Den man älskar (eller älskade) vill man aga... eller?
Den senaste veckans händelser har onkeligen ställt saker på sin spets när det gäller verklighetsuppfattningen hos fotbollssuporters och den hat- och kärlekskultur som omger fotbollen. Kärleken till ett fotbollslag brukar i vissa sammanhang ofta liknas vid den kärlek som uppstår mellan en man och en kvinna. Knappast finns det någonting som är underbarare i livet än när kärleken besvaras mellan två parter. I en perfekt värld hade alla människor varit sams, empatiskt inställda till varandra och kärleken hade dominerat världen och varat i evighet. Nu vet vi att världen inte är beskaffad på det sättet. Människor sviker, hatar och förgör varandra. Människor som en gång lovade varandra evig trohet och kärlek sviker varandra på löpande band och går skilda vägar.
Otrohet och svek har alltid varit en negativ sida av det mänskliga släktet, samtidigt har denna ytterst negativa sida av människan aldrig varit lika frekvent förekommande som i vår nutid. Med anledning av spelare som lovar hårt för att sedan hålla tunt måste man ställa sig frågan varför idrottens värld, som i allt större utsträckning styrs av marknadsekonomiska intressen, skulle skilja sig åt från det omgivande samhället? Är inte idrotten på gott och ont en produkt av det aktuella samhället vi lever i? Inom lagidrotten märks detta extra tydligt på grund av att lagidrotten länge gick i bräschen för höga värden med löften och höga lojalitetseder som dyra hederskodext. När pengarna på allvar kom in och började dominera överhanden över verksamhet i lagidrotterna kom de gamla idealen snabbt att överges med vindens hastighet.
Marknadsekonomin har en destruktiv effekt på människan genom att den ofta lockar fram människans sämsta karaktärdrag. Att pengar dessutom i alla tider har haft en förmåga att påverka människan på ett negativt sätt och ofta varit föremål för svåra konflikter, svek och krig är ett relativt välkänt faktum. Men sann kärlek låter sig inte lättvindligt påverkas av pengar och förföriska locktoner även om det förekommer att människor sviker varandra på grund av materiella betingelser. När en människa sviker sina löften och är otrogen mot en partner och därmed visar upp sig från sin sämsta sida reagerar vi ofta med ilska, förtvivlan och bitterhet. Men det gör sällan eller aldrig en positiv skillnad i vår utsatta position och förtvivlan. När en människa upplever sig alltför hårt sviken och illa behandlad kan det i extremfall utvecklas till ett hat- och hämndbegär som får oande följder och leder till okontrollerade våldshandlingar.
I svenska fängelser sitter i dag ett oräkneligt antal människor med vitt skilda bakgrunder som har misshandlat sin f.d. sambo eller hustru, eller i mer extrema fall, till och med mördat sin forna livskamrat. Hederskulturen är ett extremt exempel på det här fenomenet. Men att vilja skada en annan människa leder uteslutande till svåra och negativa följder för våldverkaren själv liksom för den närmaste omgivningen. Kärleken kan vara fantastisk mellan två parter samtidigt som kärleken även kan göra oändligt ont när den tar slut eller visar sig vara falsk. Men att försöka kontrollera en annan människa genom att gå till ytterligheter leder endast till en destruktiv sprial där samtliga inblandade parter framstår som förlorare.
2010-03-13 @ 17:02:22 Permalink Allmänt Kommentarer (0) Trackbacks ()
