råtta som huvudtränare. Roffe ”Z:a” Zetterlund gjorde ett kanonbra jobb när han tog upp oss från Division 1 året 1997 och vi var sånär på väg att ta SM-guldet året därpå. Det behöver därför inte nödvändigtvis vara fel med en tränare som står upp för en av våra antagonistklubbar. Men det känns alltid lika jobbigt att låta en tränare som öppet håller på en annan stockholmsklubb kontrollera vårt A-lag. "Borken" har en bakgrund som just nu inte gör honom alltför populär i våra led vilket jag har full förståelse för. Och han har sannerligen gjort en hel del märkliga uttalanden inte minst efter matchen mot Öster. Dessutom ligger "Borkens" bristande förståelse för Simon Helgs betydelse i laget honom i fatet. Att han dessutom envisas med Andreas Dahl gör att han börjar bli alltmer ifrågasatt. Det allvarligaste är dock inte de märkliga laguttagningarna, och de minst sagt konstiga uttalandena, nej, det allvarliga är att han inte har lyckats prägla ”sitt” Hammarby. Det syns helt enkelt inte att vi har en ny tränare i år. Och det är allvarligt!
Efter ett antal matcher brukar man normalt sett kunna skönja en viss förändring av spelupplägg och taktik. Men en tydlig spelidé är något som hitintills har lyst med sin totala frånvaro i våra matcher. Är det möjligen brist på kompetens hos "Borken" som framträder här? Jag tror det!
I matchen mot Öster tyckte jag mig ana ett spel som påminde något om guldåret 2001. Det var ”försök” till snabba spelvändningar och långa bollar in i boxen där Linus fanns. Nu gick det kanske inte helt lysande den här gången. Och det kanske var en synvilla, eller en ren tillfällighet, att spelet påminde om 2001? Ja, fast bra mycket sämre då. Eller var det så att ”Borken” på grund av alla skador i truppen tvingades utnyttja det här spelet? Hur som helst kanske nyckeln till ett mer vägvinnande spel ligger just här: Att satsa allting på Linus eftersom han är vår enda anfallare!
SÖDERSTADION
Som supporter kräver vi att varje ”gubbe” gör sitt jobb; tar löpningar, klarar av att hålla i bollen och slår en och annan godkänd passning. Det är VÅRA krav på spelarna. Vad har vi då för krav på oss själva och framför allt: Vad kan våra spelare ställa för krav på OSS supportar? Ja, det minsta våra spelare kan kräva är väl att vi inte skäller ut dem efter noter. Varje spelare är unik med sin egen personlighet och individuella mentala styrka. Och det är naturligtvis helt olika hur spelare hanterar en utskällning från en s.k. ”supporter” på läktaren som kallar honom för ”Din jävla hora”, ”men för fan rör på dig din jävel”,”kom igen nu din jävla sopa” osv. Jag älskar liknelser och låt mig därför plocka fram en här:
Låt oss säga att du upplever stora problem med matematik och att du har kör fast på procenträkning. Hur du än försöker få till det så går det bara inte, det vill sig inte. Du vrider och vänder på det men kommer inte på hur du skall räkna ut procent. Plöstligt kommer din lärare fram till dig och ställer sig bredvid dig. Han sneglar ned på dina tafatta försök i matteboken. Plötsligt börjar läraren fälla nedsättande kommentarer om dig: ”Alltså du är ju helt jävla slut”, ”Vad fan är dina problem…” och ”Kom igen nu din jävla nolla, bättre kan du…” Det säger sig självt att antingen skulle du börja darra av obehag och det skulle bli ännu värre att komma fram till hur man räknar procent. Eller alternativt skulle du ta matteboken och skicka in den i väggen och demonstrativt ställa dig upp lämna klassrummet.
För en människa som har det minsta lilla hum om psykologi och den mänskliga naturen är det uppenbart att det hade varit smartare för läraren att komma med uppmuntrande och stödjande kommentarer som: ”Jag tror på dig, det här fixar du”, ”Kom igen nu, du klarar det här” och ”Jag vet att du fixar det här”. Vi som sitter på läktaren har ett enormt ansvar när det gäller att stötta våra spelare på rätt sätt när de underpresterar. Att skälla ut en spelare gör att han riskerar att komma helt ur balans och rent av blir än mer osäker i sitt uppträdande på plan. Det är definitivt inte att ta sitt ansvar som supporter.
Det är inte värdigt en bajare att spy galla över våra spelare, alldeles oavsett hur spelet ser ut.
Vi stöttar inte våra killar genom att tala om för dem hur jävla värdelösa de är när de underpresterar. Våra spelare är garanterat högst medvetna om detta själva. Det känner själva att de underpresterar och vi hjälper dem inte ur det svarta håll de för tillfället befinner sig i genom att skrika glåpord åt dom. Våra killar riskerar bara att hamna än mer ur balans, vilket var extremt tydligt i den andra halvleken mot Öster. En del spelare började uppträdda tjurigt och började nästintill slåss med motspelarna i slutet av matchen. Det syntes att våra spelare mådde riktigt, riktigt dåligt. Är det på det sättet vi skall stötta våra killar? Att få dem ur balans? Svar: NEJ!!!
Det är vårt förbannande ansvar att alltid ge laget vårt helhjärtade stöd, alldeles oavsett hur spelet ser ut... No Matter What!!! I medgång och motgång skall vi alltid finnas på läktaren för att visa våra killar att vi tror på dem! Det måste vi göra! Om enskilda individer fortsätter att spy galla över våra egna spelare kommer vi garanterat att tappa fler poäng och åka på fler pinsamma förluster på Söderstadion. I matchen mot Öster stod inte publiken upp på ett sätt som man kan förvänta sig på Söderstadion (och då talar jag inte om klacken…)
Det är dags för varje bajare att titta sig själv i spegeln och ställa sig frågan vad han eller hon egentligen vill få ut av sitt supporterskap? Ett tillfälle att få ut sina aggressioner för problem i privatlivet och därigenom svårt egoistiskt visa upp sig inför tusentals människor? Eller vill du ta ditt ansvar som supporter och stötta våra killar i såväl medgång som motgång?
Är du beredd att ta ditt ansvar som supporter och stötta Hammarby… No Matter What?
Hammarby kommer till spel mot Östers IF under torsdagen med följande trupp:
2. David Johansson 5. Robin Wikman 7. Carlos Gaete Moggia 10. Andreas Dahl 13. Isak Dahlin 14. Sebastian Bojassén 15. Petter Furuseth 16. Tobias Holmqvist 17. Linus Hallenius 18. Max Forsberg 19. Vladica Zlojutro 20. Filip Bergman 22. Mauro Saez Jarpa 23. Maic Sema 25. Jesper Blomqvist 26. Simon Helg 27. Valentino Pidré 30. George Moussan 40. Johannes Hopf 2010-05-12 @ 16:35:37 PermalinkAllmäntKommentarer (0)Trackbacks ()
Vi kommer tillbaka!
Efter två raka hemmaförluster, och tre förluster sammanlagt, efter sex matcher i Superettan har tongångarna i våra led börjat glida över till mer negativa tongångar. Samtidigt med de negativa tongångarna har ångesten sakta börjat göra sig påmind igen. Folk frågar sig oroligt: Hallå skall vi bli kvar i den här jävla skitserien även nästa år? Ännu är det lite för tidigt att börja spekulera över detta efter att endast sex matcher har avverkats. Det återstår trots allt många matcher och mycket poäng att spela om. Men vi kan ändå konstatera att det inte ser bra ut just nu. Själv utgick redan från början om att det här skulle bli riktigt svårt.
En fråga: Kommer ni ihåg min matchanalys efter premiärmatchen och den sura bortaförlusten mot Ängelholm? Då handlade det främst om den mentala biten. Nu är den saken fortfarande inte helt okej hos en del killar. Men det som framför allt oroar just nu är alla skador på vår nyckelspelare. Ja, som ni märker finns det ett antal orosmoln som just nu hopar sig över Söder. Är det redan kört? Och har verkligheten hunnit i kapp oss nu? Nej, men vi får nog sansa oss lite och analysera vad våra egentligen problem handlar om.
1. DEN MENTALA INSTÄLLNINGEN (MED ANDRA ORD: KRIGA, KRIGA, KRIGA!)
Inför den här säsongen var det en del som trodde att vi skulle kunna springa hem den här serien som ingenting med ett leende på våra läppar. På förhand inbillade sig många att det fanns enkla matcher i den här serien och vi skulle kunna plocka hem lätta poäng mot sämre motstånd. Men ”Borken” och ”Blomman” var hela tiden inne på att det här blir ett tufft år och att det inte finns några enkla matcher i Superettan. En del valde då att stänga av sina öron och ville inte lyssna. Men faktum kvarstår att det inte finns några enkla matcher, varken mer eller mindre! Samtliga matcher kräver att våra killar gör jobbet från grunden. Tyvärr har det ibland varit lite si och så med den saken; tydligast symboliserat var det i förlustmatchen mot Ängelholm. När allt kommer omkring handlar det här året om en sak: Kriga, kriga, kriga!!!
2. VÅRA SKADADE SPELARE
Här är det otroligt svårt för att inte säga omöjligt att göra någonting åt den här saken i det här skedet. Man kan konstatera att vi har lite oflyt inledningsvis av den här säsongen när det gäller skador. Nu är några betydelsefulla spelare på väg tillbaka, så det ser ut att ljusna lite avseende skadorna i vår trupp. Med tanke på alla skador skan det åtminstone ur det perspektivet nu bara bli bättre.
3. SPÖKET SÖDERSTADION
Det har uppenbart visat sig att Söderstadion och den fantastiska publiken inte helt talar till vår fördel. Hur märkligt det än kan låta verkar det förhålla sig så att en del spelare inte riktigt klarar av att bära favorittrycket på sina axlar. När de flesta spelare borde inspireras av vår fanatiska hemmapublik har det i stället visa sig vara exakt tvärtom. Detta blev uppenbarat under det mörka 2009 men även i år har det synts det en del spelare. Inga namn nämnda, men en del tycks få en mental blockering av trycket på Söderstadion. Låt mig då säga så här: Om vi, gud förbjudet, förlorar mot Öster i morgon, kan det vara läge att testa med lite hokuspokus. Låt våra spelare ta sig till, låt oss säga Uppsala. Och därifrån avgår spelarbussen till Stockholm och väl framme vid Söderstadion får våra killar kliva in i motståndarnas omklädningsrum och byta om. Våra motståndare får låna Bajens omklädningsrum. Det låter helkorkat, ja jag vet men det kan vara värt ett försök. För vid en förlust i morgon får vi inte vänta längre med att vidta åtgärder. Då måste ”Borken” och ”Blomman” agera snabbt annars kan det här ta en ände med förskräckelse.
Jag förmodar att en del delar min uppfattning medan andra naturligtvis inte alls håller med mig ett spår. Men det är så det skall vara; tankar och idéer måste få ventileras och framföras. Hur skall vi annars utvecklas?
PÅ ANDRA SIDAN PLAN: ÖSTERS IF
Seger mot Öster i morgon är det enda som räknas. Om vi mot alla förmodan skulle åka på vår tredje raka hemmaförlust är goda råd dyra. Då inleds en lång och mycket mödosam väg tillbaka. En väg som kan ta betydligt mycket längre tid än ett år. Och kanske, jag säger kanske, blir det så att vi då blir kvar i Superettan nästa säsong, hemska tanke!
Efter en bländande försäsong hade många av oss en förhoppning om att det här kan bli riktigt, riktigt bra (delvis även jag skall villigt erkännas.) Anfallsmässigt såg det bra ut efter ett målfattigt fjolår. Bakåt var jag däremot orolig, även efter genrepet mot IFK Mariehamn på Söderstadion. Det var vår backlinje som jag ville lyfte fram som ett varningens pekfinger. Hur skulle vår defensiv stå sig mot bättre motstånd var min fråga då. Klok av erfarenhet var jag djupt medveten om att det aldrig någonsin är möjligt att dra några större växlar av en stark försäsong. Nu har det visat sig att vi har stora bekymmer i vår defensiv. Den enda matchen där vår defensiv har sett bra ut var i matchen mot Assyriska. Dessvärre ser vi även bleka ut framåt. För vad har vi för udd framåt när Linus Hallenius inte kommer till spel? INGENTING!!!
Som tydligast blev detta i fredags mot Brage. Utan Linus Hallenius på plan hade vi inget anfallsspel. Utan Linus stannar Bajen! Vi befinner oss nu i en verklighet som är bister och kall men det är dags att inse allvaret innan det är försent!
Även om det inte ser alltför helt bra ut är hoppet det sista som överger människan. Och vi bajare är av naturen ett släkte som är envist positiva, på gränsen till något naiva. Men någonstans tror jag ändå på det här laget och kanske, kanske (det kan visserligen vara ett önsketänkande), får ”Borken” och ”Blomman” till sist saker och ting att falla på sina rätta platser. Jag har varit med förr och jag vet att vi kommer tillbaka! Det har vi alltid gjort, och det kommer vi att göra även den här gången, även om det kan ta längre tid än vad vi trodde och hade hoppats på.
Inför matchen mot Öster i morgon dras truppen fortfarande med en hel del skador, men det behöver inte betyda att vi förlorar mot Öster. En hel del spelare är på tillbaka efter sina skador och jag hoppas därför att vi fixar tre pinnar i morgon. Det måste vi bara göra!
Följande startelva vill jag se mot Öster i morgonkväll:
MÅLVAKT
Rami Shaaban har alltjämt problem med sitt ömmande och svullna knä och är inte aktuell för spel. Nu vet jag inte om jag skulle vilja se honom oavsett om han var frisk. Johannes Hopf är jag däremot barnsligt förtjust i. Johannes har gjort det bra hitintills och jag anser inte att han kan lastas för Brages segermål. Därför anser jag att Johannes är det givna valet.
BACKAR
Det är som sagt vad i vår defensiv vi har haft de största problemen i år. Backlinjen har inte direkt imponerat men vi har en skadeförbannelse som vilar över vår backlinje, vilket är direkt förödande på längre sikt. Här måste vi noga fundera över vilka som kan hoppa in som goda alternativ. Kan Filip Bergman gå för fullt kan jag inte se att någon annan spelare skulle kunna göra det bättre som högerinnerback än Filip. Som vänsterinnerback är valet givet: Isak Dahlin! Killen har haft feber, ja visst… So Fucking What? Vad har vi att tillgå? Skall vi testa med Jesper Blomqvist i stället då? Ehhh… kom igen nu! Inte i min startelva i varje fall!
På vänsterkanten i vår defensiv ser jag gärna att vi chansar med Robin Wikman. Killen är på väg tillbaka efter sin skada och saknar matchtempo. Men jag skulle definitivt ha testat med Robin oavsett… åtminstone inledningsvis. Det kan vara värt ett försök att låta Robin spela mot Öster. Östers anfall har hitintills inte direkt sett livsfarligt ut. Så vem skall vi då placera på högerkanten i backlinjen? Vad finns det egentligen för spelare som inte dras med skador och som skulle kunna gå in till höger? Med tanke på våra skadebekymmer ser jag bara ett alternativ här; Mauro Saez Jarpa. Vad har vi annars för alternativ? Jag kan inte se något annat.
MITTFÄLTARE
På mitten har ”Borken” och ”Blomman”, eller som en del föredrar att kalla årets tränarpar: ”BorkBlom”., en del bekymmer. Jag har hela tiden vurmat för Petter Furuseth ute på högerkanten och ser inte vem som skulle kunna ersätta honom där. Som framspelare i vårt offensiva spel är Petter oumbärlig. Petter känns helgjuten på högerkanten. I vårt centrala mittfällt har Andreas Dahl hitintills varit extremt ojämn. Och mot ”Peking” var han inblandad i de fasta situationerna som ledde fram till våra mål. Sedan fick han hjärnskakning och såg väl inte helt övertygande ut mot Brage. Mot Öster vill jag i stället se Vladica Zlojutro i vårt centrala mittfält till vänster.
I morgon vill jag se att Sebastian Bojassén flyttas upp igen på vårt centrala mittfält ute till höger. Bojassén har en mycket stark defensiv i sina bästa stunder och har stundtals imponerat med underbara brytningar. Nu utgår jag visserligen från att valet av ”Bojan” som innerback i förra matchen bara var en nödlösning på grund av våra skadade backspelare. Jag hoppas att han snart kommer tillbaka på vårt mittfält. Simon Helg skall så vitt jag vet vara fri från skadeproblem men fick ändå inte lira från start senast. Alldeles oavsett anledning till att Simon inte fick starta mot Brage måste han ges chansen att spela flera matcher från start. Det är enda vägen att gå om han skall hitta sin form. Därför satsar jag en peng på att Simon spelar från start, och hoppas att ”Borken” har tillräckligt med förstånd för att inse att han ska spela från start.
ANFALLARE
Inför matchen mot Brage var jag inne på att ge Tobias Holmqvist chansen från start. Nu var det inte speciellt roligt att se ”Tobbe” mot Brage. Med eftertyck visade han att vi endast kan förlita oss på Linus Hallenius bredvid Sebastian Castro-Tello. Frågan är då hur vi bör ställa upp vårt anfall i morgon? Skall vi chansa med att ge ”Tobbe” ett förnyat förtroende, eller skall vi testa med att slänga in Linus och hoppas på att hans baksida av låret håller för 90 minuter? Det här känns riktigt svårt. Men jag måste bestämma mig och föredrar hellre ”Tobbe” från start. Linus får börja på bänken och eventuellt komma in i andra halvlek om matchen står och väger eller att vi eventuellt ligger under. Linus är tveklöst vår viktigaste spelare i år och han får inte bli långtidsskadad för då är vi verkligen illa ute. Därför är det klokast att åtminstone inledningsvis låta honom börja på bänken.
I par med ”Tobbe” är det betydligt enklare. Där ska Sebastian Castro-Tello spela. Punkt slut! Det var uppenbart att anfallet inte direkt blev bättre i fredags när Castro-Tello kom in i andra halvlek men det kändes ändå stabilare när Castro-Tello kom in.
En korrigering: Sebastian Castro-Tello kommer inte till spel i morgon mot Öster på grund av magsjuka. I hans ställe föredrar jag att sätta in Valentino Pidré såvida inte Linus Hallenius kan spela 90 minuter.
Här kommer ett öppet erkännande från min sida: Jag lider av läs- och skrivsvårigheter. Å fan, det har vi inte märkt... eller? Jo´ra det vet jag nog att ni har. Jag stavar i bland som en kratta och kastar om bokstäverna lite här och där. Till detta kommer vissa felaktiga meningsbyggnader. Nu har jag visserligen inte gått igenom en utredning för att bena ut huruvida jag eventuellt lider av dyselexi. Jag har med andra ord ingen klassificerad dyselexi men jag har vissa svårigheter när det kommer till det skrivna språket.
Mitt hjärta brinner dock för Bajen och jag väljer att gå ut med det här öppet eftersom det ändå är uppenbart. Bajen är mitt favoritgäng och har varit det allt sedan barnsben, och Bajen är mitt liv, mitt allt! Därför lägger jag ned mycket tid på det här med bloggandet trots mina uppenbara skrivsvårigheter.
Jag hoppas att ni som läser mina texter inte blir alltför störda över att det blir lite stavfel här och där, och i bland även lite märkliga meningsuppbyggnader. Jag ber om ursäkt för detta och hoppas att ni som hittar hit kan ha överseende med det? Jag försöker att åtgärda de grövsta språkfelen när jag hinner med och ser dem.
Veckans Bajen-facit: Skön seger, ett magplask samt ett lag som ingen kan stoppa just nu
Med jämna mellanrum brukar jag sumera veckans händelser ur ett Bajen perspektiv. Och den här söndagmorgonen kan man lugnt konstatera att veckan gav ett antal svar om vårt A-lag med en övertygande seger i tisdags mot Assyriska, och en underkänd insats i fredagens förlustmatch mot Brage. Samtidigt fortsätter Hammarby TFF att övertyga i Division 1 Norra, och under lördagen tag laget sin fjärde raka segern för säsongen. Och leder Divison 1 Norra med 5 poäng till godo på Syrianska Kerburan som har en match mindre spelad.
Låt oss börja med A-laget. HAMMARBYS S.K. "BREDA" TRUPP Hur ofta har vi inte fått höra mantrat "Vi ha en bred trupp där varje spelare konkurerar om en plats i startelvan" under vintern och våren? "Borken" och "Blomman" har hela tiden hävdat att vi har en bred trupp som klarar av skador på nyckelspelare. Inför matchen mot Brage skrev jag att den här matchen skulle bli betydligt svårare än vad många kanske ville tro. Speciellt efter en bra insats i tisdags mot Assyriska trodde nog många att matchen mot Brage skulle bli en fjärt i världsrymden. Inför matchen mot Brage hade jag onda aningar och jag trodde att Brage skulle kunna överraska. Brage har som nykomlingar börjat bra och är just nu inne i ett megaflyt som kan bära dem långt i den här serien. Matchen i fredags var en obehaglig väckarklocka för oss; ett ruggigt uppvakande om att vi faktiskt inte har en lika bred trupp som man tidigare har hävdat. Ett uppenbart bevis för lagets bräcklighet visade sig i matchen mot Brage. Spelarna som fick komma in och spela mot Brage räcker helt enkelt inte till. Nu vet vi det! Hammarby anno 2010 har ett antal spelare som är rikigt bra men när dessa inte har möjlighet att spela fungerar inte vårt spel. Om vi verkligen hade haft en lika bred trupp som det tidigare har hävdats skulle den nuvarande situationen i laget inte innebära att "Blomman" överväger att själv hoppa in och spela. Det här visar med all önksvärd tydlighet att skadorma på¨flera av våra nyckelspelare ställer till stora problem för en relativt tunn trupp.
När det gäller listan över saknade och skadade och/eller avstängda spelare blev Linus Hallenius frånvaro oroväckande kännbart. Avsaknaden av Linus mot Brage och en Sebastian Castro-Tello, som märkligt nog fick börja på bänken, fungerade helt enkelt inte vårt anfallsspel. Ja, vi hade i princip inget anfallsspel alls under den här matchen. Vilket är jäkligt illavarslande inför fortsättningen i Superettan. Avsaknaden av Linus visar dessutom att det här laget har ett par, tre spelare som måste spela för att vi ska kunna vara slagkraftiga. Därför väljer nu att sticka hakan och hävdar att Linus kommer bli skillnaden mellan om vi kan vara ett topplag och gå upp i Allsvenskan redan i år, eller om vi i stället blir ett habilt mittengäng i Superettan. Varken mer eller mindre, det är den bistra verkligheten 2010.
Vem var det som hävdade att vi har en bred trupp?
SÖDERSTADION ÄR EN KLAR FÖRDEL FÖR VÅRA KILLAR ... ...ELLER BORDE VARA
Söderstadion ska normalt vara en klar fördel för våra killar. Spelare NR12 skall bära fram våra spelare till stordåd. Men efter matchen i fredags, och med förra helgens match i färskt minne, så vette fan om man fortfarande kan hävda att det förhåller på det sättet. Va? Jag vill ju gärna tro att vi bidrar till att våra killar lyfter sig, stärker dem och att det påverkar deras insatser i positv bemärkelse. Men även i detta avseende har sanningen hunnit i kapp oss. Våra spelare blir tvärtemot, vad vi vill tro och hoppas, nevösa och känner sig pressade av det frenetiska publikstödet på Söderstadion. Vårt spel påverkas märkligt nog negativt av ett kokande Söderstadion. En lösning på detta dilemma skulle kunna vara att placera våra spelare i spelarbussen, och låta den utgå från Gnesta eller Uppsala för att sedan köra in till Stockholm och Söderstadion. Det här skulle kunna få våra spelare att uppleva känslan av stödet på samma positiva sätt som vore det en bortamatch (fast vi är hemma... ja typ något sådant.) Det här var ett knep vi tog till för några år sedan inför en derbymatch på Råsunda. Det var på den tiden när det talades om derbyspöken. Vi hade otroligt svårt att vinna derbymatcherna i Mordor. Så carför pröva det igen? Bussresor till de egna hemmamatcherna alltså...
HAMMARBY TALANGFOTBOLLSFÖRENING Hammarby TFF har som nykomlimgar i Division 1 Norra visat sig överraskande bra. Laget spelar med ett fantastisk självförtroende och öser in mål och håller dessutom tätt bakåt. I går besegrades invandrarlaget Dalkurd FF från Borlänge och återigen spelade vi fantastiskt bra. Hammarby TFF vann tämligen enkelt med 3-1! Samtliga mål föll i den andra halvleken och påminner lite i det avseendet om A-lagsmatchen mot Assyriska tidigare i veckan. Hammarby TFF har fem raka segerar nu inkluderat den underbara segern över Assyriska i Svenska Cupen. Hammarby TFF är Hammarbys framtid med unga och utveclingsbara spelare som utgör vårens stora glädjekälla för våra sargade grönvita själar. Efter lördagens 3-1 seger mot Dalkurd befäster Hammarby TFF serieledningen i Division 1 Norra. Det här ser ut att bli ett riktigt trevligt år för vårt talanglag.
Hammarby TFF har gjort mycket mål i sin matcher och har ett ruggigt effektivt anfallsspel. Hammarby TFF interna skytteliga ser ut enligt följande:
Christer Gustafsson: 3 mål Fadi Malke: 3 mål Valentino Pidré: 2 mål Erik Figueroa: 1 mål Nicklas Gustafsson: 1 mål Ivan Tedengren: 1 mål
P.S. Mot bakgrund av att Hammarby TFF har startat Division 1 Norra på ett utmärkt sätt anser jag att det börjar bli dags att analysera det tänkbara scenariet som innebär att Hammarby TFF tar steget upp i Superettan samtidigt som vårt A-lag befinner sig där. Mitt förslag som jag tidigare har utvecklat går ut på att vårt A-lag tar över de bästa spelarna från Hammarby TFF, samtidigt som våra sämre spelare i A-truppen får kliva ned till Hammarby TFF. Samtidigt tackar vårt talanglag nej till platsen i Superettan. Är de inte hela idén med vårt talanglag: Att levera spelare till huvudlaget? Så vad är problemet? Jag ser det inte. D.S.
Jaha, det var visst match igår och Bajen spelade ut och bjöd på stor fest. Eller hur var det nu... ??? Något av det värsta som finns här i världen är väl när värden för festen är på urdåligt humör, och visar upp sig från sin sämsta sida. Eller hur! Jag har verkligen ingen lust att göra en djupare matchanalys efter gårdagens skitmatch. Utan jag nöjer mig med att kallt konstatera att Bajen var lika svala som vädret var kyligt i går. Tur då att vi har en fantastisk publik som värmer gott i det grönvita hjärtat.
För övrigt gjorde "BorkBlom" två generalfel i går.
Första frågetecknet: Varför fick inte Sebastian Castro-Tello spela från start? Andra frågetecknet: Varför fick inte Simon Helg spela från start?
Mot Brage gjorde vi tveklöst vår sämsta match i år. Jag drar ett svart fett streck över hela laget och ger samtliga kollektivt underkänt. Fy fan!!!
Nästan ett SM-guld - Miraklet i Karlstad hösten 1989: Del 2
Man behöver inte vara speciellt lastgammal eller knappast bli beskylld för att vara en obotlig nostalgiker, bara för att man gillar att återuppliva gamla och klassiska händelser och återberätta dem för yngre generationer, som inte har varit med lika länge. Ju äldre man blir desto fler blir de (ja, minnena alltså). Och det förhåller sig dessutom så att man bättre kommer ihåg pojk- och ungdomsåren än sådant som nyligen inträffat nära i tiden. Historien har dessutom en förmåga att vandra i cykler vilket gör att vi ofta får återuppleva gamla händelser och specifika ögonblick. Men ofta sker det på ett delvis nytt och skiftande sätt, vilket gör att händelser lätt känns igen, vilket kommer oss att påminna om flydda ungdomsdagar (jag tror att det är det här som brukar kallas för déjà vu; att man tror sig ha upplevt skeendet i ett tidigare liv.)
Man brukar säga att den som glömmer bort sin historia är dömd att återuppleva den på nytt. Jag föddes den legendariska hösten 1970 och har av naturliga skäl därför inga minnen från den hösten. I stället kom jag att bevittna min allra första match på Söderstadion tre år senare. Jag minns inte vilka vi lirade mot eller hur matchen slutade men vad jag minns är att jag ägnade mig åt leken - "bestiga Södras läktare" - Jag sprang upp och nedför betongläktaren på Södra och upplevde väl antagligen ”bergsklättring” på Södra som mer upphetsande än det som utspelade sig nere på fotbollsplanen.
1970 spelade Bajen i klassiskt gult och svart och hade spelare som Janne Sjöström, Kenta Ohlsson och Ronnie Hellström som stor fixstjärnor på Söder. Våra tigerränder gjorde att vi laget unikt i svensk fotboll genom en makalös höst. Plötsligt började Hammarbys spel fungera och publik stämde upp i sång och skapade en ny och magisk känsla på Söderstadion. Året 1970 var Bajen nykomlingar i Allsvenskan och inledde på ett bedrövligt sätt. Efter halva säsongen hade Bajen lyckats skrapa ihop ynka 6 poäng. Vad som sedan inträffade har gått till historien som den historiska Bajen-hösten. Under hösten spelade Bajen fantastiskt med 11 raka matcher i rad utan förlust och landade slutligen på en 5:e plats. Därmed hade en grönvit era med 19 raka säsonger i Allsvenskan tagit sin början.
Låt oss kliva framåt i tiden.
Jag växte upp i Tyresö när jag som en dag vid 10 års ålder 1981 kände en märklig dragningskraft till Söderstadion. Föga anar bajarna vad som väntar runt knuten kröken året efter. Under 1981 kommer Stefan Magnusson att bilda Bajen Fans efter att supportrarna på sektion E1 året före varit inblandat i diverse negativa förseelser på läktarna, och ett alltför kraftfullt supande på bussresorna gjort ett resorna hade stoppats.
Före 1981 hade min farsa som jag sagt vad tagit med mig på Söderstadion. Och under andra halvan av 1970-talet fick jag följa med vid ytterligare ett flertal tillfällen på Söderstadion. Men jag kände inte att det som utspelade sig på fotbollsplanen berörde mig nämnvärt. Men våren 1981 när jag var 10 år börjar en märklig känsla bubbla upp inom mig. En inre röst sade åt mig att jag skulle bege mig till Söderstadion. Sagt och gjort! Jag satte mig på buss 802 från Granängsringen i Tyresö. När jag kommer in till stan och Skanstull (vid den tidpunkten stannade bussarna från Tyresö vid Ringvägen) satte jag mig på tricken på väg söderut upp mot Gullmarsplan. Jag minns att jag under den korta färden upp mot Gullmarsplan upplevde en intensiv känsla av spänning och högtidlighet inför matchen mot IFK Norrköping. Den sköna men samtidigt många gånger plågsamma vandringen med Bajen kom att inleddas för mig tisdagen den 25 maj.
Jag hade inte råd att köpa den lite dyrare klackbiljetten till sektion E1:a (nuvarande sektion K1), så jag valde att gå in på den betydligt billigare västra läktaren. Om sanningen skall fram vågade jag kanske inte heller ställa mig i klacken vid den här tidpunkten. Jag minns inte hur matchen mot "Peking" slutade däremot minns jag känslan av Söderstadion som mycket konkret och trolsk. Den första känslan av Söderstadion på allvar gjorde att jag vid ett ett antal tillfällen ytterligare året 1981 såg fler hemmamatcher. Jag minns att jag hade en viss vördnad och respekt inför E1:an och vår klack. Samtidigt hade jag också en skräckblandad förtjusning, vilket gjorde att jag under större delen av 1981 inte riktigt vågade närma mig E1:an. I stället satt jag under sommaren på Västra och njöt på avstånd av det oerhörda draget i klacken. Jag minns det hos mig hela tiden fanns en dragningskraft till klacken. När det senare under hösten plötsligt gavs en möjlighet för mig att ställa mig i klacken tog jag den.
JAG UPPLEVER KLACKEN FÖR FÖRSTA GÅNGEN I LIVET
När man gör någonting för första gången i livet är känslan alltid mycket speciell och ingenting känns likadant som den allra första gången. Så var det också med känslan som jag fick när jag första gången stod i vår klack. Bakgrunden till att jag hamnade på E1:an hade sin upprinnelse i att min farsa några år tidigare hade träffat en tjej som hade en syrra på 17 år som var en uttalad bajare och hängde i klacken. Och hon åkte också på bortamatcher. Flera gånger under våren och sommaren 1981 hade den här tjejen berättat den ena historien värre och tokroligare än den andra för mig om hur det var att stå på E1:an. Jag blev mäkta imponerad av över alla hennes beskrivningar vilket hon naturligtvis lade märke till. Så en dag i augusti frågade tjejen om jag inte hade lust att hänga med henne till Söderstadion för att uppleva känslan av att stå i klacken. Jag blev otroligt upprymd men samtidigt också lite nervös. Farsan däremot var eld och lågor och var mycket positivt till att hans son äntligen skulle få uppleva känslan av Söderstadion på riktigt allvar.
Jag minns ännu mina första känslor när jag klev upp för betongtrappen till E1:an. Det låg spänning och magi i luften. Jag var som sagt vad lite nervös och hade något av en skräckblandad förtjusning över att äntligen få gå uppför trappan till E1:an. När jag tar det sista trappsteget och kliveer ut på E1:an och ser ut över den gröna gräsmatten där nere och ser Södra läktaren på andra sidan där jag åtta år tidigare hade sprungit upp och ned för trapporna minns jag att det kändes mycket högtidligt. Väl uppe på E1:an får jag syn på klassiska lirare som Billy, Micke, Putte och Kenta nere på planen som i gröna träningsoveroler värmer upp inför matchen. Sekunden senare vrålar klacken: ”Vi vill se Bajen vinka, vi vill se Bajen vinka.” När våra spelare där nere sträcker upp sina händer i luften och vinkar upp mot klacken vänder jag mig sakta om och stirrar för första gången rätt upp i klacken och ett hav av grönvita flaggor, halsdukar och tröjor med Hammarbys underbara klubbmärke på bröstet möter min blick. Jag känner direkt att jag har funnit mitt andra hem i livet! Inom bråkdelen av en sekund övergick min skräckblandade förtjusning till en exploderande känsla av välbefinnande. En 22-åriga era på E1:an (sedermera K1:an) innehållande lyckliga ögonblick, stor sorg och tragedi, och slutligen ett exploderande magiskt ögonblick av eufori söndagen den 21 oktober 2001, har tagit sin början.
DET MAGISKA ÅRET 1982
Under våren 1982 frågade syrran till farsans nya tjej om jag har lust att bli medlem i en nystartad supportergrupp som kallar sig för Bajen Fans. Under vintern mellan 1981 och 1982 hade hon gått med i en nystartad grupp som som heter Bajen Fans. Och självklart ville jag vara med i en grupp med ett sådant häftigt namn. Jag minns ännu den underbara känslan när jag fick mitt allra första medlemskort i handen. Det var ett vackert medlemskort i vitt och grönt. För att inte tala om mitt första Bajen fanzine. Det historiskt första numret av fanzinet även om jag kanske inte fattade alla infallsvinklingar i artiklarna var det en mäktig känsla att hålla den glansiga grönvita tidningen i mina händer. Samtliga bilder liksom texten gick i grönt medan de lediga utrymmena i tidningen var vita. Framsidan av tidningen pryddes av en bild över vår enorma klack från Scaniarinken när vårt hockeylag genom en skön bortaseger över Södertälje SK med 5-3 tog sig till Elitserien. Ja, det var härliga tider!
När fotbollssäsongen kom igång inledde Bajen säsongen 1982 på ett bedrövligt sätt. Efter att halva säsongen hade spelats hade vi fem förluster, tre oavgjorda och endast tre segrar. Därför kom sommaruppehållet mycket lägligt för Bajen. När Allsvenskan drog igång efter VM-slutspelet i Spanien blev det så småningom ordning på spelet. Under andra halvan av säsongen tog Bajen 19 poäng av 22 möjliga och gjorde klubbens bästa insats i Allsvenskan dittills. Peter Gerhardsson och Ulf ”Uffe” Eriksson var två av lagets mest betydelsefulla spelare. I SM-slutspelet som följdes efter serien gjorde Bajen mycket bra ifrån sig och vi tog oss till den mytomspunna SM-finalen mot IFK Göteborg.
Jag kommer ihåg att storebrorsan och jag drog ut till Råsunda på Hösttderbyt mot AIK. Och Bajen fullkomligt pulveriserade sönder AIK och vann med 3-0 efter två mål av Peter Gerhardsson. SM-slutspelet i fotboll var ett nytt påfund 1982 och vi gick som tåget där och körde över Örgryte med sammanlagt 6-1 i kvartsfinalen. I semifinalen ställdes vi mot Elfsborg och åkte i den första matchen på en rejäl käftsmäll nere i Borås när vi förlorade med 3-1. Genom en mycket övertygande laginsats i returen hemma på Söderstadion vann vi med 3-0 och sammanlagt 4-3. Vi var därmed framme i SM-final. En liten rolig anekdot från returmatchen mot Elfsborg hemma på Söderstadion var att man hade placerat ut stolar mellan den Södra läktaren och innerplan.
I SM-finalen ställdes vi som bekant mot IFK Göteborg och lyckades besegra Uefa-cup vinnarna med 2-1 i den första matchen nere i Göteborg. Sedan tog det roliga slut för vår del. Det blev förlust i returen hemma på Söderstadion med 3-1 och Göteborg tog hand om guldet. En schysst sak är segerintervjuen med Thomas Wernerson innifrån Göteborgs omklädningsrum efter matchen när han menar att vi är bättre än vad Hamburg var i Uefa-cup finalen. Åren efter SM-finalen är vi forsatt bra men någonstans markerar SM-finalen mot Göteborg på ett märkligt sätt änåd början till slutet för vår första framgångsrika era.
När jag första gången ställde mig i klacken 1981 skulle jag under resterande delen av 1980-talet gå in för Hammarby med hull och hår och jag missade i princip inga hemmamatcher efter 1982. Ett antal klassiska spelare och årgångar av Hammarby, med flera kultmatcher under mitten av 1980-talet fick jag vara med om. Men så bra som vi var 1982 blev vi inte förrän början av det nyligen passaerade decenniet. Tyvärr slutade vår andra framgångsrika era på exakt samma sätt som efter våra fframgångar på 1980-talet. Efter 1982 inleddes en väg mot sportslig kollaps och ekonomiska bekymmer på gränsen till konkurs. Mer om det följer i del 3 av den här följetongen kallad: Miraklet i Karlstad hösten 1989.
...Så inleds Nationalteaterns kultklassiker ”Livet är en fest” som är en tidslös beskrivning av den pulserande känslan som brukar infinna sig varje fredag när helgledigheten börjar göra sig påmind. ”Livet är en fest” är en klockren skildring av de högt uppskruvade förväntningarna som alltid föregår helgens vilda festande på fredagskvällen. Den här veckan har fredagsfesten förlagts till Söder. Alla sköna bajare med grönvita hjärtan är härmed inbjudna till helgens största röjarparty på Söderstadion.
En olycka kommer sällan ensam stämmer skrämmande bra in på vårt fotbollslag just nu. Skadebproblemen i vår trupp gör knappast någon lycklig. Det skulle möjligen vara våra konkurrenter som ler i mjugg och glädjer sig över vår just nu deformerade trupp. Konkurrenterna vädrar morgonluft och tror sig plötsligt ha större chans än vanligt att kunna rå på oss. Nämen, oj så fel de har! När flera av våra nyckelspelare dras med mer eller mindre allvarliga skador, samtidigt som Söders stora stjärna och vår kelgris Linus Hallenius, är avstängd blir det åter för ”Borken” och ”Blomman” att finna en ny och slagkraftig startelva till matchen mot Brage. Det gäller att hitta rätt spelare till rätt position där ute på plan och att få dem att harmonisera tillsammans med ”nya” lagkamrater ute på planen.
Det är just nu lättare att räkna upp namnen på vår skadade spelare än vad det är att nämna spelare i truppen som är friska. Följande spelare befinner sig just nu på den obehagligt långa listan över våra mer eller mindre skadade spelare:
Rami Shaaban (har problem med ett ömmande knä.)
Fredrik Söderström (allvarligt stukad fot.)
Linus Hallenius (känner av baksidan av låret som ömmar.)
Filip Bergman(har en vad som krämpar)
Carlos Gaete Moggia(känner av en lårkaka som han fick i matchen mot Assyriska.)
José Monteiro (har problem med ena axeln efter matchen mot ”Peking”.)
Patrik Gerrbrand(bristning i baksidan av låret.)
Monday James (har stora problem med ömmande fotleder.)
Motståndalaget i morgondagens match Brage är ett klassiskt lag och har som nykomlingar i Superettan inlett säsongen på ett överraskande bra sätt och befinner sig just nu på en 9:e plats. Därför tror jag att matchen inte blir en helt lätt uppgift för Hammarby. Men jag förväntar mig att vi skall kunna föra spelet och att vi möter Brage med samma höga press som vi satte på Assyriska. Jag hoppas vidare att vi lyckas behålla samma grundtrygghet i vår backlinje som vi visade upp mot Assyriska.
När Linus nu är frånvarande skall det bli intressant att få ett svar på hur värdefull han är för vårt spel. Alltså hur stort avbräck för vårt spel innebär det att Linus saknas mot Brage? Jag hoppas och tror att det kanske inte kommer att ha så stor betydelse i just den här matchen. Jag tror att vi kan få till ett bra anfallsspel även utan Linus, åtminstone mot ett sämre lag som Brage. Med flera skador utsätts nu vår trupp nu på hårda prov och det är upp till bevis nu huruvida vi har en lika bred trupp som ”Borken” och ”Blomman” ständigt har upprepat i intervjuer.
När Linus inte spelar vill jag se Tobias Holmqvist från start ihop med Sebastian Castro-Tello.
Då har vi kommit fram till den alltid lika delikata uppgiften att klura ut hur en slagkraftig startelva bör mönstras. Tro det eller ej men jag ser faktiskt några fördelar med att ”Borken” och ”Blomman” tvingas plocka in ersättare för våra skadade spelare. Nu kanske det aldrig är riktigt bra att vi hela tiden tvingas ställa upp med nya startelvor från match till match. Men det kan trots allt finnas fördelar med att spela med nya spelare och flytta om lite i laget. En positiv sak är till exempel att vi i den här matchen har möjlighet att testa spelare som normalt sett befinner sig i gränslandet mellan att ingå i startelvan eller att bli sittandes på bänken. Och är det i någon match en spelare som aspirerar på en plats i startelvan bör få chansen att visa prov på vad han kan är det mot ett sämre lag som Brage. Ur det perspektivet anser jag att det här är ett perfekt tillfälle för att låta Tobias Holmqvist ingå i startelvan.
Hammarbys trupp mot Brage
2. David Johansson
9. Sebastian Castro-Tello
10. Andreas Dahl
11. Freddy Söderberg
13. Isak Dahlin
14. Sebastian Bojassén
15. Petter Furuseth
16. Tobias Holmqvist
19. Vladica Zlojutro
18. Max Forsberg
20. Filip Bergman
22. Mauro Saez Jarpa
23. Maic Sema
26. Simon Helg
27. Valentino Pidré
30. George Moussan
40. Johannes Hopf
MÅLVAKT
Johannes Hopf gjorde en kanonmatch senast mot Assyriska och visade stor pondus när han självsäkert plockade ned höjdbollar och gjorde flera bra räddningar, varav en riktigt svettig sådan. Johannes var betydligt bättre i målet än vad Shaaban tidigare har varit i föregående Och så länge Rami är skadad är Hopf given i målet. Ja, för mig personligen skulle Johannes gärna få vakta målet resten av säsongen. Jag tror vidare att Johannes i stor utsträckning bidrog till att vår backlinje för första gången den här säsongen såg trygg och stabil ut.
BACKAR
Kan Filip Bergman gå för fullt anser jag att han självskriven som högerinnerback. Filip gjorde en mycket bra insats mot Assyriska och spelade övertygande med flera fina brytningar och snabba uppspel. Likaså var Isak Dahlin en klippa längst bak och är också han självskriven som vänsterinnerback. Mauro Saez Jarpa såg väl inte helt övertygande ut mot Assyriska och var den spelare i vår backlinje som fortsatt såg darrig ut. Men jag anser trots det att han förtjänar förtroende att spela vänsterytterback från start. Jag tror att han kan göra en betydligt bättre match mot ett mer beskedligt motstånd. David Johannson blandar och ger den här säsongen och har mycket kvar att bevisa. Men jag satsar trots allt på David som högerytterback mot Brage.
MITTFÄLTARE
Petter Furuseth anser jag vara lika självskriven i startelvan som Linus Hallenius (när han finns tillgänglig för spel). Petter gjorde mycket bra ifrån sig när han kom in mot Assyriska och bidrog till att vi fick ett bättre anfallsspel efter att Gate tvingats utgå på grund av skada. Petter får ta hand om vår högerkant även i den här matchen. Sebastian Bojassén såg en aningen seg ut i tisdags. Men frågan är om Bojassén är värd en ny chans mot Brage? Jag anser faktiskt inte det utan ser hellre att Freddy Söderberg tar plats i vårt centrala mittfält till vänster. Till höger om Freddy ser jag gärna att Andreas Dahl spelar om han har hunnit återhämta sig från hjärnskakningen han ådrog sig mot ”Peking”. I den matchen anser jag att Andreas gjorde en stabil insats. Betänk det faktum att han var inblandad i samtliga mål vilka alla tillkom på fasta situationer (hörna och straffspark). Jag är svag för Andreas och ser med glädje fram emot att han är tillbaka i vårt centrala mittfällt.
Simon Helg har vid mer än ett tillfälle visat att han spelar mycket bra ute på vänsterkanten. Troligtvis fick Simon starta på bänken mot Assyriska enbart på grund av ”Borkens” extremt taktiska defensiv. Vissa hävdar att Simon har en sämre defensiv jämfört med hans offensiv. Hur som helst bör vi i morgon utgå från en offensivare taktik med ett klassiskt 4-4-2 spel. Därför anser jag att Simon bör spela från start ute på vänsterkanten.
ANFALLARE
Sebastian Castro-Tello är den spelare i Hammarby som jag har kritiserat hårdast. Och ingen kan väl egentligen hävda att Castro-Tello före Assyriska matchen hade visat upp något direkt lysande spel. Castro-Tello har tveklöst varit ur form och han behövde en väckarklocka och jag gissar att det var därför han fick inleda matchen mot Assyriska på bänken. Helt rätt tänkt av ”Borken” där! När Castro-Tello kom in i den andra halvleken visade han upp ett spel som överglänser allt som han tidigare hade visat upp. I samband med vårt första mål spelade han ett fantastiskt väggspel ihop med Linus och hans djupledspassning till Linus höll högsta klass. Det var också glädjande och otroligt viktigt att Castro-Tello fick göra mål. Det var länge sedan sist!
I Linus frånvaro vill jag se Tobias Holmqvist på topp. ”Tobbe” har fått ytterst sporadisk med speltid hittills i år. Men när han har spelat har han gjort det bra. Och som jag tidigare påpekade; en spelare som befinner sig utanför en startelva match efter match måste vid något tillfälle få visa upp ett matchspel under en längre period än enbart i små korta inhopp. När Linus är borta i morgon är det därför ett ypperligt tillfälle för ”Tobbe” att visa upp sig på allvar inför hemmapubliken.
Mitt personliga önskemål om hur jag vill att vår startelva ska präglas i morgon ser alltså ut på följande sätt:
Tobias Holmqvist – Sebastin Castro-Tello
Simon Helg – Freddy Söderberg – Andreas Dahl – Petter Furuseth
Mauro Saez Jarpa – Isak Dahlin – Filip Bergman – David Johansson
Johannes Hopf
P.S. En mycket poetisk textrad i Nationalteaterns ”Livet är fest” lyder: ”Sen hängde vi i baren, drick min broder, drick…” Skål för Bajen - Vi ses i morgon alla sköna Söderbröder! D.S.
En ny tung och asgrym låt om Bajen har nyligen lanserats. Låten heter "Söder i mitt hjärta" och framförs av SurOful. Det är hårdrock med superskön melodi, hårt distade guror och en tung text. Enligt mitt förmenande borde alla låtar som behandlar kärleken till Bajen (i positiv bemärkelse) för evigt toppa samtliga hitlistor världen över...
Ur motgång föds framgång brukar man säga och med den bittra förlusten mot ”Peking” i förra veckan var det ett helt annat Hammarby vi fick se mot Assyriska i går. Främst defensivt. Spelarna gick in i den här matchen och var med direkt från början. ”Borken” valde att satsa på en något defensivare uppställning än i föregående matcher med en 4-5-1 uppställning och en högre press på mitten. Och vilken skillnad det blev… framför allt när vi återgick till 4-4-2.
Våra killar har hittills i år inte alltid varit med i matcherna från start. Allra tydligast syntes detta mot ”Peking” där våra killar närmast verkade skärrade av den höga press som ”Peking” satte på våra mittfältare. Inför matchen mot Assyriska märktes det att ”Borken” hade klurat ordentligt på vad som tidigare har fattats i spelet. Svaret har varit uppenbart: Vi har helt enkelt haft ett alltför svagt defensivt spel. Ett stabilt lagbygge bygger man vanligtvis utifrån en stark defensiv vilket före matchen mot Assyriska har lyst med sin totala frånvaro. Fram till i går hade vår backlinje och vårt innermittfält vid ett flertal tillfällen sett minst sagt loja ut med ett alltför statiskt försvarsspel. Åtta insläppta mål på fyra matcher talar också sitt tydliga språk. "Borken" och "Blomman" var helt enkelt tvingade att ta till ett radikalt nytt grepp för att få ordning på vårt försvarsspel. Därav den extremt defensiva uppställningen med Linus ensam på topp.
Med Linus Hallenius ensam i vårt anfall såg det defensiva spelet för första gången den här säsongen riktigt stabilt ut. Nu kom diverse skador att rycka sönder vårt spel i andra halvlek vilket kanske var tur den här gången, (ja inte skadorna direkt, men spelförändringarna och den taktiska uppställningen.) "Borken” nödgades att återgå till ett traditionellt 4-4-2 spel. Och skulle det visa var det som slutligen fällde avgörandet till vår fördel under den sista kvarten när målen började rulla in. Hammarby vann mot Assyriska med klara 3-0. En riktigt skön revansch för våra killar efter den nedriga förlustmatchen mot ”Peking”.
FÖRSTA HALVLEK
Våra killar gick direkt på tårna i den här matchen och visade en fighterinställning med erövrade bollar högt upp i planen. Med ett fint kortpassningsspel rullade Bajen upp Assyriska försvar på ett fantastiskt sätt i slutet av första halvlek och visade intentioner i spelet som lovar mycket gott inför fredagens match mot nykomlingarna Brage. Våra killar pressade Assyriskas högt upp i planen med en defensiv 4-5-1 uppställning. Det innebar samtidigt att vi inte fick mycket uträttat framåt i den första halvleken. Våra målchanser i första halvlek var lätträknade och Linus överarbetade ofta situationerna. I defensiven var Filip Bergman en gigant som bidrog med fina brytningar och flera fina uppspel. Mittfältsspelet var bra i första halvlek men skulle bli ännu bättre i den andra halvleken. Sebastian Bojassén var något bättre i den här matchen jämfört med förra matchen mot ”Peking”. När Carlos Gaete Moggia tvingades utgå efter bara 24 minuters spel på grund av skada och Petter Furuseth kom in fick vi ett bättre anfallsspel och vi kändes giftigare i våra avslut i slutet av den första halvleken när vi fick ett par bra målchanser.
ANDRA HALVLEK
Inledningsvis av den andra halvleken blev vi stundtals något lite tillbakatryckta men till skillnad från tidigare matcher stressade våra spelare inte upp spelet med bortslagna bollar på mitten. Vår tydliga defensiva taktik gjorde att Assyriska inte kändes speciellt farliga i sina anfallsförsök bortsett från några få tillfällen. Hammarby inledde andra halvlek på ett positivt sätt med ett farligt frispraksläge i matchens 49:e minut vilket mynnade ut i en resultatlös hörna. På grund av skador kom andra halvlek att ryckas sönder genom att båda lagen tvingades göra tidiga byten.
Öka takten sista kvarten!!!
Assyriska dominerade första halvan av andra halvlek och trots att matchen länge upplevdes som en typisk 0-0 match skulle matchen sluta på ett underbart sätt för oss. I den 75:e matchminuten kom Linus Hallenius fri ute på högerkanten, och med ett vackert väggspel via Sebastian Castro-Tello (som blivit inbytt efter att Filip Bergman gått ut i matchens 57:e minut), tar sig förbi Linus sin försvarare och drar sig in i mot straffområdet med två bredvid sig. Linus bryter sig förbi försvararna och får på ett skott som går rätt upp i måltaket via målvakten. 1-0!!!
Öka takten sista kvarten (igen!!!)
Ytterligare skador tvingar fram fler byten i den andra halvleken, vilket gör att vi "Borken" återgår till att spela med två anfallare där framme. Castro-Tello bildar bildar åter anfallspar ihop med Linus. Castro-Tello gör en riktigt bra match när han kommer in och i den 89:e matchminuten tar han sig enkelt fram till vänster utanför Assyriskas straffområde skottfintar sin försvarare och skjuter därefter ett hårt skott som går in vid närmsta stolpe. 2-0!!!
Öka takten sista kvarten (igen!!!)
Simon Helg (inbytt i matchens 64:e minut efter att Fredrik Söderström utgått med en stukad fot) gör på övertid matchens sista mål efter en schysst framspelning av Maic ”Magic” Sema som gjorde en snygg brytning och spelade fram till Simon Helg. 3-0!!!
MATCHANALYS
Att ”Borken” vågar släppa fram och pröva nya spelare och faktiskt chansa med en defensiv speluppställning tycker jag enbart är positivt. Efter matchen mot "Peking" var det nödvändigt att pröva något nytt i vårt spel. Inför Assyriska matchen hade vi släppt in 8 mål på fyra matcher vilket tydligt visar hur generalusla vi har spelat i vår defensiv. Att ”Borken” byter ut halva laget inför den här matchen visar hur en aktiv tränare agerar med frenesi när spelet inte har fungerat i föregående match. Det värsta som finns är väl Lasse Lagerbäck-typer som hävdar att allt ser så bra ut och kategoriskt vägrar att göra några som helst förändringar i laget? Hellre då lite förändringar i positionsspelet och in med lite nya friska spelare som får visa upp sig än att envist köra fast i ett spel som har visat sig inte vara speciellt vägvinnande. Nu var väl kanske uppställningen 4-5-1 inte direkt Hammarby. Men samtidigt måste vi anpassa spelet efter det spelarmaterial vi har i dag, och hellre då en tråkig 1-0 seger än klacksparkar i Division 1. Eller hur det nu var Tony Johansson uttryckte saken i fotbollskväll 1998...
Det var nödvändigt med seger mot Assyriska om vi skall kunna hänga på topplagen i Superettan. Betänk en viktig sak i samband med den här segern: I går tog vi en övertygande seger mot laget som majoriteten av alla fotbollsexperter har tippat skall vinna den här serien. I det perspektivet anser jag att lite speldestruktivt är förlåtet alla dagar i veckan. När det gäller listan över skador i vår trupp börjar den efter nu växa sig oroväckande lång. Och det är naturligtvis inte bra det! Låt oss nu för allt i världen hoppas att Linus Hallenius ömmande baksida av låret inte visar sig vara ytterligare en allvarlig skada det tror jag skulle vara förödande för fortsättningen av den här säsongen.
MÅLVAKT
Johannes Hopf: Rami Shaaban fick inte förnyat förtroende inför den här matchen efter sin prakttavla mot ”Peking”, eller? Nejdå, Rami har haft problem med ett ömmande knä därav gavs Johannes Hopf chansen att vakta vårt mål i den här matchen. Johannes utstrålade pondus i målet och plockade ned höjdbollar och gjorde svettiga räddningar i matchavgörande situationer. Räddningen i den första halvleken när han sträcker ut sig och räddar ett hårt pressat skott som är på väg att leta sig upp i vårt högra kryss håller högsta klass. Nu hoppas jag att Johannes får förnyat förtroende att vakta målet i flera matcher framöver. Jag skall villigt erkänna att jag hade fruktansvärt fel inför den här matchen. Jag skrev att vi inte har en bättre målvaktstillgång i vårt lag än Rami Shaaban. Jag hade fel, så fruktansvärt fel man kan ha. Jag kryper till korset och erkänner att jag har en pudel som slickar mig bakom örat. Förlåt!
FÖRSVARET
Försvarsspelet var definitivt ett steg i rätt riktning! I tidigare matcher har vårt defensiva spel och backarna stundtals sett mer än lovligt darriga ut. ”Borkens” defensiva tänk i den här matchen visade att vårt spel måste byggas bakifrån genom att ett stabilt grundspel i defensiven. Filip Bergman och Isak Dahlin spelade fantastiskt i backlinjen mot Assyriska och bidrog tillsammans med Hopf till att vi hade en stabilitet längst bak som tidigare har saknatsunder säsongen. David Johansson klev tillbaka något i den här matchen med sämre passningsspel och höll väl inte riktigt måttet. Man måste kunna utkräva mer av honom och främst när det kommer till hans äpassningsspel. Kantspelet fungerade bra och inte många Assyriska anfall passerade via våra kanter. Tyvärr ådrog sig Filip Bergman en stukning som innebär att han med stor sannolikhet blir borta mot Brage på fredag. Det återstår att se vem som kliver in och ersätter honom som högerback. Möjligen Robin Wikman.
MITTFÄLTET
Att Hammarby ställer upp med fem spelare på mitten tillhör inte direkt vanligheten. Det var ett mycket överraskande drag av ”Borken” och ”Blomman” som kanske var rätt tänkt men ändå inte helt rätt. om ni förstår vad jag menar Ja, med facit hand visade det sig vara rätt med tanke på att vi i princip höll kliniskt rent bakåt i går. Och efter matchen mot ”Peking” var det nödvändigt med ett stabilare spel i vårt defensiva mittfältsspel. I andra halvlek släpptes sedan alla växlar med ett aggressivt anfallsspel när vi efter skador återgick till att spela 4-4-2. Kantspelet som vi visade upp mot ”Peking” återkom i den andra halvleken. Carlos Gaete Moggia började matchen bra men tvingades kliva av på grund av skada efter endast 24 minuters spel.
Petter Furuseth: Petter klev in i går när Gate tvingas utgå och gör det riktigt bra med ett bra passningsspel som leder till att vi får ett något bättre anfallsspel. Petter ligger bakom ett par fina uppspel till Linus inne i boxen. Petter spelar mycket bra ute på sin kant.
Vladica Zlojutro: Vladica gjorde väl inte direkt en jättelysande match offensivt. I defensiven var Vladica däremot riktigt bra med ett hårt och markant fysiskt närkampsspel. Vladica behöver dock fortfarande utveckla sitt passningsspel dessutom spelar han stundtals slarvigt vid ett flertal tillfällen.
Sebastian Bojassén: Bojassén gör kanske inte en av sina bättre matcher i Hammarby men känns trygg och bidrog till vår stabilitet i defensiven. Innan Simon Helg kommer in i andra halvlek förlorar vi spelet och har ett tag stora problem och det är Assyriska som ligger närmare att 1-0 än vad vi gör. Vi är på god väg att tappa matchen helt på grund av våra skador när Simon och Petter tar tag i spelet och kontrollerar sina respektive kanter offensivt på ett utmärkt sätt. I andra halvlek bidrar Simon till flera fina inspel till våra anfallare längst upp.
Simon Helg: Simons mål på övertid som föregås av ett fantastiskt förspel av Maic ”Magic” Sema med en underbar framspelning tillhör bland det bästa jag har sett offensivt av Hammarby på mittfältet hitintills den här säsongen. Mycket bra där! Jävligt skönt också att Simon får revanschera sig efter sitt själviska avslut i matchens 83:e minut när han bryter ett uppspel långt ned på Assyriskas planhalva och driver framåt i banan för att sedan mycket själviskt skjuta bollen långt utanför. Han hade kunnat passa in i mitten där både Castro-Tello och Linus fanns.
ANFALLET
Linus "MR Hat Trick" Hallenius: Inför den här matchen påpekade jag att Linus Hallenius behöver någon som avlastar honom och kan ge honom understöd i vår sista tredjedel. I första halvlek visade Linus med all önskvärd tydlighet varför han inte ensam kan ta hand om vårt anfallsspel. När Castro-Tello kommer in i andra halvlek och ”Borken” återgår till att spela med två man i anfallet får vi en helt annan udd i vårt anfallsspel. I går skrev jag också mycket träffande att Linus inte går mållös från två matcher i rad. Och mycket riktigt gör Linus mål i den här matchen! Linus gör väl kanske inte en av sina bästa matcher i Hammarby men oj vad underbar han är att beskåda när han sliter sig loss och avlossar det förlösande 1-0 målet. Oj, oj, oj!!! Det är också härligt att se med vilket självförtroende vår skyttekung spelar. Linus skjuter på allt som rör sig just nu och visar återigen en underbar fighterinställning (och som jag tidigare har påpekat) kan Linus kan mycket väl i slutändan visa sig fälla avgörandet mellan en mittenplacering och en topposition i år. Men då får han sluta att dra på sig onödiga varningar. I den här matchen puttar Linus helt oförklarligt och mycket onödigt omkull en motståndare utanför spelet. Varför? Det innebär att han är avstängd mot Brage nu på fredag.
Sebastian Castro-Tello: Castro-Tello har äntligen insett allvaret i sin situation i laget. Han bänkades välförtjänt från start i den här matchen. Det skulle visa sig vara exakt vad Castro-Tello behövde för att komma igång. När han kommer in i matchen 57:e minut är han tillbaka i gammalt gott slag. Helt otroligt vad bra han var igår. Castro-Tello skapar ytor åt sig själv, väggar med Linus och är extremt rörlig i sidled. Castro-Tello får dessutom äntligen göra mål igen. Mycket roligt att han äntligen får visa vad han kan, vilket han tidigare under säsongen enbart har visat på träningarna. Med tanke på att Linus är avstängd mot Brage på fredag råder det knappast någon tvekan om att Castro-Tello bör spela från start i vårt anfall.
P.S. Gårdagens skönaste citat kommer från signaturen ”MBurra” som i vårt forum på Svenska Fans.com skrev: "Give me Hopf, Johannes, Hopf Johannes. Hopf before the Rami comes back." D.S.
Hammarby tog i kväll en mycket komfortabel och otroligt viktig 3-0 seger i Södertälje mot Assyriska. Hammarby lirade bättre i kväll jämfört med matchen mot "Peking" i lördags. Utförligare analys av matchen följer under onsdagen.
Hammarby TFF går från klarhet till klarhet. Laget spelar just nu med ett fantastiskt självförtroende och är betydligt roligare att se än vårt A-lag. Efter mål av Nicklas Gustafsson och Fadi Malke besegrades Västerås SK med 2-0 på Söderstadion. HTFF tog därmed sin tredje raka seger i Dividion 1 Norra och fortsätter att dominera. I inledningen av andra halvlek gör Fadi Malke ett riktigt klassmål när han på ett inlägg från Matthias Olsson mycket vackert rakar in bollen invid den bortre stolpen. Bajen var överlag det bättre laget mot Västerås SK och det är knappast någon slump att HTFF har 9 poäng efter tre spelade matcher. HTFF leder nu Divison 1 Norra med 2 poäng tillgodo på närmast efterföljande lag som är Syrrianska IF Kerburan som har 7 poäng.
Det börjar kännas lite märkligt det här: Våra talanger är just nu bättre än vårt A-lag och frågan är hur ett möte lagen emellan skulle sluta? Jag är rädd för att HTFF i den form laget just nu har skulle spöa vårt A-lag. Den andra frågan handlar om vad som egentligen skulle inträffa om HTFF slutligen skulle kliva upp i Superettan samtidigt som vårt A-lag fortfarande spelar kvar där efter denna säsong? Det känns allt mer aktuellt och intressant att spekulera över det här scenariot.
Söderstadion Hammarby TFF - Västerås SK 2-0 Publik: 619
Gör om, gör rätt brukar man säga. Frågan är väl exakt vad vi behöver göra om, och vad vi behöver göra på ett nytt sätt? Finns det överhuvudtaget något vi kan ta med oss från matchen mot ”Peking”? Lite filosofiskt heter det att i motgång utvecklas människan och drar nya viktiga lärdomar. För att gå vidare mot nya djärva mål behöver vi ständigt lära oss av tidigare misstag. Hur märkligt det än kan låta så fanns det delar i förlustmatchen mot ”Peking” som trots allt var ett steg i rätt riktning. Taktiska delar i vårt spel som fungerade bättre än i föregående matcher.
Förlusten i lördags var riktigt sur då vi föll på två praktfulla individuella spelarmisstag. Bägge misstagen utförde utförda längst bak i laget. I det ena fallet behöver vi knappast oroa oss i morgon då en axel ur led sätter stopp för José Monterios deltagande i matchen mot Assyriska. I det andra fallet har vi inget bättre alternativ än att låta Rami Shaaban fortsätta vakta vårt mål.
I lördags gjorde våra yttermittfältare stundtals mycket bra ifrån sig, särskilt i den andra halvleken och speciellt Petter Furuseth. Petter dominerade på sin kant med fina crossbollar över till Simon Helg. Den senare då? Ja, många blev nöjda över att äntligen få se Helg från start. Efter matchen var tongångarna inte riktigt lika positiva. Helgs insats ansågs godkänd men inte mer. Främst hans i offensiva spel var riktigt bra. Dock var Helg inte lika lysande i sin defensiv. Vad som var upprinnelsen till flera av våra farligaste målchanser mot ”Peking” var Petter och Helgs fina samspel ute på kanterna. I morgon hoppas jag att vi försöker spela bollen längs marken och vågar hålla i bollen inom laget utan att stressa upp spelet i onödan. Vi får hel enkelt inte tappa bollar på mitten.
En spelare som jag anser har mycket kvar att bevisa, och som måste skärpa till sig, är Sebastian Castro-Tello. Castro-Tello vill jag flytta ned i banan mot Assyriska. Jag tror att han gör bättre från sig på vårt innemittfält om han understödjer Linus. Linus Hallenius var för övrigt godkänd mot ”Peking” och med lite tur hade han gjort minst ett mål. De marginaler som Linus tidigare har haft med sig i matcherna var inte rikitigt med honom i lördags. Jag har dock otroligt svårt att tro att han skulle gå mållös från två matcher i rad. Det händer bara inte!
MÅLVAKT
Rami Shaabans miserabla ingripande i samband med ”Pekings” segermål var riktigt pinsamt! Ett skott som egentligen inte var något skott utan ett felslaget inlägg som seglar in över en målvakt som måste ha drömt mardrömmar om sitt agerande. Men har vi någon som är bättre än Rami? Nej, vi har inte det och därför måste han förbli vår sista utpost där bak.
BACKAR
José Monteiro var inte speciellt bra i lördags. Nu har det hela löst sig ändå genom att hans axel gick ur led i lördags och Monterio är därför inte tillgänglig för spel. Tillbaka efter sin avstängning efter utvisningen mot Sundsvall är Mauro Saez Jarpa. Mauro måste enligt min värdering gå in i startelvan. Robin Wikman är tillbaka nu och honom vill jag se placerad som innermittback till höger. Isak Dahlin var brytningssäker mot "Peking" även om han delvis är inblandad i backfadäsen när ”Peking” tillåts göra matchens första mål. Isak Dahlin ser jag gärna på nytt. David Johansson har spelat upp sig rejält efter premiärmatchen i Ängelholm och blir allt bättre. David behöver dock lyfta sitt spel ytterligare några pinnhål för att nå upp till sitt forna jag. David väljer jag att placera längst ut till höger.
MITTFÄLLT
Castro-Tello har fått många chanser att bevisa att han hör hemma i vårt anfall men det räcker nu! Det händer helt enkelt för lite med Castro-Tello där framme. Däremot har han en förmåga att ta emot bollen och hålla den inom laget. Förhoppningsvis fungerar Castro-Tello bättre lite längre bak i planen. Jag tror att Castro-Tello kan fungera som innemittfältare och servera fina djupledsbollar till Linus.
Sebastian Bojassén gjorde senast en sämre insats jämfört med tidigare matcher. Dock så aner jag han vara värd en ny chans mot Assyriska. På vänsterkanten ser jag gärna att Simon Helg får en ny chans från start. Helg behöver dock förbättra sitt defensiva spel om vi ska ha en verklig chans att få med oss 3 poäng mot Assyriska. På andra sidan kanten, det vill säga den högra, är Petter Furuseth lika given som Linus är längst fram. Nyckeln till seger mot Assyriska tror jag handlar om att få till ett lika fint kantspel som vår andra halvlek mot ”Peking” där vi långa stunder hade ett rejält spelövertag.
ANFALL
Linus är den spelare i Hammarby som visade bäst krigarinställning mot "Peking" och stred för varje millimeter på Söderstadions fina gräsmatta. Nu fick Linus inte spela lika obevakad som i tidigare matcher, och han hade behövt någon som kunde avlasta honom längst fram, som kan slita sig loss själv när Linus fastnar. Där tror jag att Tobias Holmqvist skulle kunna fungera perfekt. Mot Värmdö i Svenska Cupen fungerade Hallenius/Holmqvist i slutet av matchen och i förlängningen mycket bra tillsammans. Nu är visserligen motståndet ett helt annat men det kan ändå vara värt att testa med Tobbe längst fram. Skulle det inte fungera kan Castro-Tello kliva tillbaka upp i banan igen och skifta plats med Tobbe och helt enkelt göra en liten rokad i deras positioner.
Därmed var min startelva mot Assyriska klappad och klar, serverad och färdig. Håll till godo!
Tobias Holmqvist – Linus Hallenius
Simon Helg – Sebastian Bojassén – Sebastian Castro-Tello – Petter Furusteh
Mauro Saez Jarpa – Robin Wikman – Isak Dahlin – David Johannson
Rami Shaaban
P.S. Matchresultat? Näää, jag sysslar inte med sånt då jag ändå bara brukar ha fel men jag tror på Bajen, i med- och motgång. D.S.
När vårt A-lag inte riktigt harmoinserar i sitt spel kan vi vara glada över att vi har vårt talanglag Hammarby TFF, som värmer gott i våra grönvita hjärtan. Hammarby TFF är som nykomlingar i Divison 1 Norra obesegrade efter två matcher och har två raka segrar. I kväll ställs Hammarby TFF mot Västerås SK och behöver allt stöd som de kan få. Matchen spelas på Söderstadion med matchstart klockan 19.00
Söderstadion i kväll
Klockan: 19.00 HAMMARBY TFF - VÄSTERÅS SK.
Fritt inträdde: Är du innehavare av säsongskort kliver du in helt gratis! 80 kronor: För dig utan säsongskort är inträdet satt till 80 kronor.
Matchen i går mot ”Peking” visade med eftertryck exakt vad som fattas i det grönvita lagbygget i Superettan så här långt. Våra brister lyser tydligast längst bak i det defensiva spelet. Vi läcker som ett såll och visar att vi trots två mål och flera heta målchanser just nu tyvärr inte riktigt räcker till mot de främsta utmanarna om seriesegern i Superettan. När vi dessutom har en målvakt som Rami Shaaban ständigt bjuder motståndarna på möjligheter till mål som i går. Även i vår hemmapremiär var Shaaban på god väg att skänka bort 2 poäng i slutet av matchen efter en direkt klantig utspark. Ja, då blir det svårt att vinna matcher som är spelmässigt jämna. Mot Sundsvall räddade vi trots allt 3 poäng tackvare bleka Sundsvalls forwards som inte klarade av att vara kyliga i det avgörande ögonblicket.
Vår defensiv mot ”Peking” i går höll inte ens Superettan nivå. Detsamma måste tyvärr som sagt vad sägas om vår keeper. Shaaban var en gång landslagsmässig men vad har det blivit av Rami Shaaban sedan han kom till Bajen? Inte mycket och i år har han underpresterat något helt makalöst och stått för flera svaga ingripanden i flera matcher. Ja, jag skulle faktiskt vilja hävda att Rami inte har varit rakt igenom bra i en enda match hitintills i år.
Ett stabilt lagbygge utmärks alltid av ett tätt försvarspel och en bra målvakt. Och det är just där som vi för närvarande är som allra svagast. I matchinledningen mot Trollhättan såg Rami också allmänt darrig ut, vilket jag för övrigt konstaterade i mitt blogginlägg efter den matchen. I andra halvlek mot Trollhättan spelade Rami upp sig efterhand och var riktigt bra i den andra halvleken. Men det kan man verkligen inte påstå att han var på Söderstadion i går. Han var direkt dålig! Efter matchen mot ”Peking” är det inte en alltför vågad analys att påstå att det avgörande 3-2 målet som ”Peking gör är ett mål som Rami normalt skall ta. Bollen går visserligen i en vid båge men det ändå från långt håll ute på högerkanten och Shaaban borde rimligtvis ha gott om tid för att hinna med att läsa av bollbanan och placera sig där innan bollen letat sig dit. I stället missbedömer Rami totalt bollen som seglar över honom och går in i mål.
Det här är ingenting annat än en rejäl målvaktstavla!
Skall vi ha en verklig chans att besegra Assyriska på tisdag kräver det en rejäl uppryckning hela vägen från Rami, genom vår backlinje, och upp till vårt centrala mittfält.
FÖRSTA HALVLEK
Det är obehagligt att kunna konstatera att vårt defensiva mittfält inledningsvis i gårdagens match inte alls var med. ”Peking” tilläts pressa oss högt upp på egen planhalva, vilket gjorde att vårt centrala innermittfält liksom våra backar såg allmänt skakiga ut. Sebastian Bojassén förlorade flera bollar vilket ännu mer öppnade upp för "Pekings” snabba och tekniska forwards som tillåts dominera långt in på vår planhalva. "Peking" har flera heta målchanser, och fina spelkombinationer och inspel i vår box innan de helt rättvist i matchens 18:e minut tar ledningen med 1-0. Målet föregås av ett individuellt misstag av José Monteiro som inte hinner med när den vindsnabbe Riki Cakic retfullt enkelt löper förbi honom ute på högerkanten och därefter passar in till Sphetim Hasani som vackert klackar bollen i mål. En kalldusch inför en ny storpublik på 11 232 som sökt sig till Söderstadion denna lördagseftermiddag.
Som många gånger förr den här säsongen visar våra spelare att de inte har uppfattat att en fotbollsmatch normalt spelas över 90 minuter exklusive tilläggstid.
Det största glädjeämnet under första halvlek var annars att Simon Helg som äntligen fick förtroendet att spela från start. Han gör det mycket bra ute på vänsterkanten. Tillsammans med Petter Furuseth på högerkanten visar våra yttermittfältare vid ett flertal tillfällen upp en hög klass på spelet när Petter löper längs med högerkanten och serverar fina crossbollar tvärs över till Helg som spelar in till Linus och Castro-Tello längst fram.
Dessvärre är tillåts Linus inte dominera lika kraftfullt i den här matchen som vi vant oss vid i tidigare matcher. Han tillåts helt enkelt inte glänsande lika mycket i anfallsspelet. Castro-Tello i sin tur får inte ut mycket av sitt offensiva spel. Av det fina kombinationsspel vi anade mot Trollhättan skymtar i den här matchen inte ett spår av detta. En stor skillnad i anfallsspelet är att Linus är mer bevakad jämfört med tidigare matcher, samtidigt gör han kanske inte en lika helgjuten insats som i föregående matcher. Linus sliter visserligen hårt i sitt närkampsspel, och visar att han har en stark fysik, men det resulterar inte i några farligare skottlägen, med undantag från några enstaka målchanser med en boll tätt över ribban och stolpträffen i slutet av matchen.
I första halvlek är speltempot högt och främst är det ”Peking” som håller i taktpinnen med ett snabbt passningsspel längs marken. Hammarby borde också ha utnyttjat den fina gräsmattan på ett bättre sätt än vad som var fallet. I stället faller vi tillbaka till det tidigare långbollandet upp i planen, chansbollar mer eller mindre på vinst och förlust känns det som. Den här gången kan "Borken" inte gärna bortförklara långbollandet med att gräsmattan är undermålig på Söderstadion.
Efter "Pekings" ledningsmål kommer Hammarby tillbaka i första halvlek genom en straff som Andreas Dahl förvaltar på bästa sätt efter att David Johansson gjorts ned i straffområdet. Andreas Dahl skjuter i den 23:e matchminuten bollen vackert i målvaktens vänstra kryss.
Men ”Peking” är ändå det hetare laget i första halvlek och återtar på nytt ledningen i matchen efter en hörna som Armin Tankovic håller sig framme på. Hammarby lyckas innan första halvlek tar slut kvittera ännu en gång. Det genom en hörna som Andreas Dahl tar hand om varpå Isak Dahlin håller sig framme inne i straffområdet och får på ett hårt skott som målvakten först räddar men på returen studsar bollen som en flipperkula inne i straffområdet och via "Pekings" backar letar sig bollen tillbaka till Isak som distinkt skjuter in bollen i mål. Matchuret visar då på 45 minuter. I halvtid står det 2-2 och det finns mycket i övrigt att utkräva av Hammarby som måste bjuda på mer kamp inför sin trogna hemmapublik. Speciellt har José Monteiro har stora problem ute på sin kant.
ANDRA HALVLEK
I andra halvlek är det ett helt annat Hammarby vi får se som bjuder visar upp mer aggressivt i spelet man mot man, och försöker spela bollen mer efter marken. Hammarby gör totalt sett en bättre andra halvlek dock så har man fortsatta problem i sitt defensiva spel. Anfallsmässigt ser det under stora delar av andra halvlek bra ut för Hammarby där vi radar upp flera heta målchanser men utan att få in bolluslingen. Simon Helg blir till exempelvis helt friställd med målvakten inne i straffområdet men skjuter ”hål” i luften; Helg missar målchansen och tillfället att avgöra matchen till Hammarby. Linus Hallenius kämpar och sliter. Linus har ett par målchanser som mycket väl skulle kunnat reseultera i mål. Det blir ett tag ställninsgkrig på mitten mellan de bägge lagens mittfält. Vi tar över i det offensiva mittfältsspelet mycket tackvare Petter och Helg som fortsätter att spela bra på sina respektive kanter. Petter deltar också en hel del i det defensiva spelet eftersom Monteiro har fortsatt stora problem med Cakic.
I den 70:e matchminuten efter ett fint uppspel passar Petter Furuseth in bollen till Castro-Tello som skjuter via en av "Pekings" backar och ut till Linus som befinner sig inne i boxen och skjuter från vänsterkanten, målvakten gör en svettig benparad och räddar men Linus glimtar till här med ett bra avslut på mål.
I den 79:e matchminuten säger vi definitivt tack och adjö till poängen i den här matchen när ”Pekings” Sphetim Hasani skjuter iväg en boll från långt håll ute på vänsterkanten som dalar ned i en hög båge och retfullt enkelt flyger över Rami Shaaban och seglar in i mål. Rami står felplacerad vid målet och har egentligen ingen annan äatt skylla på än sig själv för att ”Peking” i det här läget helt ologiskt gör 3-2. ”Borken” satsar nu allt på ett kort och i den 77:e matchminuten byts Tobias Holmqvist in och lite senare, i matchens 88:e minut, kommer även Maic Sema in men det är försent.
Mot slutet av matchen satsar ”Borken” börjar vi åter ägna oss åt ofoget att skicka upp långa bollar även om en av långbollarna visserligen är nära att resultera i mål efter att Helg i matchens 88:e minut skjuter på mål och bollen leter sig via "Pekings" backar ned till Linus som drar sig ned mot vänsterkanten och skjuter därifrån ett stenhårt skott som tar i stolpen. Nej, den här lördagen har vi verkligen inte marginalerna med oss.
PLUS
Linus Hallenius: Han arbetade hårt mot ”Peking” och visar att han är en av få spelare i Hammarby som har insett allvaret i årets säsong, och att det endast finns en väg till mål, att offensivt satsa framåt och i kombination med en underbar krigarinställning, och är mycket bra i närkampsspelet. Han vinner en hel del dueller man mot man. Linus är en av få spelare i den här matchen som visar prov på en fantastisk mental inställning och gör en bra match.
Simon Helg och Petter Furuseth: Våra yttermittfältare visade upp ett fint kantspel vilket rimligen borde innebära att Helg får förnyat förtroende att ingå i startelvan på tisdag. Helg var stundtals mycket bra i går Det känns som att i princip samtliga har tjatat om att ”Borken måste ta med Simon Helg i startelvan, och när Helg tackar för visat förtroende genom fina inspel inne i "Pekings" box som går till Linus Hallenius. Petter Furuseth gör även han en bra match så länge han deltar i spelet innan han haltandes får gå av planen.
MINUS
Vår backlinje och innermittfältare visade i går var Hammarbys stor problem befinner sig den här säsongen. Man uppvisar ett defensivt spel som inte fungerar speciellt bra hitintills den här säsongen. Om vi ska ha en rejäl chans att kunna gå upp till Allsvenskan redan i år måste vi snarast få ordning på vår taffliga defensiv.
Petter Furuseth: Petter hoppade haltandes av planen i andra halvlek vilket känns oroväckande inför matchen mot Assyriska. Vi har visserligen Maic Sema att tillgå men klarar han verkligen av att stångas Assyriskas robusta mittfältare på Södertälje IP?
Sebastian Bojassén: Vad har hänt med den här killen? I går var Bojassén inte i närheten av sitt tidigare hårda närkampsspel och fina passningsspel. Han var direkt usel vid flera tillfällen i går.
Sebastian Castro-Tello: Han visar i dag liksom i tidigare matcher att han kan hålla i och vårda bollen fast man kan ju fråga sig till vilken nytta han gör det? Det händer ju inte speciellt mycket när Castro-Tello har bollen och hans avslut är lika undermåliga som tidigare. Jag hoppas verkligen att ”Borken” och ”Blomman” tar bort Castro-Tello och testar med Tobias Holmqvist från start mot Assyriska.
Rami Shaaban: Vår keeper är just nu helt under isen och har inte många rätt i den här matchen. Jag tror inte att det här handlar om dåligt självförtroende (som Tony Johansson spekulerade över i Barabajen.se utmärkta eftersnacksprogram på webben), jag tror mer att det handlar om att Rami inte trivs med den rådande situationen i dagens Hammarby. Jag kan aldrig för ett ögonblick tro att Rami när han kom till Hammarby hade tänkt att han skulle avsluta sin karriär i Superettan. Kunnandet finns säkert där någonstans, men i dag saknar Rami all inspiration och den har egentligen inte infunnit sig vid något tillfälle under de inledande matcherna i Superettan. Jag tycker mig i Ramis ansikte se att han utstrålar vantrivsel, vilket jag tolkar som att han vantrivs med Hammarbys rådande seriesituation.
SAMMANFATTNING
Med den här förlusten i färskt minne hoppas jag att våra spelare nu för femtielfte gången kanske har lärt sig läxan som handlar om att vara med i spelet direkt från start. Jag tror dessutom att om bara varit med från start i den här matchen hade våra två mål mycket väl kunnat räcka till seger. Matchen var egentligen inte speciellt hård eller ful ändå fick vi två skador, dels på Andreas Dahl som ådrog sig en hjärnskakning, samt en axel som gick ur led på José Monteiro. Hammarbys spel visar i dag att det finns mycket i övrigt att önska i spelet som Hammarby måste jobba på för att förbättra. Vi kan helt enkelt inte fortsätta att vara lika statiska i defensiven det kommer garanterat att straffa sig igen.
En seglivad myt avlivades förhoppningsvis i dag: Det är myten om att våra motståndare drabbas av stora skälvan när de besöker Söderstadion. Shpetim Hasani i ”Peking” säger i segerintervjun till TV4 direkt efter matchen att det riktigt KUL att spela på Söderstadion. Därmed var då det s.k. nervösa sammanbrottens tid som det alltid har hävdats skulle drabba våra motståndare när de springer in på Söderstadion visat sig vara enbart ett rykte och en myt. Något som jag för övrigt vill minnas att John Holmström eller vem det nu var som representerade bajenlägret i webbmagasinet ”08 Fotboll” på Svenska Fans.com tidigare och tog upp saken där.
Spelare nummer 12: Vilket sjukt drag det var i går igen. Mycket folk som återigen går man ur huse för att stötta vårt älskade Hammarby på Söderstadion. Klacken stöttade verkligen laget i går hela vägen in i ”The Bitter End”. TV4 konstaterade i slutet av direktsändningen från Söderstadion att publiken på Söderstadion, ja den håller i varje fall högsta klass i Sverige. Man fällde avslutningsvis den mycket dräpande kommentaren: ”Det är i varje fall Allsvensk klass på publiken.” Och det säger något om Hammarby anno 2010. Låt oss hoppas nu hoppas att vi snarast får ordning på vårt spel så att även det håller Allsvensk klass.
Hammarby ställer upp med följande 11:a mot "Peking"
1. Rami Shaaban
3. José Monteiro 13. Isak Dahlin 20. Filip Bergman 2. David Johansson
15. Petter Furuseth 14. Sebastian Bojassén 10. Andreas Dahl 26. Simon Helg
17. Linus Hallenius 9. Sebastian Castro-Tello
Avbytare: 30. Johannes Hopf 7. Carlos Gaete Moggia 8. Fredrik Söderström 11. Freddy Söderberg 16. Tobias Holmqvist 19. Vladica Zlojutro 23. Maic Sema
__________________________________________
Mycket intressant och anmärkningsvärt är att "Borken" och "Blomman" nu verkar ha tagit sitt förnuft till fånga och låter Simon Helg spela från start. Det här ser ut att kunna bli en riktigt intressant tillställning i eftermiddag.
P.S. För dom av er som av en eller annan orsak är förhindrade att se matchen "Live" på Söderstadion, och som inte känner till det, så kan jag meddela att TV4 sänder matchen med matchstart klockan 16.00. Sändningen börjar redan klockan 15.30 Nu utgår jag visserligen från att håller man på Bajen så vet man detta sedan länge, fast det är klart man ju vet aldrig. D.S.
”Idrottens ljuvliga grymhet och lycka" - Miraklet i Karlstad hösten 1989: Del 1
I oktober 1989 är Hammarby tillbaka i Allsvenskan efter en underbar höst. Måndagen den 23 oktober efter Hammarbys avancemang till Allsvenskan författar journalisten Sune Sylvén, i en krönika i Svenska Dagbladet, en hyllning till Hammarbys fantastiska krigarinställning. Samtidigt är Sylvén mycket kritisk mot fotbollen i vår huvudstadsom han menar är illa ut publikt och idrottsligt sett. Stockholm. Det är mycket intressant att uppmärksamma att mycket inom Stockholmsotbollen i är sig relativt likt 21 år senare.
"Ibland blir idrottslivet osannolikt ljuvligt och osannolikt grymt i överkant. Som denna söndag, när två Stockholmslag i Luleå och Karlstad skulle slutföra den långa jakten på en plats i Allsvenskan.
Länge var utvecklingen synnerligen logisk. Vasalund höll 0-0 i Luleå och Hammarby ledde med ett par mål i Karlstad. Stillsamt började glädjen gro i Vasalunds ganska okända hemtrakter medan man på Söders höjder började preparera sig för ännu ett år i en för låg division. Alla var inställda på att mer eller mindre motvilligt hylla Vasalund som den sjätte allsvenska fotbollsklubben i huvudstadsregionen efter AIK, Djurgården och Hammarby och en mer grå forntids Westermalm och Reymersholm. När slutsignalen gick i Luleå hade visserligen Hammarby gjort fyra mål mot Karlstad, men två mål på några minuter låg naturligtvis inte inom rimlighetens gräns.
Men Hammarby hade uppenbarligen näsa för det orimliga denna söndag. Laget motsvarade i detta kritiska och egentligen förlorade läge det gamla fina ryktet om en ständigt offensiv inställning. Allt satsades framåt och belöningen kom genom Niclas Jönssons forcering vid den sista dubbelhörnan. 6-0 när det som bäst behövs – ett ljuvligt resultat för Hammarby och ett grymt besked för Vasalund, som fick lagerkransen undan i den allra sista sekunden (eller 12 sekunder för att vara mer exakt, min anmärkning). Nu väntar vi bara på de första breven och telefonsamtalen i bragdmedaljfrågan från Söders höjder: Vad är väl JO Waldners och hans pingisprestationer eller Janne Boklöv och hans backhopp mot denna serie Hammarbybragder?, kommer det att heta. Men visst minns vi Väsby, som häromåret mot alla odds klarade sig genom ishockeyns kvalgrenverk. Det var också en stor bragd, men Tre Kronor och ”Billan” Westin fick medaljen.
Vasalund vars spelare säkert behöver en rätt lång höstsemester för att komma över det inträffade (och frågan är väl om fotbollsmördarna på andra sidan Solnabron kommit över det trots att det nu har hunnit passera cirka 22 år sedan miraklet i Karlstad?, min anmärkning)…
(…) söndagens tidsöverdrag i Karlstad hade andra orsaker. Ett par Hammarbyiter måste plåstras om och därmed fick laget chansen att spela på Vasalunds resultat. Sådant går det inte att gardera sig mot, men visst fick Hammarby en fördel.
Det mesta talar för att det var rätt lag som gick upp i Allsvenskan även om marginalen var minimal. Hammarby har under alltmer hittat en effektiv och stundtals bländande spelstil, samtidigt som Vasalund alldeles för mycket sneglat på tabellställningen. Åtskilliga av Vasalunds matcher har förvandlats till ställningskrig, inte minst seriefinalen mot Hammarby på Skytteholm, där Vasalund genom en strikt defensiv tog den poäng som då troddes vara avgörande.
Hammarby, som efter en svag vår på många håll (dock ej i denna krönika) räknades bort i toppstriden, måste berömmas för den nysatsning man till slut samlade sig till. Spelare som mittbacken Mattias Stenskog, mittfältarna Lasse Asp och Leif Strand, söndagens lyckoskytt Niclas Jönsson, den finska spjutspetsen Kimmo Tarkio, har tillsammans med rävar som Michael Andersson, Klasse Johansson och Mats Wahlberg skapat en segermaskin av det slag som Hammarbys tusentals anhängare så ofta fått uppleva om höstarna.
Det är ingen lätt tillvaro som väntar Hammarby i allsvenskan. Enligt det senaste beskedet skall de tre sista lagen i nästa års serie flyttas ned. Omöjlig är givetvis inte uppgiften, årets nykomlingar Örebro och Halmstad klarade sig fint. Örebro har ju inför returmatchen mot Norrköping fortfarande en hygglig chans att bli svenska mästare.
[…] Hammarbys höst har visat att klubben kunde resa sig i ett krisläge. Men att nå allsvenskan kan inte längre vara ett självändamål för något lag. Hammarbys återkomst betyder automatiskt en viss förbättring av publiksiffrorna, men spelet måste överlag bli mycket vassare i Stockholm om vändkorsen skall börja snurra riktigt fort på Råsunda och Söderstadion.
Få torde synd om ”värvarklubben” Vasalund. Laget har ju nästan inga anhängare och har under hösten knappast ökat antalet sympatisörer. Spelet har blivit alltför gnetigt.”
Min Bajen-blogg "Bajenkult" är mitt eget lilla sätt att uppmärksamma vårt älskade Hammarby och den gentlemannasporten fotboll. Nu är jag är relativt ny på området bloggande, vilket jag utgår från att den uppmärksamme läsaren otvivelaktigt har lagt märke till. Mina ibland alltför hastigt nedtecknade textrader hamnar emellanåt lite hipp som happ med både stavnings- och en del felaktiga meninguppbyggnader. Det här är något jag alltid försöker att åtgärda när tiden tillåter. Mitt bloggförfattande ger förhoppningsvis varje sann bajare en extra krydda i det personliga stödet till Sveriges skönaste fotbollsklubb alla kategorier. Målsättningen med mitt bloggande är att varje bajare som hittar hit, alldeles oavsett om han/hon kikar förbi här vid ett enstaka tillfälle, eller kommer hit igen, finner textinnehållet intresssant och utgör trevlig läsning om Hammarby fotboll. Jag siktar alltid på att få en personlig touch över mina texter och känner väl jag ständigt blir allt bättre på det här med att blogga.
Men nu tillbaka till omröstningen om vilket av Hammarbys klassiska återtåg i modern tid som kan betraktas som allra mest klassiskt (hitintills kanske är bäst att tillägga), för nu kan det ju faktiskt bli så i år att årets Hammarby, med Linus Hallenius som målhungrig spjutspets längst fram, i höst kan komm att prestera det mest klassiska återtåget någonsin. Bakgrunden till omröstningen har varit att påminna om vår fantastiska historia och att allt är möjligt när spelet tar emot och inte riktigt vill flyta. För tillfället går vi som tåget men vid eventuella förluster kan det vara viktigt att minnas tillbaka att ingenting är omöjligt för Hammarby fotboll. Det segrande förslaget i omröstning presenteras mot slutet av den här texten. Tanken med den här omröstningen är avsett att följas upp av en miniföljetong i tre delar över Hammarbys och min egen barn- och ungdomstid, som på ett närmast kusligt sätt löper intill varandra.
Omröstningen har under två veckor lyckats samla ihop 35 röster. Kanske inte jättemycket i och för sig men jag är ändå nöjd över de angivna rösterna. När det kommer till själva presentationen har det blivit på modet att presentera omröstningar genom att börja bakifrån med sista platsen först, och den första platsen sist, ja ni fattar va? Häng med nu så kör vi!
3:E PLATS / 1 angiven röst
Division 1 Norra: Söndagen den 4 oktober 1993 möter Hammarby Vasalund på Skytteholms IP i den 24:e omgången. Hammarby dominerar inledningsvis matchen stort men klarar inte, tyngd av stundens allvar, av att göra mål i första halvlek. Helt oförtjänt är det i stället Vasalund som gör 1-0. Hammarby har i matchen ett par klara straffsituationer men tilldöms horibelt nog ingen straff (har vi varit med om det förr?) I andra halvlek fortsätter Hammarby att ösa på med flera giftiga målchanser och lyckas slutligen på hörna göra 1-1. Proppen går ur Hammarby och mot slutet av matchen rinner Peter ”Baresi” Berggren igenom Vaslunds försvar och skjuter ett skarpt skott som tar via en Vasalundförsvarare och rakt ut i banan. På returen slår hårfagre Hasse ”Eskil” Eskilsson in returen vilket innebär att Hammarby vinner Division 1 Norra och tar sig tillbaka till Allsvenskan.
2:A PLATS / 5 angivna röster
Division 1: Ännu en sagolik höst för Hammarby där mycket redan har avgjorts på det mentala planet under vårderbyt på Råsunda genom att Roffe Zetterlund är förvirrad och genomför med dommarens tillåtelse ett fjärde byte… Ehhh?!? Får man verkligen göra fyra byten i en tävlingsmatch? Nåväl, ingen märker att något är felaktigt när Kim Bergstrand kliver av som fjärde gubbe… och Jonas Kling följdaktligen kliver in som Hammarbys fjärde byte. Hammarby vinner matchen med 1-0 och Kling får senare som bekant en egen ramsa uppkallad efter sig. ”NÄR JONAS KLING MARSCHERAR IN, DÅ BÖRJAR GRÖNHAGEN GRINA.”
Höstderbyt mot Djurgården går på Söderstadion och en liten järndank singlar ned i huvudet på en viss Johan Andersson som då spelar i Djurgården (danken kommer alltså från vår klack… och häng med nu...), detta sedan Djurgårdsspelaren Johan Andersson kvitterat till 1-1 genom straff. Säsongens efter 1998 värvas Johan Andersson till Hammarby och ges då smeknamnet ”Danken” av våra underfundiga supportrar. Johan är senare med och utgör en viktig kugge i vårt försvar när vi erövrar SM-guldet till Södermalm 2001.
Tillbaka till hemmaderbyt mot Djurgården 1997 där Hammarby dominerar stort och skulle normalt ha vunnit den här matchen med 2-3 mål. I stället gör Djurgården ologiskt och djupt orättvist 2-1 i den 88:e matchminuten och ser ut att gå mot en säker seger på Söderstadion. Hammarby får en hörna på övertid (det är något magiskt över våra hörnor i avgörande situationer, någon som har hört talas om en namnet Nicklas Jönssons och dennes hörnmål på övertid hösten 1989?) Peter Berggren slår hörnan som Filip Bergman, en av två återvändare i år, resolut skjuter in och reduceringen 2-2 är ett faktum på ett Söderstadion som exploderar i glädjefnatt. I sista omgången i Norrbotten vinner Hammarby mot Lira Luleå med 3-1 samtidigt som Djurgården får 1-1 mot ett annat lag från Luleå; nämligen IFK Luleå. Nu spelar resultatet på Stadion ingen större roll i sammanhanget eftersom Hammarby har vårens derbyseger mot Djurgården med klara 1-0 inklusive segern mot Lira Luleå att gå på. Det betyder att Hammarby tar hem Division 1 med 5 poäng före Djurgården. Hammarby är därmed tillbaka i Allsvenskan.
1:A PLATS / 29 angivna röster
Division 1: Söndagen den 22 oktober 1989 är utvceklas till en riktig rysare med ett fantastiskt avslut i ett höstruggit Karlstad. Hammarby gör tre mål i matchens sista tre minuter, varav 2 mål på tilläggstid!!! Nicklas Jönsson är för evigt ihågkommen som mirakelgubben som i 93:e matchminuten med endast 12 sekunder kvar av förlängningen kliver fram, tar vara på en retur och spelar därmed bort fotbollsmördarna från Solna, Vasalunds IF, från den allsvenska plats de trodde sig ha som i en liten ask. Det finns få saker här i världen som ur ett Hammarbyperspektiv går att betrakta som rättvist. Ett lysande undantag utgör SM-guldet i bandy i våras/vintras som var rejält rättvist efter sju tidigare olidliga försök. Hammatrbyare är kända som ett uthålligt och oändligt optimistiskt släkte och vi har danats genom ett stort och utdraget lidande här i livet.
