Efter Linus ”Mr Hat Trick” Hallenius och Hammarbys klara bortaseger mot FC Trollhättan i tisdags väntar ”Peking” i morgon på Söderstadion. 1 maj är enligt tradition socialisternas röda maj men detta år kommer 1 maj på Södermalm helt gå i grönt och vitt. Å andra sidan kan man ju fråga sig hur sossar och diverse vänstergrupper skulle kunna överträffa vårt mäktiga premiärtåg för några veckor sedan?
Segern mot Trollhättan i tisdags var ett viktigt traditionsbrott då det var vår första seger på bortaplan sedan den 11 augusti 2008. ”Borken” och ”Blomman” bröt dessutom deras tidigare tradition att placera Petter Furuseth på bänken från start. Nu fick Petter äntligen chansen att starta på vårt mittfält. Han tackade för förtroendet genom att mycket vackert slå ett fint inlägg från högerkanten som nickades in mål av en obevakad Vlado Zlojutro inne i Trollhättans straffområde. Vlado hade bara att sätta huvudet till bollen nicka in 1-0 till Hammarby.
Vårt andra mål, 2-0 målet som Linus gör, är en riktig klassiker som för evigt är inskriven i vår grönvita historiebok. I övrigt var väl inte spelet något man ringer hem och skryter med inför sina polare. Mycket av det undermåliga spelet kan man beskylla den minst sagt bedrövliga planen på Edsborgs IP för. Vårt Söderstadion har en riktigt fin gräsmatta och det borde därför rimligtvis innebär att våra killar kan spela ut ordentligt inför en fanatisk hemmapublik.
Vilken startelva bör vi då starta med mot ”Peking”? Ja, det är en fråga som ständigt skapar livlig debatt när varje bajare ägnar sig åt den mycket populära sysslan ”hobbytränare” på högsta amatörnivå. Nu är det ju visserligen en gång för alla så att på Söderstadion sitter lika många ”fotbollsexperter” som det finns publik. Därför fortsätter jag min vana trogen att lattja ”hobbytränare” genom att ta ut en startelva mot ”Peking”.
MÅLVAKT
Efter en något darrig inledning på säsongen och likaledes en vinglig inledning mot Trollhättan, med tappade höjdbollar, så växte Rami Shaaban sakta in i matchen och gjorde några svettiga räddningar i andra halvlek. Det finns två platser i Hammarby som just nu är självskriva för två namn, det är längst fram och längst bak. Längst fram utgör Linus Hallenius ett självskrivet val, och som sista utpost är Rami gjuten. Det känns som att Rami är på gång nu. Han var mycket bra senast mot Trollhättan med en bibehållen nolla. Imponerande!
BACKAR
Hitintills i år har försvarsspelet visat sig ordentligt skakigt vid flera tillfällen. Backarna har släppt till billiga mål och verkligen inte underlättat Ramis målvaktsarbete. Mot Trollhättan senast var försvaret något bättre jämfört med föregående matcher. Jag ser gärna att David Johansson får förnyat förtroende eftersom han spelade upp sig mot Trollhättan jämfört med tidigare matcher. Filip Bergman är självskriven i vårt försvar. Mot bakgrund av den horribla förlängda avstängningen av Mauro Saez Jarpa efter det märkliga röda kortet han drog på sig mot Sundsvall, så ser jag gärna Isak Dahlin. José Monterio blandade och gav mot Trollhättan men bör ändå ges förnyat förtroende.
MITTFÄLTARE
När det gäller vårt mittfällt har ”Borken” och ”Blomman” envisats med att bänka Simon Helg vilket har förbryllat varje bajare. Och man kan ju fråga sig vad vårt tränarpar ser för fördelaktigt med att spela med Vladica Zlojutro från start. Nu gjorde visserligen Vladica ett snyggt nickmål senast men i övrigt glänste han knappast. Om det förhåller sig, som det har hävdats, att Simon inte klarar av de undermåliga planerna just nu måste han trots allt klara av att spela på Söderstadions fina gräsmatta. Så kom igen nu! In med Simon från start, ropen skalla en Simon för alla!!!
Petter Furuseth gör en snygg insats på högerkanten när han först drar sin bevakare och därefter mycket vackert serverar Vladica i straffområdet vid vårt första mål. Sebastian Bojassén var bra mot Trollhättan men inte lika bra som i matchen mot Sundsvall. Hans passningsspel var betydligt sämre, vilket kanske skulle kunna skyllas på Edsbergs leråker? Nåja, hur som anser jag att ”Bojan” bör spela från start i morgon.
I första halvlek var Petter bra men ”försvann” dessvärre lite i andra halvlek. Att Petter gör en sämre andra halvlek kan mycket väl bero på den sparsamma matchtid han har fått före matchen mot Trollhättan. Men jag är barnsligt förtjust i Petter och ser gärna att han får starta mot ”Peking”.
Andreas Dahl vill jag inte se på en fotbollsplan just nu. Han verkar totalt ointresserad och mot Trollhättan har han inte många rätt. Dahl var helt enkelt blek. I stället för Dahl vill jag se Fredrik Söderström på vårt centrala mittfällt.
ANFALLARE
Det är inte främmande för någon att Linus Hallenius just nu spelar med en fighting spirit och har en målkänsla som hör till något av det bästa som kan beskådas på en fotbollsplan i Sverige. Det klassmål han gör när han fintar bort två försvarare och retfullt enkelt skjuter segermålet 2-0, hade om vi lirat i Allsvenskan blivit utsedd till årets mål. Fantastiskt vackert helt enkelt! I par med Linus vill jag se Sebastian Castro-Tello. Ja, jag vet att jag tidigare har hyst (och alltjämt hyser) mina tvivel mot Castro-Tello. Men i matchen mot Trollhättan visade glimtvis Linus och Castro-Tello tendenser till ett fint kombinationsspel, som kan, om Castro-Tello får ut allt av sitt kunnande, skulle kunna bli extremt vägvinnande under säsongen. Därför vill jag nu ge Castro-Tello en ny chans att spela från start.
Linus Hallenius – Sebastian Castro-Tello
Simon Helg – Sebastian Bojassén – Fredrik Söderström – Petter Furuseth
David Johansson – Isak Dahlin – Filip Bergman - José Monteiro de Macedo
Vårt A-lag tog sig som bekant med viss möda vidare från Svenska cupens 2:a omgång genom att besegra Värmdö IF med 3-2 på övertid. Vi är därmed inne i 3:e omgången. Torsdagen den 3 juni klockan 19.00 tar vi emot Trelleborgs FF på Söderstadion. Det vore fantastiskt roligt att få se många Hammarbyare på Söderstadion som peppar Linus Hallenius och övriga grönvita lirare till en ny seger och vidare avancemang.
Vårt talanglag tog sig också vidare. Detta genom ern 1-0 seger över Superettan laget Assyriska, och möter nu "Heeeiiifff" (Helsingsborgs IF). En tuff nöt att knäcka för våra talanger. Matchen mot skåningarna spelas onsdagen den den 19 maj också den spelas på Söderstadion. Stötta även Hammarby TFF som har börjat säsongen på ett strålande sätt.
Svenska cupens 3:e omgång
Onsdag 19 maj Kl Hammarby TFF - Helsingborgs IF
Torsdag 3 juni Kl 19.00 Hammarby FF - Trelleborgs FF
Billy Ohlsson på 1980-talet under sina glansdagar i Hammarby.
Att försöka analysera Hammarby och våra matchinsatser under våren görs inte utan att gå förbi Linus Hallenius. Jag är naturligtvis lika grymt imponerad över Linus, dennes spel och killerinstinkt, som alla er andra. Men jag ska inte gå händelserna i förväg utan sparar Linus, det vill säga det bästa, till slutet av min matchanalys.
En fotbollsmatch spelas som bekant i 90 minuter och i tidigare matcher har våra spelare inte visat att de har velat utföra jobbet fullt ut. I går visade våra spelare däremot att de hade en vilja som sträckte sig hela vägen in i kaklet. Inställningen mot Trollhättan var en helt annan jämfört med tidigare matcher, och det visar väl att ”Borken” och ”Blomman” nu sakta börjar få ordning på den mentala biten hos våra spelare. Och jag tror att resterna av den negativa mentala självbilden som dröjt sig kvar från fjolåret börjar ge med sig. Matchen mot Trollhättan var definitivt ett kvitto på detta och ett steg i rätt riktning.
Matchen präglades under perioder av att Hammarby dikterade vad som skedde på planen och det såg stabilt ut, trots en hel del tappade bollar på vårt mittfält. Rami Shaaban var trygg längst bak i målet och backlinjen bjöd inte på mycket i andra halvlek. Inledningen av matchen var däremot under all kritik med tappade bollar på egen planhalva, virrigt försvarsspel och en Rami som före matchen tycktes ha smörjt in målvaktshandskarna med olja. Rami fumlade och tappade bollar vid ett par tillfällen som kunde ha slutat illa. I stället gjorde Vlado Zlojutro i anfallet efter matchens första mål genom en resolut nick efter ett snyggt inlägg av Petter Furuseth som äntligen fick förtroendet att starta på högerkanten.
Efter vårt ledningsmål spelade vi stundtals ut Trollhättan med ett bra passningsspel. Hammarby höll i bollen och vårdade den inom laget, vilket visade vilket av de två lagen som var det bättre. Tyvärr blev vårt mittfällt en bit in i första halvlek stillastående och Trollhättan tog för sig och bjöds helt onödigt in i matchen. Nu ska man väl säga att det är svårt att få till ett vackert spel under någon längre på en fotbollsplan som mest påminner om en potatisåker. För planen på Edsborgs IP var minst sagt i ett rent bedrövligt skick.
Förutom Petter Furuseth fick José Monteiro och Vladica Zlojutro förtroendet att pröva på att spela från start (den senare spelar som bekant i stället för Simon Helg, som hävdas det, lätt drar på sig kramp på de undermåliga planer som just nu bjuds runt om i landet.) Men Söderstadion har en fin gräsmatta så det återstår väl att se om Simon får starta mot IFK Norrköping på lördag.
Vladica Zlojutro: Han tog tillvara på förtroendet genom att göra mål i 7:e matchminuten, i övrigt var han inte speciellt lyckad framåt.
José Monteiro: I ”Eftersnack” på Bara Bajen.se hyllades José Monteiro av företrädesvis Pernilla Olsson från Svenska fans. Och visst, Monteiro gjorde väl i och för sig en fullt godkänd insats, men han blandade briljanta insatser och snygga glidtacklingar med att slå bort bollen rakt upp i luften i ren panik, i stället för att försöka hålla i bollen och vårda den längs marken.
I andra halvlek spelade Rami upp sig och helhetsintrycket av hans målvaktsspel sett över hela matchen blir stabilt och väl godkänt. Han fumlade som sagt vad lite i första halvlek men sträckte ut sig vid några tillfällen och räddade bollen på mållinjen några gånger. Den här matchen kan mycket väl ha varit ett trendbrott för Rami som före matchen i går har sett minst sagt darrig ut.
Sebastian Castro-Tellos spel och fina kombinationer med Linus visar att våra två anfallare börjar harmonisera väl tillsammans. Jag är ytterst medveten om att jag inför matchen mot Trollhättan inte ville se Tello från start. Och Tello var inte rakt igenom felfri i den här matchen och slog bort några enkla bollar som tog på försvarare. Men som helhet var Tello bättre i den här matchen jämfört med föregående matchen mot Sundsvall. Det är möjligt att Linus-Tello spela tillsammans kommer att utvecklas ännu mer med fina kombinationer? Men frågan ärom hur många chanser Tello skall få? Han kanske ändå inte är rätt man där framme. Det återstår väl att se. Jag hoppas hur som helst att Tello fungerar som fotbollsplanerna det vill säga att han blir bättre ju längre säsongen lider.
Då har vi kommit fram till rosen i tårtan, den mest välsmakande godisbiten i påsen: Linus Hallenius! Killen spelar ett sånt bländande anfallsspel att det känns aktuellt att ta på sig solglasögonen så fort han får bollen. Det fantastiska målet Linus gör i matchens 52:a minut har väl knappast skådats av en Hammarbyspelare sedan Billy Ohlssons glansdagar på 1980-talet (därav bilden på Billy Boy.)
LINUS KLASSISKA MÅL
Linus tar emot bollen inne i boxen bakåtvänd mot målet, vänder upp och vänder bort sin bevakare som ställer sig på knäna, Linus avancerar vidare mot målet när näste Trollhättanförsvarare försöker bryta, vilket leder till att Linus drar sig ned mot kortlinjen, där gör han en mycket snygg skottfint och vänder ut och in på sin andra bevakare som sätter sig på aschlet, Linus vandrar med full kraft åter upp i planen och skjuter ett otagbart skott som går i målvaktens bortre burgaval. 2-0!!! Efter målet springer Linus ut mot klacken och för att omfamnas av de tillresta euforiska bajarna. På grund av drar han på sig ett gult kort. Men det kan man köpa vid ett sånt här tillfälle. 2-0 målet mot Trollhättan skrivs därmed in i den grönvita historieboken över klassiska Hammarbymål… Namnet var Linus Hallenius!!!
Jag börjar bli smått orolig för Linus framtid. Vad menar jag nu då tänker kanske några av er. Okej, låt mig säga så här; om Linus ”Mr Hat Trick” Hallenius fortsätter att ligga på den här nivån resterande delen av säsongen är jag livrädd för att vi inte kommer att få behålla honom hela säsongen. Linus har gjort 4 mål på tre matcher vilket skvallrar om hur bra han är. Och det kan mycket väl sluta med att han försvinner till proffslivet till sommaren. Känslan som Linus visade upp efter matchen i intervjun med TV4 Sporten när han säger sig vara missnöjd med sin insats eftersom han inte gör flera mål på sina chanser visar på den killerinstinkt som kan bära honom riktigt långt. Låt oss hoppas att Linus blir vår frälsare under hela 2010 och att han blir anfallaren som förde oss tillbaka till i Allsvenskan. Han är på god väg, hatten av för kung Hallenius!
PLUS
Linus Hallenius!!! En lirare och dribbler av stora mått.
Hammarby tar sin första seger på bortaplan på över ett år. Inför matchen mot Trollhättan hade vi inte vunnit på bortaplan sedan 11 augusti 2008.
Rami Shaabans andra halvlek såg riktigt bra ut.
Vladica Zlojutros underbara nickmål efter ett snyggt inlägg från högerkanten av Petter Furuseth.
MINUS
Edsbergs helkassa plan gjorde att det var svårt att få till ett bra spel.
Mittfältet var i den här matchen utgjorde vår svaga länk. Mycket tackvare spelare som Andreas Dahl, som gjorde en dålig match, dennes frisparkar och inlägg var under all kritik i går. Sebastian Bojassén gjorde en sämre match vid en jämförelse med föregående match mot Sundsvall och hade inte samma fina passningsspel i den här matchen som fallet var mot Sundsvall. När två av våra mittfältare inte spelar bättre än vad fallet var i går så fungerar inte spelet något vidare på mitten. Skärpning på mitten krävs om det ska bli seger på lördag mot IFK Norrköping.
SAMMANFATTNING
En godkänd insats av Hammarby. Däremot har vi svårt att få till ett bra spel under längre perioder, speciellt mittfältsspelet var svagt i går. Men vi gör två riktiga klassmål och har bud på flera mål. Försvaret gör en bättre insats än i tidigare matcher. Hammarby visar upp ett anfallsspel som lovar gott inför fortsättningen. Nu är vi med på allvar och med en seger över ”Peking” nu på lördag tar vi ett ordentligt tag om toppstriden!
Hammarbyattack, attack, attack å Hammarbyattack!!!
Att vårt spel inte har sett helt smärtfritt ut inledningsvis är ingen överdrift. Många av oss hade säkert förväntat sig att få se ett helt annat Hammarbyspel efter den fina försäsongen. De uppenbara problemen i vårt spel, främst defensivt, har lett till att alltfler supportrar och fotbollsnördar med ett glödande Bajenhjärta har börjat leka hobbytränare i diverse Bajen-forum på nätet. Okej, jag skall inte vara sämre. Jag har också dragits med i trenden som innebär att leka tränare och förståsigpåare på högsta amatörnivå.
Truppen mot FC Trollhättan presenterades tidigare i dag och bjöd på en smärre överraskning i form av att Monday James inte ingår i truppen. Den officiella förklaringen till att Monday saknas sägs vara en ömmande fot. Nåväl, hur som helst är truppen i övrigt ut skadefri (med undantag för Totte Gerrbrand, Robin Wikman och som sagt vad Monday James.) Åter tillbaka till hobbytränarprojektet. Trollhättan har inlett på ett ytterst trevande sätt och har vare sig lyckats göra mål men samtidigt har man inte heller släppt in något mål. Det tyder på att Trollhättan är ett ytterst defensivt präglat lag som inte klarar av att göra mål men möjligen har ett bra försvar. Mot denna bakgrund tror jag därför på att Hammarby bör satsa på ett offensivt präglat mittfällt och anfalla mycket.
Problemet med Hammarby har av tradition varit att vi haft extremt svårt för att föra spelet mot sämre motståndare. Ännu en gång blev detta uppenbarat i matchen mot Värmdö IF i Svenska cupen. Men Hammarby bör kunna föra spelet i matchen mot Trollhättan om vi på allvar ska vara med och slåss om seriesegern i den här serien. Det återstår att se om våra killar av årgång 2010 klarar av att föra spelet i 90 minuter. Mot Ängelholm klarade man det definitivt inte av att föra spelat (åtminstone inte under den sista kvarten av matchen). Det återstår att se hur det blir mot Trollhättan i morgon kväll.
MÅLVAKT
Rami Shaaban. Rami har inte inlett den här säsongen helt övertygande och det börjar bli hög tid för honom att visa sin klass nu. Den livsfarliga utsparken på övertid mot Sundsvall var en ren katastrof som sånär hade kostat oss segern. Det är inte alltför ofta mab ser en sådan utspark av en lika rutinerad keeper som Rami. Skärpning Rami!
BACKAR
Försvaret detta ständiga problem i årets Hammarby. Mot Sundsvall såg Försvaret bitvis skakigt ut. men var ändå bättre än tidigare. Det fanns en defensivspelare högre upp i planen som utgjorde en friskt fläkt i vårt defensiva närkampspel man mot man: Sebastian Bojassén! Bojassén skall självklart spela från start (ja, jag vet att Bojassén tillhör vår defensiva kraft på mittfältet.) Som vänsterback hade jag önskat se Mauro Saez Jarpa eftersom han fick rött kort i matchen mot Sundsvall måste vi finna en annan lösning där. Jag anser att det kan vara läge att plocka in José Monterio som vänsterback. I mitten till höger om Monterio vill jag se Filip Bergman. David Johansson revancherade sig mot Sundsvall efter sin minst sagt svaga insats i bortpremiären mot Ängelholm. Ihop med dessa tre grönvita försvarare tror jag på Isak Dahlin och hoppas att han får starta.
MITTFÄLTARE
Sebastian Bojassén är redan nämnd. Då återstår ytterligare tre man på vårt mittfällt. Många tjatar på att Simon Helg och Petter Furuseth måste in från start och det har jag hävdat hela säsongen. Om dessa spelare får börja på bänken igen då känns det verkligen som att någon snarast behöver luska lite i hur det kommer sig att Borgqvist/Blomqvist (”Borken” och ”Blomman”) envisas med att ha dessa mittfältsklippor på bänken. Det är en gåta som jag inte fattar hur det hänger ihop. Högst besynnerligt minst sagt! Slutligen bör Fredrik Söderström få chansen i ett offensivt präglat mittfällt. Andreas Dahl anser jag vara för defensivt präglad för att kunna delta i ett offensivt präglat mittfältsspel.
ANFALL
Jag räknar iskallt med att Linus ”Mr Hat Trick” Hallenius hänger ett par baljor i morgon också. Linus är den givna spelaren längst fram. Den stora frågan i vårt anfall handlar mer om vem som ska bilda anfallspar ihop med Linus mot Trollhättan? Inför matchen mot Sundsvall förespråkade jag varmt Freddy Söderberg. Den här gången hoppas jag verkligen att ”Borken” och ”Blomman” inser vad 11 479 på Söderstadion såg. Nämligen att Sebastian Castro-Tello just nu inte är i slag och inte bidrar med speciellt mycket framåt. Valet står (liksom fallet även var inför Sundsvall senast) mellan Freddy Söderberg och Tobias Holmqvist. Jag håller fast vid att jag tror på Freddy. Freddy har i sina bästa stunder ett passningsspel som mycket väl skulle harmonisera väl ihop med Linus skarpa målsinne och djupledslöpningar.
Det här är min startelva mot FC Trollhättan.
Linus Hallenius – Freddy Söderberg
Petter Furuseth – Sebastian Bojassén – Fredrik Söderström – Simon Helg
José Monterio – Isak Dahlin – Filip Bergman – David Johansson
Rami Shaaban
Omgång 3 i Superettan.
Match: FC Trollhättan - Hammarby FF Tid: 19.15 Arena: Edsborgs IP
1. Rami Shaaban 2. David Johansson 3. José Monteiro 7. Carlos Gaete Moggia 8. Fredrik Söderström 9. Sebastian Castro-Tello 10. Andreas Dahl 11. Freddy Söderberg 13. Isak Dahlin 14. Sebastian Bojassén 15. Petter Furuseth 16. Tobias Holmqvist 17. Linus Hallenius 19. Vladica Zlojutro 20. Filip Bergman 23. Maic Sema 26. Simon Helg 30. Johannes Hopf
Nötterna i SEF har tänkt till igen... eller kanske inte alls...
Det stora publiktappet i årets fotbollsallsvenska börjar nu visa sig i form av en lätt uppenbar desperation som sprider sig med vindens hastighet i de Allsvenska fotbollsklubbarna. SEF och ett antal Allsvenska fotbollsklubbar resonerar just nu på ett extremt kortsiktigt sätt när de inbillar sig att en lösning på det minskade publikaintresset skulle vara att införa en mästerskapsserie. Konsekvenserna av detta kommer att bli förödande för svensk klubbfotboll på längre sikt.
Förslaget till nytt seriesystem som är uppe på tapeten och som Aftonbladet presenterar i dag ser ut enligt följande:
Allsvenskan och Superettan minskas till 12 lag istället för dagens 16 lag. Allsvenskan spelas i 22 omgångar där lagen möts i en hemma- och bortamatch såsom fallet är i dag. Efter 22:a omgången får de åtta bäst placerade lagen spela vidare i en mästerskapsserie. Lagen som går vidare till mästerskapsserien behåller de inspelade poängen i fortsättningsserien. Laget som hamnar på 1:a plats efter sammanlagt 36 omgångar koras till Svenska mästare. Det skulle alltså se ut enligt följande:
Allsvenskan spelas med 12 lag (22 omgångar) därefter spelar 8 lag vidare och möts i en hemma- och bortamatch.
De lag som hamnar på plats 8 till 12 kommer att ställas mot de fyra främsta lagen från Superettan, alltså lag 1 till 4. Lagen från Superettan och Allsvenskan får ta med sig poäng efter placering och möts i en serie med en hemma- och bortamatch. De fyra främsta lagen i denna serie går till Allsvenskan/behåller sin Allsvenska plats.
Jag får fortfarande kalla kårar längs ryggen när jag tänker tillbaka på den vidriga kvalserien till Allsvenskan. Och hur det kändes att missa Allsvenskan när en viss Micke Andersson missade öppet mål från i princip inget avstånd alls. Därför säger jag som var med på den tiden när vi lirade i kvalserien till Allsvenskan under tidigt 1990-tal: INTE EN CHANS!!!
SEF och några av de Allsvenska klubbarna tycks uppenbart vara ute efter att särskilja lagen i Allsvenskan genom en skoningslös utslagning. Det nya serieförslaget är dåligt av flera anledningar. Den främsta anledningen är att Allsvenskan, liksom fallet är i Ishockeyns Elitserie, i princip kommer att göra det omöjligt för lagen från de lägre serierna att ta sig till Allsvenskan. Att göra det nästintill omöjligt för lagen i Superettan och lägre serier att kunna ta sig upp i Allsvenskan kommer inte att öka det publikaintresset för Allsvenskan. Snarare kommer förslaget till nytt seriesystem om det genomförs att få rakt motsatt effekt. Alla tidigare försök i den här riktningen har visat att den ödesdigra konsekvensen alltid blir minskad publik och inte en ökad sådan. Med andra ord den rakt motsatta effekten mot vad hjärnorna bakom förslaget avser. Nötterna i SEF har därmed återigen visat det kortsiktiga tänkandet som präglar deras verklighetsuppfattning.
Hammarby TFF besegrade i går Östersunds FK på bortaplan med klara 3-1. Därmed ser tabellen i Division 1 Norra ut på följande angenäma sätt.
DIVISON 1 NORRA
Hammarby TFF har inlett Divison 1 Norra på ett strålande sätt. I går dominerade laget stort med ett övertygande spel när Östersunds FK enkelt slogs tillbaka.
Tidigare i veckan tog A-laget som bekant säsongens första 3 poängare, när man hemma på Söderstadion i en lätt vinglig tillställning, besegrades GIF Sundsvall med 2-1. Storpubliken som uppgick till fina 11 479, att jämföra med Djurgårdens publik på 5403 samma kväll på Stadion, visar med eftertryck vilket lag som har de mest hängivna supportrarna i den här stan.
Under den här veckan har våra två lag, Hammarby TFF och vårt A-lag, erövrat 6 grönvita poäng, vilket kan jämföras med AIK som har ynka 6 poäng på åtta (8!) spelade matcher i Allsvenskan. Hammarby regerar just nu Stockholmsfotbollen med eftertryck, trots att vi inte befinner oss i Allsvenskan.
En varning är härmed utfärdad i riktning mot Skåne... NI SKA AKTA ER FÖR BAJEN, JA NI SKA AKTA ER FÖR BAJEN!!!
Ett underbart filmklipp från TV4 sporten. Härligt, underbart och helt fantastiskt. Det finns knappast någon annan klubb i detta land som har lika fanatiska och trogna fans.
Vi möter gröttuggarskåningar dubbelt upp i Svenska cupens 3:e omgång
Efter att Hammarby med nöd och näppe lyckades kravla sig vidare i Svenska cupen genom 3-2 seger mot Värmdö IK på överid får vi möta allsvenskt motstånd hemma på Söderstadion. I Svenska cupens 3:e omgång ställs vi mot Trelleborg och jag hävdar att vi har en relativt stor chans att faktiskt kunna besegra gröttuggarskåningarna. Visst, Trelleborg lär bli en svår nöt att knäcka för våra killar, men trots allt möter vi skånebönderna på Söderstadion.
Några favoriter kan man däremot inte säga att Hammarby TFF är i sin match. Hemma på "Kanalen" möter de i Svenska cupens 3:e omgång Allsvenska serieledarna och mycket formstarka Helsingborgs IF. Det blir en minst sagt svettig uppgift som väntar där för Hammarby TFF. Men skrällar har inträffat förr i Svenska cupen så varför inte.
I går visade vi åter med all önskvärd tydlighet och eftertryck att Hammarby IF är ett unikum inom svensk fotboll. Vi vet att det inte är vi som behöver Allsvenskan, utan att det är Allsvenskan som behöver Hammarby. Visst det är en klyscha, jag vet, men icke desto mindre är det en realitet 2010. Fyra Allsvenska matcher lockade under måndagen i Allsvenskans 7:e omgång 11642 människor samtidigt som Hammarby dagen därpå lockar hela 11 479 till Söderstadion! I Superettan!!! Det visar att den allsvenska publikkrisen som det har talats så mycket om under våren är intimt förknippat med det faktum att Hammarby 2010 spelar i Superettan. En inte alltför vågad gissning är att Superettan i år, mycket tackvare Hammarby, kommer att slå nytt publikrekord samtidigt som Allsvenskan kommer att ha ett lägre publiksnitt jämfört med tidigare år.
EN RINGLANDE LAVASTRÖM I GRÖNT OCH VITT
Oj, oj, oj vilken grönvit orgie och glädjesprudlande fest som söderborna bjöds på i går. Festen inleddes redan vid middagstid när de första Bajarna började dyka upp på uteserveringarna runt ”Medis” och omkringliggande krogar. Runt klockan 18.00 i går började runt cirka 6000 glad och uppspelta Hammarbyare röra sig utmed Götgatan på väg upp mot Söderstadion. Det var en enorm Bajenmassa som ringlande sig längs Götgatan och påminnde om en lavaström och det vulkanutbrott på Island som har påverkat hela Europas flygtrafik. Vår lavaström var sorgeklätt i svart utan härligt sprakande i grönvita färger.
EN MER NYKTER OCH NYANSERAD ANALYS AV GÅRDAGENS SEGER MOT GIF SUNDSVALL
Om den härliga grönvita inramningen höll världsklass i går kan man inte säga detsamma om spelet på plan mot Sundsvall. Hammarby inledde dock bra och kom inledningsvis runt på kanterna och spelade till en början bollen efter marken. Vi hade flera fina instick och höll en hög press på Sundsvalls försvar. Tyvärr föll vår spelnivå ihop något i andra halvan av första halvlek. Att Linus Hallenius skulle göra mål i går mot sitt forna lag i hemmapremiären på Söderstadion var en självklarhet! Frågan gällde inte om Linus skulle göra mål utan mera om hur många mål han skulle göra denna underbara vårkväll. Mycket riktigt gjorde Linus också mål redan i första halvlek. Det var en är riktig delikates som han serverade publiken på Söderstadion när han mycket snyggt serveras av David Johansson. Linus fick bollen högt upp på Sundsvalls planhalva och vänder retfullt enkelt ut och in på en Sundsvallsspelare och rakar in 2-0 till Bajen. Dessförinnan i matchens 3:e minut har Filip Bergman distinkt nickat in 1-0 efter ett snyggt inlägg från kanten av Andreas Dahl.
Efter att Linus gör 2-0 målet kokar Söderstadion av segervittring. Hammarby spelar riktigt bra fram till sitt 2-0 mål. Därefter blir vårt spelängsligt och Sundsvall tar över kommandot i första halvlek. Ett minst sagt virrigt Hammarby försvar leder fram till att Sundsvall kan reducera til 2-1 genom Daniel Sliperi i den 30:e matchminuten. Hammarby upplevs allt ängsligare och felpassningar är många. Efter den senaste tidens minst sagt bleka insatser av Hammarby mot Ängelholm och Värmdö märks det att spelarna börjar fundera på hur den här matchen skall sluta. I andra halvlek rycker Hammarby upp sig något och krigar i varje närkamp. Publiken på Söderstadion bjuds inte direkt på något skönspel det är mer kamp än ordnat spel. En helt horribel domare stjäl dessutom föreställningen genom att dra upp gula kort stup i kvarten. Trots att spelet inte direkt är speciellt fult eller tufft. En minst sagt svag domarinsats av Martin Olsson.
På övertid är Rami Shaaban så när på väg att skänka bort vår seger när han efter ett katastrofalt ingripande sparkar ut bollen som tar på Sundsvalls Hannes Sigurdsson, Alieu Jagne är där mycket nära att kvittera. Det hade varit en rejäl kalldusch för hemmapubliken på Söderstadion om vi åter en gång hade tappat bort segern på grund av ett individuellt misstag. Efter så mycket som 5 tilläggsminuter blåser Martin Olsson äntligen av matchen och Hammarby tar i Superettan sin första skalp för säsongen. Helt fantastiskt skönt och enormt betydelsefullt för fortsättningen!
SPELARANALYS
Inställningen i den här matchen går det inte att klaga på. Det var en enorm skillnad jämfört med den första matchen borta mot Ängelholm. Matchen mot Värmdö i Svenska cupen kan mycket väl ha varit ett trendbrott. David Johansson fick märkligt nog förnyat förtroende av Borgqvist/Blomqvist att spela från start. I den här matchen var David betydligt bättre än i den föregående matchen mot Ängelholm. David gör det bättre och bryter säkert några försök till attacker från Sundsvall. Davids smörpass till Linus Hallenius som föregår vårt ledningsmål som innebär 2-0 är utan tvekan en av matchens höjdpunkter. Det förlåter en hel del av det som inträffade i förra veckan. En spelare som verkligen slet hund men som slog bort lite väl många passningar i ingenmansland var Vlado Zlojutro. Andreas Dahl var hyfsad på mitten men det finns fortfarande mycket i övrigt att önska av honom.
Petter Furuseth fick som väntat starta på bänken. När Petter sent om sider i matchens 74:e minut får komma in tar han tag i spelet på ett bra sätt och visar varför han bör ingå en framtida startelva. I slutet av matchen får Petter på ett fint skott men som tyvärr tar i stolpen.
Linus Hallenius är i en klass helt för sig själv. Han fortsätter att visa prov på sin storform och är nu uppe i 10 mål på lika många matcher (försäsongsmatcherna inberäknat.) Linus kan mycket väl framöver komma att utgöra skillnaden mellan att vi blir mittenlag eller att vi blir ett av lagen som är med och krigar om en direktplats till Allsvenskan. Sebastian Castro-Tello försvinner långa stunder i den här matchen. Jag vet att jag har talat mig varm för Castro-Tello men jag har börjat fundera på vad killen egentligen gör i bland. Han sliter och försöker men får liksom inte ut speciellt mycket av sittspel. Jag tror att det kanske kan vara aktuellt att vila honom nästa tisdag borta mot FC Trollhättan. Kanske bör vi i stället pröva med att starta matchen med Tobias Holmqvist på topp i par med Linus, och låta Castro-Tello börja på bänken. Det skadar inte att testa med Tobias Holmqvist från start.
UPPENBARA BRISTER I VÅRT SPEL
Vårt försvarsspel fortsätter att oroa. Många gånger ser det oinspirerat och extrenmt ängsligt ut. Och Rami Shaaban ser inte alltför säker ut. Frågan är väl vad som är hönan och vad som är ägget här? Som alltid när ett lag har ett tunt försvar så påverkas målvakten negativt av detta och vice versa. Vårt försvar har hitintills i varje match (Svenska cupen inberäknat) bjudit motståndarna på enkla mål, tappat bollar och bjudit på gratischanser. Det här kommer definitivt inte att hålla i längden. I går hade vi tur på slutet när Shabbans minst sagt misserabla utspark inte slutade med att vi tappade ett par poäng. Frågan är om det är möjligt att få till ett bättre försvar med våra nuvarande försvarsspelare? Och Rami Shaaban bör allvarligt fundera över vad han egentligen håller på med. De individuella misstagen i vårt försvarsspel måste få ett slut. Vi har inte råd med enkla individuella misstag i en serie där lagen är så pass jämna som fallet är i Superettan.
Det här var jobbigt värre. Om jag skall vara helt ärlig var jag på förhand nervös och extremt orolig inför den här matchen. Spelet i våra två föregående matcher har inte direkt glänst. I matchen mot Sundsvall var det därför blåstållet på som gällde. Det skulle också visa att våra spelare i dag var mer taggade och nu krigade vi verkligen i stort sett i varje duell. Båda lag drog på sig en mångd gula kort och två utvisningar i en match som inte var direkt hård eller ful. I första halvlek visade Sundsvall att de inte tänkte hade några planer på att vika ned sig frivilligt. Hammarby var inledningsvis det bättre laget och visade prov på ett framgångsrikt spel via kanterna, något som i tidigare matcher princip helt har saknats. Nu satt segern långt inne genom att Sundsvall onödigt fick göra ett reduceringsmål efter ett mycket svajigt försvarsingripande. Annars var försvarsspelet något bättre än i tidigare. matcher Efter Sundsvalls mål följde ett Hammarbyspel som åter visade prov på att våra spelares mentala inställning inte alltid är helt stabilt. En rad felslagna passningar och många slagna bollar i intet gör att Hammarby upplevs lite som rädda harar efter Sundsvalls reducering.
FÖRSTA HALVLEK
Inledningsvis visar Hammarby upp ett bländande spel efter kanterna. Det förlösande första målet i matchen görs på hörna av Filip Bergman som mycket syggt nickar bollen otagbart i målvaktens bortre burgavel. Det andra målet görs av "trollgubben" Linus "Mr hattrick" Hallenius som straxt utanför Sundsvalls försvarszon mycket vackert fintar bort sin bevakare och slår sedan bollen i mål. Hammarby fortsätter att trycka på efter 2-0 målet och har flera heta målchanser. Men plötsligt vänder Sundsvall spelet och gör mål via en snabb uppstickare. Kanske inte helt logiskt i det läget. Efter Sundsvalls reduceringsmål avtar Hammarbys spel och våra spelare blir som så många gånger förr i år lite passiva i närkampsspelet. Sundsvall har några målchanser mot slutet av matchen men känns aldrig riktigt nära att kvittera (bortsett från Rami Shaabans bjudning).
3:e matchminuten: Filip Bergman nickar vackert in Hammarbys ledningsmål 1-0.
18:e matchminuten: Linus Hallenius lurar upp sin bevakare på läktarn och smekar sedan vackert in 2-0.
30:e matchminuten: Daniel Sliper reducerar till 2-1 för Sundsvall.
Utropstecken i första halvlek är tveklöst Linus Hallenius! Allvarligt talat hur länge får vi behålla Linus i Hammarby? Med det spel som han visar upp för närvarande lär spelaragentarena snart börja stocka sig på Södra läktarn. Det enda som möjligen skulle kunna stoppa Linus målfabrikation just nu är en skada. Frågan är om Linus blir kvar i Hammarby säsongen ut? Jag är tyvärr tveksam till det. En annan spelare som förtjänar ett omnämnande är Sebastian Bojassén som vårdade bollen på ett bra sätt och spelade sig ur flera svåra situationer i stället för att slå bort bollarna i panik. Passningsspelet var kanske inte alltid helt lysande men Bojassén har en vilja och ett driv som kan bli betydelsefull under säsongen.
ANDRA HALVLEK
Bajen börjar andra halvlek lite trevande men visar rätt inställning och står upp bra i närkampsspelet, och vinner många närkamper på mitten. Sundsvall spelar betydligt sämre i andra halvlek men lyckas få till några avslut som aldrig känns riktigt farliga. Hammarby trummar på i andra halvlek och skapar några farliga målchanser. 3-1 till Hammarby hade inte känts helt orättvist. Sundsvall har några få avslut i andra halvlek och börjar uppträda grinigt, vilket till att en Sundsvallspelare blir utvisad samtidigt som Hammarby också får en man utvisad. Petter Furuseth kommer in slutet av matchen i 70:e minuten och visar med all önskvärd tydlighet att han är ett bättre än Vladica Zlojutro. Sundsvall är relativt ofarliga och är aldrig nära att kvittera under ordinarie matchtid i andra halvlek. På övertid däremot i 93:e matchminuten schablar Rami Shaaban när han ska sparka ut bollen som går rakt på Sundsvalls Hannes Sigurdsson som skjuter bollen i stoplen och på returen står en Sundsvallspelare med öppet mål men bollen rinner ut över sidlinjen. Domaren blåser av matchen och Hammarby tar för första gången den här säsongen hand om de härliga och mycket viktiga 3 poängen!
MATCHANALYS
Hammarby inleder matchen på ett övertygande sätt och leder rättvist med 2-0. Sedan händer det som inträffat förr den här säsongen. Efter Sundsvalls mål blir våra spelare tafatta och andas stundtals livrädda harar. I andra halvlek är det uppenbart att våra spelare blivit medvetna om att hårt lagarbete är vad som gäller om vi skall få med oss 3 poäng. Hammarby vinner många närkamper i andra halvlek och strider om i princip varje centimeter över hela planen. Sundsvall vägrar dock att vika ned sig vilket leder till ett närkampspel som ger mängder av gula kort och leder slutligen fram till två utvisningar.
Det här var definitivt ett steg i rätt riktning. Med ett vägvinnande kantspel grundlades vår seger i första halvlek. Linus Hallenius är omöjlig att gå förbi en sådan här kväll. Linus fintar, trixar och skapar mängder av chanser. Linus är en fröjd att beskåda just nu. Trots att våra spelare stundtals känns ängsliga efter Sundsvalls mål går spelarna in i andra halvlek med ett krigarhjärta och en fighting spririt som är beundransvärd. Matchen mot Värmdö IK i Svenska cupen kan mycket väl ha varit det positiva trendbrott som vi har väntat på. Fortsätter vi så här i kommande matcher kan 2010 kanske trots allt bli ett angenämt år för Hammarby.
SPELARE SOM UTMÄRKTE SIG
Linus Hallenius är garanten för mål i Hammarby just nu och är fantastisk giftig i planens sista tredjedel. Frågan är vad Hammarby årgång 2010 skulle vara utan Linus? Inte speciellt mycket om ärligheten skall fram. Isak Dahlin var överraskande bra i dag med snygga dribblingar och trygga undanrensningar efter marken och han kändes stabil i försvaret. Sebastian Bojassén var också mycket bra och bidrog till att vårt försvar kändes tryggare än tidigare matcher. Det stora frågetecknet är när Borgqvist/Blomqvist skall inse att Petter Furuseth måste spela från start? När Petter kom in i matchen återvände stundtals vårt vägvinnande kantspel. Nu hoppas jag att vårt tränarpar en gång för alla har lärt läxan och låter Petter spela från start i nästa match.
_______________________________________________
P.S. Marschen från Medis lockade cirka 6000 människor och var det vackraste och mäktigaste som skådats på söders gator i Hammarbys historia (med undantag för guldfesten 2001.) Det känns verkligen som att vi knyter ihop leden nu när det som allra mest behövs. Tack alla underbara Hammabyare för en otroligt fin inramning. D.S.
Just idag är jag stark Just idag mår jag bra Jag förs framåt av kraftiga vindar Just idag är jag stark Just idag mår jag bra Jag har tron på mig själv på min sida
Jag har väntat så länge på just den här dan Och det är skönt att den äntligen kommer Väntat så länge på just denna dag Den ger lust när den kommer
Jag ser måsarnas flykt Jag ser solglittrets dans Jag ser fram emot härliga tider Jag ser kvinnornas ben Jag ser ögonens glans Jag har tron på mig själv på min sida
Jag har väntat så länge på just den här dan Och det är skönt att den äntligen kommer Väntat så länge på just denna dag Den ger lust när den kommer
Jag hör skrattande barn Jag hör slussarnas brus Jag hör till de få som kan leva Jag hör inre musik Jag hör vindarnas sus Jag har tron på mig själv på min sida
Jag har väntat så länge på just den här dan Och det är skönt att den äntligen kommer Väntat så länge på just denna dag Den ger lust när den kommer
Just idag är jag stark Just idag mår jag bra Jag förs framåt av kraftiga vindar Just idag är jag stark Just idag mår jag bra Jag har tron på mig själv på min sida Jag har väntat så länge på just den här dan Och det är skönt att den äntligen kommer Väntat så länge på just denna dag Den ger lust när den kommer
nanana....
___________________________________
Väl mött vid Medborgarplatsen i kväll och marschen mot Söderstdion...
DET ÄR VI SOM ÄR HAMMARBY, DET ÄR VI SOM ÄR HAMMARBY!!!
Med exakt 24 timmar, 44 minuter och 12 sekunder (allt enligt Hammarbys officiella nedräkning) kvar till hemmapremiären på Söderstadion mot GIF Sundsvall känns det lägligt att börja spekulera över möjlig startelva. Jag hoppar över grubblerierna kring huruvida Petter Furuseth hinner återhämta sig tillräckligt från sin lårkaka som drog på sig mot Värmdö IK. Det är ju inte alls säkert att Borgqvist/Blomqvist ens planerar att spela med Petter från start även om han är fullt frisk. Det troligaste är därför att Petter eventuellt sitter på bänken. Frågan är väl också om Simon Helg kan spela då han haltade betänkligt i lördags. Fixar Simon att spela bör han enligt min åsikt vara given i startelvan. Det har visat sig att Monday James uppenbarligen inte ens har blivit uttagen i truppen som ställer upp mot Sundsvall. Man kan ju fråga sig varför? Ett högst besynnerligt beslut om det inte beror på en möjlig skada. Nåväl, låt mig presentera mitt förslag till startelva, vi börjar bakifrån:
MÅLVAKT Rami Shaaban
BACKAR
Som en av två mittbackar ser jag gärna Monday James. I matchen mot Värmdö gjorde han bra i från sig och kommer om han får ett antal matcher ytterligare allt mer komma in i spelet. James är i behov av matcher för att få upp sitt matchtempo därför hoppas jag att vårt tränarpar uppfattar storheten i hans spel och låter honom spela från start mot Sundsvall. I kombination med Monday ser jag gärna Filip Bergman. När ”Totte” inte längre är aktuell för spel anser jag att Filip är gjuten i vår startelva. På kanterna vore det högintressant att få se José Monterio i denna viktiga match. Trots att José stundtals såg aningen seg ut i lördags tror jag att han växer med uppgiften om Borgqvist/Blomqvist bara låter honom få en plats i vår startelva. Isak Dahlin är en spelare som jag gillar skarpt och varför inte låta honom spela på vänsterkanten mot Sundsvall.
Isak Dahlin - (Monday James) Isak Dahlin – Filip Bergman – José Monterio
MITTFÄLTARE
Mittfältsspelet har liksom vårt backspel inte fungerat på ett helt tillfredställande sätt i de två senaste matcherna. Drömmen hade ju varit att låta Petter Furuseth spela på vänsterkanten i kombination med Sebastian Bojassén. Där tror jag mycket av lösningen ligger om vi ska lyckas få ett mer välbalanserat mittfällt. Maic Sema anser jag vara lika given i startelvan. ”Magic” blir allt bättre för varje match som går och skulle antingen kunna ligga placerad till höger om Andreas Dahl på högerkanten, alternativt kan ”Magic” flytta över till vänsterkanten med Peter Furuseth på högerkanten. Frågan är vem av Andreas Dahl och Simon Helg som fårt starta om Petter Furuseth kommer till spel? Om Helg får spela föredrar jag att ha honom ute på vänsterkanten och ”Magic” på högerkanten. Dahl bör hur som helst husera i mitten med ”Magic” på yttersidan om "Magic".
Maic Sema/Petter Furuseth – Andreas Dahl – Sebastian Bojassén – Simon Helg
ANFALLARE
När Hammarby inte går att känna igen från försäsongsmatcherna är det en lirare som klarare än de övriga laget. Linus Hallenius är just nu inne i ett stim och hugger på i stort sett allt som rör sig. Linus målfarlighet vittnar om att han bubblar över av självförtroende och ständigt vågar utmana motståndarna. Linus värmer ett grönvitt fotbollshjärta när det övriga spelet suger hårt. Trots mediokert spel i både bortapremiären mot Ängelholm, och nu senast i Svenska cupen mot Värmdö IK, är det Linus som tar tag i spelet och styr i princip vårt anfall på egen hand. I förra veckan gjorde Linus tre mål och räknar man in försäsongsmatcherna har Linus nätat nio gånger på lika många matcher, vilket måste sägas vara ett tecken på Linus ovärderliga betydelse för ett Hammarby. som inte spelar speciellt bra för tillfället. Att Linus är lika given i startelvan som Amen i kyrkan är en självklarhet.
Frågan kvarstår då vem som egentligen ska kliva in bredvid Linus när det, enligt min uppfattning, givna förstahandsvalet Sebastian Castro-Tello kanske inte kan spela på grund av den stukade fot som han ådrog sig i matchen mot Ängelholm. Kan Castro-Tello gå för fullt anser jag att bör bilda anfallspar med Linus. Annars är jag av den åsikten att både Tobias Holmqvist och Freddy Söderberg utgör två fullgoda alternativ till Castro-Tello. Vad Linus behöver anser jag vara en rörlig och kvick spelare som kan skicka fram bollar på djupet till honom och som dessutom kan spela ett snabbt kortpassningspel och ”vägga” vidare till Linus. Frågan är då vem av Tobias Holmqvist och Freddy Söderberg som bäst svarar upp mot detta? Jag sätter mina hästar på Freddy. Därmed har vi en startelva som jag menar skulle kunna bli vägvinnande mot Giffarna Sundsvall.
Linus Hallenius – Freddy Söderberg
Maic Sema/Petter Furuseth – Andreas Dahl – Sebastian Bojassén – Simon Helg
Isak Dahlin - (Monday James) Isak Dahlin – Filip Bergman – José Monterio
Rami Shaaban
Hammarbys trupp mot GIF Sundsvall
1. Rami Shaaban 2. David Johansson 3. José Monteiro 8. Fredrik Söderström 9. Sebastian Castro-Tello 10. Andreas Dahl 11. Freddy Söderberg 13. Isak Dahlin 14. Sebastian Bojassén 15. Petter Furuseth 16. Tobias Holmqvist 17. Linus Hallenius 19. Vladica Zlojutro 20. Filip Bergman 22. Mauro Saez Jarpa 23. Maic Sema 26. Simon Helg 30. Johannes Hopf
Säsongsinledningen för våra två fotbollslag, Hammarbys A-lag och Hammarby TFF, har den här vecka bjudit på följande facit: En underkänd insats, en mycket väl godkänd insats, en mindre godkänd insats samt slutligen en väl godkänd insats. Vilket av de två som stått för vad denna vecka vet alla ni som hänger med. Hammarby TFF går som tåget just nu medan vårt A-lag febrilt letar efter formen.
En summering av veckans matchinsatser för Hammarby fotbollherrars lag har bjudit på ömsom vin och ömsom vatten. Veckan inleddes i tisdags på ett bedrövligt sätt med säsongspremiär på bortaplan mot Ängelholms FF och pinsam förlust med 3-2 efter att Bajen varit i ledningen två gånger. Onsdagen blev betydligt trevligare när Hammarby TFF avancerade i Svenska cupen genom en mycket skön 1-0 seger mot Assyriska på ”Kanalen”. Veckans grönvita matchinsatser avslutades under lördagen genom att A-laget med stort besvär lyckades överleva i Svenska cupen genom en krampaktig 3-2 seger på övertid mot Division 2 laget Värmdö IF. Under lördagen inledde Hammarby TFF säsongspremiären i Division 1 Norra genom att hemma vinna en tämligen enkel seger med 2-0 över Gröndals IK.
A-laget värmer för tillfället knappast våra grönvita hjärtan, det briljanta undantaget här utgör Linus Hallenius som skjuter på allt som rör sig och har i veckan gjort 3 mål på två matcher. Ett imponerande facit! Vårt backspel ska vi däremot är under all kritik med 5 insläppta mål på två matcher. Och det mot minst sagt mediokera motståndare. Mittfältsspelet fortsätter att skicka upp sateliter i parti och minut. Det är ett tjongande som inte är en del av vår fotbollskultur (bortsett från det underbara guldåret 2001). Mot Sundsvall på tisdag vore det önskvärt och trevligt att få uppleva ett Hammarby på Söderstadion som vågar vårda bollen inom laget och satsar på ett kortpassningsspel utefter marken. Matchen mot Ängelholm behöver vi inte älta mer här.
I matchen mot Värmdö IF på lördagen inledde Hammarby väl hyfsat under de första fem-tio minuterna men vad som sedan hände var en ren katastrof (igen!) Vårt lag faller ihop fullständigt och låter Värmdö IF på sex minuter göra både 1-0 och 2-0. Tafattheten i Hammarbys spel var markant under stora delar av första halvlek. I andra halvlek tar sig Hammarbys spel något när vi trummar på och har flera heta målchanser dock utan att lyckas fhål på Värmdö. Mot slutet av andra halvlek med endast 18 minuter kvar att spela lyckas vi så äntligen göra mål. Det är Tobias Holmqvist som var mycket bra matchen igenom som gör målet. I slutet av matchen kommer Linus Hallenius in och gör på tilläggstid i matchminut 93 det härliga kvitteringsmålet 2-2. Matchen går till förlängning och väl där håller sig "Tobbe" framme igen och gör mål i inledningen. Ett mål som slutligen tar Hammarby vidare till Svenska cupens tredje omgång.
Inför matchen mot Värmdö varnade jag för att skaderisken är påtaglig i den här typen av matcher och att vi i första hand måste fokusera på Superettan. Men vänta nu blev jag inte glad över att Hammarby avancerade i cupen kanske någon tänker där ute? Jo, visst det är klart att varje Hammarbyvinst känns skönt i hjärtat men till vilket pris vann vi den här matchen? Vad blev egentligen konsekvenserna av matchen mot Sundsvall?
1. Ytterligare skador i en redan hårt skadedrabbade trupp.
Här skulle jag nu kaxigt kunna uttrycka: Vad var det jag sade… Men det hjälper tjänar knappast någonting till att med facit i hand och konstatera att Borgqvist/Blomqvist tog en hög risk i matchen mot Värmdö. Dessa bägge herrar har nu försatt sig i ett ytterst prekärt läge där skadelistan på våra nyckelspelare blir allt längre. I matchen mot Ängelholm försvann ”Totte” Gerrbrand och Sebastian Castro-Tello. Efter matchen mot Värmdö råder det stora frågetecken kring huruvida Petter Furuseths lårkaka möjliggör spel mot Sundsvall eller inte (om han nu får spela från start.) Simon Helgs haltande under matchen oroar desto mer. Sedan tidigare är även Robin Wikman skadad på grund av en brusten magmuskel och Carlos Gaete Moggia med knäproblem. Under alla omständigheter får vår skadelista inte bli längre nu. Jag vågar inte ens tänka tanken om vad en skadad Linus Hallenius skulle betyda för vårt spel. Mot matchen mot Värmdö var det framför allt Linus Hallenius och Tobias Holmqvist som var en fröjd att beskåda. Har vi i dessa spelare månne funnit vårt anfallsvapen?
2. Matchspel i 120 minuter är illavarslande för våra spelare eftersom de endast har två dagar till återhämtning inför den viktiga hemmapremiären mot Giffarna Sundsvall.
För lite tid till vila inför den viktiga hemmapremiären på Söderstadion mot ett av de möjliga lagen i Superettan, som mycket väl kan visa sig bli ett topplag, är definitivt inte bra. En match som pågår i 120 minuter sätter självklart sina spår i ben och fötter. Och frågan är väl hur mycket matchen mot Värmdö kommer att prägla våra spelares uthållighet och fysik kommer att påverkas av en vårtung gräsmatta speciellt vid en eventuellt spelmässig jämn matchbild? Jag skulle ljuga om jag inte säger att jag är grymt orolig för vår energi och uthållighet på tisdag. Jag är allvarligt livrädd för att våra spelare kommer att trappas av i ork mot slutet av matchen. Vad det innebär för ett Hammarby som stundtals i matcherna mot Ängelholm och Värmdö har sett tämligen kraftlösa ut kommer att visa sig.
Under lördagen avslutades veckans Hammarbymatcher med att Hammarby TFF hemma på "Kanalen" tog emot Gröndals IK och vann tämligen enkelt med 2-0 efter två mål av Christer Gustafsson, vår frälsare från cupmatchen mot Assyriska i onsdags. Sammanfattningsvis kan man konstatera att den gångna veckan har blandat och bjudit och tyvärr tagit hårt på vår trupp i form av svåra skador och onödigt energiläckage. Det återstår att se vad det betyder inför nästa vecka och det täta matchprogrammet som vi har framför oss.
P.S. Med framgångarna för vårt talanglag i veckan har tankarna börjat gro bland Hammarbyare om vad som rent hypotetiskt skulle inträffa om plötsligt Hammarby TFF befinner sig i samma serie som vårt A-lag. Skall jag vara helt ärlig så vet jag inte vad regelverket säger i det här specifika fallet. Det råder stor osäkerhet kring det här hos många Hammarbyare men jag utgår från att våra två lag som trots allt ingår i samma bolag inte får spela i samma serie. Därför har jag en lika enkel som genialisk lösning på det hela (om det nu mot all förmodan verkligen skulle inträffa.)
Låt oss kalkylera med att Hammarby TFF verkligen lyckas ta steget upp i Superettan i år och att vårt A-lag fortfarande befinner sig där. Varför då då inte genomföra en rokad med våra spelare mellan lagen. Hammarby TFF avstår frivilligt från sin plats i Superettan och deras bästa spelare kliver över till Hammarbys A-lag medan de sämre spelarna i vårt A-lag får kliva över till Hammarby TFF. Denna lösning skulle tveklöst fylla hela tanken med vårt talanglag på ett bra sätt. Frågan i dagsläget blir väl då vilka spelare som skulle tvingas byta lag? Svaret på den frågan överlämnar jag med varm hand till läsarna att spekulera om på diverse Bajen forum. Jag avstår tills vidare från att spekulera vidare i frågan. Självklart finns det direkt några namn som jag tänker mig skulle må bra av att kliva ned i Hammarby TFF men jag lämnar som sagt vad ämnet tills vidare. D.S.
I eftermiddag ställs Hammarby mot Värmdö IF i Svenska cupen. Den stora frågan är hur allvarligt Borgqvist/Blomqvist egentligen tar på den här uppgiften med bara tre dagar kvar till den betydligt viktigare hemmapremiären mot Gif Sundsvall på Söderstadion.
Har Hammarby verkligen råd att satsa på Svenska cupen 2010?
Utan att förringa HTFF´s bragdinsats mot Assyriska i onsdags kan man konstatera att de senare inte prioriterade cupen speciellt högt. En säsong när Hammarby har en trupp som är känslig för skador och just nu dras med småskador på några nyckelspelare anser jag därför att vårt fokus bör ligga på seriematcherna i Superettan.
Som alla vet visade det sig att lårskadan som "Totte" Gerrrbrand drog på sig i premiärmatchen mot Ängelholm i tisdags har visat vara elakartad med en avsliten lårmuskel. Det betyder att Hammarby får klara sig utan "Totte" under större delen av säsongen. Och mot bakgrund av att vårt fokus 2010 måste ligga på Superettan och att vi därför inte får riskera att fler nyckelspelare blir skadade anser jag därför att vi inte bör ställa upp med våra bästa spelare på samtliga positioner i eftermiddag.
Nu utgår jag från att Borgqvist/Blomqvist dessvärre räknar med Linus Hallenius i startelven i dag. Men frågan är om det är speciellt smart att starta med Linus och riskera att en redan skadedrabbad trupp drabbas av ytterligare skador på nyckelspelare? Med endast tre dagar kvar till den viktiga hemmamatchen mot Sundsvall hoppas jag att Linus Halleius inte spelar i eftermiddag. En spelare som däremot måste få speltid i dag för att han ska få upp sitt matchtempo är Monday James. Med skadan på "Totte" Gerrbrand borde Monday James vara självskriven i startelvan mot Sundsvall.
Hammarbys trupp mot Värmdö IF
1. Rami Shaaban 2. David Johansson 3. José Monteiro 10. Andreas Dahl 11. Freddy Söderberg 13. Isak Dahlin 14. Sebastian Bojassén 15. Petter Furuseth 16. Tobias Holmqvist 17. Linus Hallenius 19. Vladica Zlojutro 20. Filip Bergman 21. Monday James 22. Mauro Saez Jarpa 23. Maic Sema 26. Simon Helg 30. Johannes Hop
Inför hemmapremiären på tisdag: Rösta på Hammarbys mest klassiska återtåg.
Med endast fyra dagar kvar till hemmapremiären mot Sundsvall kan det vara intressant att påminna om vår idrottsliga historia. Hammarby har vid tre tillfällen 1989, 1993 och 1997 varit inblandat i dramatiska avancemang till Allsvenskan. Med tanke på vår mycket nesliga seriepremiär borta mot Ängelholm i tisdags kan det vara på sin plats att påminna om att Hammarby under det klassiska året 1989 i Division 1 inledde säsongen på ett bedrövligt sätt. Trots det avslutades säsongen med den magiska och osannolika 6-0 bortasegern mot Karlstad och avancemang till Allsvenskan
Dessa underbara år 1989, 1993 och 1997 utgör sköna grönvita minnen, som var och en på sitt eget speciella sätt, är klassiska. Frågan är vilket av Hammarbys tre senaste återtåg som kan klassas som mest klassiskt? Var med och delta i omröstningen om Hammarbys mest klassiska återtåg på min blogg.
Rösta på ditt favorit återtåg med Hammarby.
1989 Hammarby inleder säsongen 1989 i Division 1 på ett uruselt sätt och ligger efter första halvan av serien 7 poäng efter Kiruna FF som befinner sig på direktplatsen till Allsvenskan. Då tar Hammarbys tränare och legenden Kenta Ohlsson beslutet att bänka de äldre spelarna och i stället släppa fram lagets yngre spelare. Sedan inleds en magisk höst helt i klass med den legendariska hösten 1970. Hammarby får inte en enda förlust på de sista 11 omgångarna. Och inför sista omgången skuggar Hammarby Vasalunds IF som leder med tre poäng före Hammarby och har en bättre målskillnad med +6 mål. Förutsättningarna inför den sista matchen är därför följande: Om Hammarby vinner sin sista bortmatch mot Karlstad med minst 6 mål samtidigt som Vasalund endast tar en poäng i sin sista match mot Luleå FF/IFK Luleå blir det Hammarby som vinner serien och tar sig till Allsvenskan.
I matchen mot Karlstad dominerar Hammarby stort och leder i 87:e matchminuten med 4-0. Men saknar 2 mål för att ta sig tillbaka till Allsvenskan. I Luleå darrar Vasalund som bränner en straff. Sedan händer det osannolika: Hammarby gör i 90:e minuten 5-0 genom Leif ”Leffe” Strand. Samtidigt i Luleå är matchen slut och Vasalunds spelare utgår från att de är klara för Allsvenskan. Med 12 sekunder kvar gör Hammarbys Nicklas Jönsson mål när han stöter in en retur på hörna. 6-0!!!! Hammarby vinner med 6-0 leder och vinner Division 1 i ynka 12 sekunder och är tillbaka i Allsvenskan.
1993 Efter två säsonger i Divsion 1 med minst sagt bleka resultat har Hammarby 1993 åter ett lag som är lagkraftigt. När säsongen 1993 inleds har Hammarby goda förutsättningar för att kunna ta sig tillbaka till Allsvenskan. Under hösten kommer Division 1 i princip enbart att handla om två lag: Hammarby och Vasalund. I seriefinalen på Skytteholms IP mellan lagen tar Vasalund ledning med 1-0 i första halvlek. Hammarby vänder matchen i andra halvlek genom mål av Leif ”Leffe” Strand och Jens ”Jensa” Gustafsson som gör det avgörande 2-1 målet i 85:e matchminuten. En fantastiskt skön 2-1 seger innebär att Hammarby är tillbaka i Allsvenskan.
1997
Året 1997 kom Division 1 Norra att bli en rysare av ett sällan skådat slag som får ett lyckligt grönvitt slut. De två främsta konkurrenterna om seriesegern i Division 1 Norra är Hammarby och Djurgården. Under våren i bortaderbyt mot Djurgården på Råsunda gör Hammarby det klassiska fjärde bytet när Jonas Kling kliver in som Hammarbys fjärde avbytare. Trots det inträffade får Hammarby behålla sin poäng men Djurgården får senare ett mål av förbundet från sin match mot Vasalund. Ett mål som Djurgården aldrig gjorde på plan! Djurgården leder länge serien samtidigt som Hammarby närmar sig för varje omgång.
Höstderbyt som spelas på Söderstadion lirar Hammarby ut Djurgården fullkomligt och tar rättvist ledningen. Dessvärre hamnar Hammarby i mycket orättvist i underläge i slutet av matchen men kvitterar på övertid till 2-2. Sedan väntar ett nytt gastkramande drama i sista omgången!
Förutsättningarna inför den sista omgången är att Hammarby i serieledning måste ta poäng för att vinna serien och ta sig till Allsvenskan. Hammarby ställs i sista omgången mot Lira Luleå på bortplan. Djurgården som möter IFK Luleå tar ledningen med 1-0 och är därmed åter i Allsvenskan då Hammarby ligger under mot Lura Luleå med 1-0. Trots stor speldominans för Hammarby och flera heta målchanser har laget enormt svårt att få hål på Lira Luleå. Hammarby och Jens Gustafsson som i första halvlek bränner en straff fortsätter i andra halvlek att rada upp flera heta målchanser. Men det sitter långt inne och först i matchminut 83:e gör Hammarby äntligen det förlösande kvitteringsmålet som innebär 1-1. Hammarby vinner slutligen matchen med klara 3-1 vilket betyder att Hammarby vinner Division 1 med 5 poäng till godo på tvåan Djurgården som länge dominerade serien. Hammarby är åter i Allsvenskan och gör där en fantastisk säsong 1998, men det är som man brukar säga en helt annan historia.
O.B.S. Möjligheten att rösta är borttaget från detta blogginlägg då omröstningen är avslutad. O.B.S.
Tack Christer Gustafsson för att du gav oss hoppet tillbaka!
Hammarby Talang fotbollsförening gör en bragdmatch i kväll och spöar ut Superettan laget Assyriska ur Svenska cupen. Bajen tar helt rättvist ledningen i första halvlek genom Christer Gustafsson och HTFF behåller sedan 1-0 ledningen matchtiden ut. Christer och HTFF väckte därmed åter hoppet om en ljusnande grönvit framtid till liv igen. Gårdagen är redan glömd tackvare Christer! Tack Christer!!! Nu känns det åter hoppfullt att se fram emot hemmapremiären mot Giffarna på tisdag.
Vi kanske ska ställa upp med HTFF mot Giffarna på tisdag i stället för vårt A-lag? Det kan ju knappast bli sämre än vad vi fick uppleva i går... Kom igen nu, alla till Söderstadion!!!
Hur är det möjligt att förklara den feta käftsmäll vi åkte på i går? Efter den pinsamma 3-2 förlusten borta mot Ängelholm i går kan man konstatera att Hammarbys säsongspremiär blev ett totalt praktfiasko.De pinsamma lallarna, med undantag för Linus Hallenius, som bar de grönvita matchtröjorna och företrädde Hammarbys A-lag i fotboll på Änglavallen i går pissade totalt på Hammarbys klubbmärke, på vår historia och spottade varje Hammarbysupporter rakt i ansiktet
När Sveriges journalistkår och våra antagonister runt om i landet hånar oss må det vara en sak. Vi tål detta och har blivit vana vid att de hånler i mjugg åt oss. De beskriver ofta vår klubb, supportar och spelare i negativa termer. Men när inbitna bajare så totalt gör ned våra egna spelare på det sätt som skedde i det förträffliga webbradioprogrammet ”Eftersnack” på BaraBajen.se sammanfattar det på ett utmärkt sätt den katastrof och den tragedi som utspelade sig i Ängelholm i går.
Det är inte svårt att konstatera att våra spelare fortfarande tycks lida svårt mentalt av den förlusttrend som avslutade fjolårssäsongen i Allsvenskan. Att konstatera att så är fallet kräver ingen stor fotbollsexpert eller någon utbildad psykolog. Det var alltför uppenbart för alla som såg eländet i andra halvlek då Hammarby totalt viker ned sig efter att Ängelholm har fått kvittera till 2-2. Inställning hos våra spelare i andra halvlek var något av det mest intetsägande och likgiltiga som skådats av ett Hammarby på en fotbollsplan. Det syntes inte minsta glädje i spelet utan endast ett krampaktigt nervöst uppträdande. Spelarna saknade riktigt krigarhjärta och såg orkeslösa, på gränsen till menlösa ut. Spelarna uppträdde håglöst och den kollektiva totala genomklappningen de sista 20 minuterna av matchen är en allvarlig varningssignal inför fortsättning.
Första halvlek inleddes på ett något trevande sätt från bägge lagen. Men allt eftersom arbetar sig Hammarby sakta in i matchen och från cirka 10 minuter in i matchen tar Hammarby över spelet alltmer och dominerar fram till Linus Hallenius mycket snyggt och helt rättvist gör 1-0 till Hammarby. Senare i halvleken i 25:e matchminuten erövrar Sebastian Castro-Tello bollen på mitten och tar sig snabbt fram på Ängelholms planhalva och kommer ensam med målvakten i stället före att skjuta bollen på mål försöker Catsro-Tello finta bort målvakten med resultatet att bollen tar på Ängelholms målvakt. 2-0 till Hammarby där och matchen hade fått en helt annan prägel. I stället för 2-0 till Hammarby gör Ängelholm i anfallet efter Castro-Tellos sumpade målchans mål, eller snarare är det David Johansson som nickar bollen i eget mål. Självmål! I det ögonblicket förändras Hammarbys spel som blir avvaktande. Fram till Davids självmål hade vårt spel trot allt sett godkänt ut.
Den andra halvleken skall vi kanske tala tyst om. Hammarby rasar ihop fullständigt mot slutet av matchen och spelarna ser mer än lovligt skärrade ut. Hjärnspöken från fjolåret påminner spelarna om deras sårbarhet. En klok man sade en gång ”vägen till framgång handlar om att våga förlora”. Det är något som våra spelare kollektivt sett, gruppen Hammarbys A-lag, inte vågar. Förlora! Just därför gör man det. För Hammarby som kollektivtl är livrädda för att förlora. Därför tar man inte striden i kampen man mot man, utan rädslan att förlora är större än modet att våga stå upp och ta striden i närkamperna. Hammarby visade i går upp en ängslighet och avsaknad av "fighting spirit" man saknar helt enkelt den riktiga spelglädjen. Hammarby vågade inte ta risken att satsa på att vinna med risk för att förlora och därför förlorar man. Att sedan Borgqvist/Blomqvist inte spelar med Petter Furuseth och Simon Helg från start är snudd på tjänstefel. Avsaknaden av Petter Furuseth och Simon Helg är däremot inte avgörande för att vi förlorar den här matchen. Nej, anledningen till att vi låter matchen glida oss ur händerna handlar framför allt om våra spelares mentala inställning. Jag tror det handlar om hjärnspöken från fjolåret som ligger kvar och spökar i huvudet på flera av våra spelare. Jag tror att våra spelare skulle må gott av enskilda och individuella samtal med en mental coach för att våga spela ut.
Uppenbara svagheter i Hammarbys spel mot Ängelholm
Försvarsspelet
Efter genrepet på Söderstadion mot Mariehamn var jag tydlig i min matchanalys när jag ifrågasatte vilken klass vårt försvarsspel håller mot bättre motstånd. I går fick vi svaret och det var ett mycket obehagligt besked vi fick. Våra försvarsspelare såg många gånger vilsna ut och blev vid Ängelholms 2-2 mål extremt stillastående och passivt. David Johanssons självmål i första halvlek var en rejäl blunder och David visar matchen igenom ett spel som känns mycket osäkert. David Johansson måste tillskrivas två av Ängelholms mål på sitt konto. Därför bör han bänkas mot Sundsvall nästa vecka för vi måste snabbt återfå tryggheten längst bak. Det är helt nödvändigt att vår backlinje i matchen mot Sundsvall komponeras på ett radikalt annorlunda sätt. Med skadan på ”Totte” måste Borgqvist/Blomqvist erbjuda Monday James plats i startelvan. Filip Bergman måste ingå i startelvan mot Sundsvall men eventuellt flyttas ut på kanten.
Målvaktsspelet
När det gäller Rami Shaaban visade han sig osäker vid ett par tillfällen och vid Ängelholms 2-2 mål passerar bollen pinsamt mellan benen. Ett mål som föregås av ett katastrofalt och passivt försvarsspel och ett minst sagt miserabelt ingripande av Rami Shaaban.
Positiva insatser i Hammarbys spel mot Ängelholm
Anfallsspelet
Linus Hallenius går från klarhet till klarhet. Linus spelade briljant matchen igenom och gör två vackra mål varav det andra målet är ett riktigt klassmål där Linus bryter sig fram i Ängelholm försvaret och på egen hand hårt trängd får i väg ett hårt skott utom räckhåll för Daniel Andersson. Ett fantastiskt mål som visar att Linus har ett enormt självförtroende just nu som visar sig i att han ständigt utmanar motståndarna, sticker in bollar till sina medspelare och på egen hand skapar målchans efter målchans. Och så länge Sebastian Castro-Tello var kvar på plan såg vårt anfallsspel vägvinnande och stabilt ut. Vid några tillfällen i andra halvlek blev det panikbollar på Linus, ett ”långa-bollar-på-Bengt” spel som knappast kan ha gjort någon lycklig. I första halvlek när Hammarby försökte spela ut med ett fint kortpassningsspel såg det glimtvis riktigt bra ut. Mer sånt spel så och vi kommer gå vägvinnande ur matcherna med full poängskörd.
I dag börjar den långa och svåra vägen tillbaka. Hammarby möter i kväll Ängelholm på bortaplan och ett par tusen högljuda och sprudlande Hammarbyare är på väg ned för att invadera Ängelholm. I dag läggs den allra första pusselbiten på vår väg tillbaka till Allsvenskan. Det är nervigt värre det här för det är ingen normal säsongspremiär vi gör i dag. Hammarby lirar i Superettan för första gången i klubbens historia och vi kommer att vara ett jagat villebråd i varje omgång. Det är mycket som står på spel i kväll när vi inleder vår historiska första säsong i Superettan. Det känns i maggropen rejält det här, det är nervöst värre!
Rik på erfarenhet från säsongerna 1989, 1993 och 1997, de underbara åren då vi har tagit oss tillbaka igen, säger att varje match i Superettan blir en kamp på liv och död. Kanske inte speciellt för oss utan mera för de bondgäng vi möter. För lag som Öster, Brage och Ängelholm är matcherna mot Hammarby "VM-final". För oss är varje match "bara" en liten pusselbit mot det hägrande målet. Matchen mot Ängelholm är en pusselbit som måste passa in i helheten. Hammarby har ofta haft svårt att spela ut sämre motståndare. I stället har vi ofta vikit ned oss och sänkt vår lägsta nivå som mot sämre motstånd befunnit sig strax under nollstrecket! Vem minns inte den smärtsamma och pinsamma förlusten mot Hertzöga eller förlusten mot Spårvägen på Stadion på 1990-talet.
Vad vill jag då ha sagt med detta? Att Hammarby kommer att förlora säsongspremiären i kväll? Nej, naturligtvis inte för det tror jag verkligen inte att vi gör!
Glöm inte att det är vi som är Hammarby och att vi har all anledning att känna en starkt tro på vårt lag. I med och motgång står vi fasta med vårt Hammarby. Och normalt sett spöar vi skiten ur lag som Ängelholm alla dagar i veckan. Men glöm inte bort att vi i kväll ställs mot ett lag som krigar intill fanatism och är beredda att offra sig hänsynslöst i varje närkamp för att besegra ex Allsvenska Hammarby från vår kungliga huvudstad. För det är vi som är Hammarby!
Om det känns nervöst? Ja, det är extremt nervöst just nu men jag faktiskt att vi vinner. Mitt tips inför kvällen blir att Bajen vinner med 2-0 och att Linus Hallenius hänger minst en balja. För det är vi som är Hammarby!
I onsdags hade Superettan upptaktsträff för de inblandade lagens tränare. Vid dessa träffar är det obligatoriskt att tränarna anonymt deltar i en mentometerundersökning om vilket lag som tränarna tippar skall ta hem serien. Föga förvånande utgår de flesta tränare från att Hammarby kommer utgöra ett av lagen som kommer att vara med och konkurrera om seriesegern och därmed om en direktplats till Allsvenskan. Enligt en enig tränarkår i Superettan tippas Hammarbys främsta konkurrenter i Superettan utgöras av invandrarlaget Assyriska, Örgryte och Sundsvall.
Säsongen 2010 ställs Hammarby inför motståndare som vi i princip enbart har hört talas om tidigare, om knappt ens det. Samtidigt finner vi välbekanta gäng som vi tidigare mött har stött på i Allsvenskan. Det handlar alltså om fotbollslag med förflutet i Allsvenskan.
Med två dagar kvar till att det grönvita återtåget inleds har det blivit aktuellt att skärskåda våra motståndare närmare. I år består inte våra motståndare av skadedjur från Mordor, överklasslag från Östermalm, inte eller kommer vi att stöta på mindervärdeskomplexgäng från Sveriges baksida eller grötkraxande bönder från Skåne. I år utgörs Hammarbys främsta konkurrenter enligt en enig tränarexpertis av lag som Assyriska, Sundsvall och Örgryte.
Resultatet bygger på vilka två lag som Superettans tränare förväntar sig kommer att gå direkt till Allsvenskan.
ASSYRISKA FÖRENINGEN De flesta tränarna i Superettan placerar Södertäljelaget Assyriska, med förre AIK tränaren Rikard Norling i spetsen, som spektakulärt nyförvärv som en stor favorit 2010. Tränarna i Superettan utgår från att Assyriska i år tar det sista avgörande steget mot ett nytt Allsvenskt kontrakt. Med spelare som Harris Laitinen, Stefan Batan, Mikael Torstensson och ”Poppen” Björklund har Assyriska värvat några heta namn som mycket väl kan fälla avgörandet och utgöra skillnaden mellan kvalspel och en direktplats till Allsvenskan. Assyriska är ett tekniskt lag som alltid höjer sig flera nivåer mot mer kvalificerade motståndare.
Plus: I den landslagsmeriterade offensive mittfältaren Ceyhun Eris blir Assyriska definitivt ett av de starkaste lagen i Superettan. Dessutom utgör hemmaplanen Södertälje fotbollsarena med den svårspelade konstgräsplanen, och en fanatisk hemmapublik en klar fördel för Assyriska.
Minus: På minuskontot måste man tillskriva huruvida Rikard Norling lyckas få ihop vitt skilda spelartyper att harmonisera tillsammans. Det finns stor risk för att det kan hamna rejält grus i maskineriet vid motgång och eventuella längre förlusttrender som resultat.
ÖRGRYTE IS Örgryte parkerade länge sist i Allsvenskan under fjolåret. Trots att vårt älskade Hammarby gick bättre än Örgryte under första halvan av säsongen lyckades Örgryte på slutet gå om oss i tabellen. Örgryte visade under fjolåret under kortare perioder upp ett riktigt bra och underhållande anfallsspel. Nu har visserligen Marcus Allbäck lagt skorna på hyllan. Men glöm inte att Örgryte fortfarande har Alvaro Santos, som om han får vara skadefri, tveklöst är en av Superettans giftigaste anfallare. I år har Alvaro Santos i stället för Marcus Allbäck vid sin sida Ken Fagerberg som är en fantastisk spelare i sina bästa stunder. Örgryte har ett utomordentligt farligt anfallsvapen i Santos/ Fagerberg. Det är inte en alltför våga gissning att Örgryte kommer att utgöra en av våra värsta motståndare och konkurrenter.
Plus: Nye tränaren Janne Andersson är tveklöst en tränare med stor kunskap. Örgrytes mittfält med Sebastian Johansson, Alexander Mellqvist och Pavel Zavadil ser riktigt imponerande ut.
Minus: Alvaro Santos! Får han vara skadefri kan han mycket väl utgöra den stora skillnaden mellan en direktplats till Allsvenskan och kvalspel. Den stora frågan är bara huruvuda han lyckas hålla sig från skador.
GIF SUNDSVALL Sundsvall har blivit något av ett Hammarby anno tidigt 1990-tal. Giffarna har pendlat upp och ned mellan Allsvenskan och Superettan under i stort sett hela 00-talet. Under fjolåret var Sundsvall länge ett topplag i Superettan men orkade inte riktigt hela vägen och föll mot slutet tillbaka och parkerade på en femte plats. Liksom Assyriska spelar Sundsvall hemma på konstgräs vilket alltid är lite lurigt att hantera. Sundsvall leds av tränare Sören Åkeby med välkänd anknytning till Hammarby. Ingen kan väl påstå att Sören har rosat marknaden nämnvärt efter succéåren med Djurgården i början och mitten på 00-talet. Laget i år har ett antal ungdomar som ser lovande ut och i kombination med spelare som Jonas Wallerstedt, Ari Skulason och Hannes Sigurdsson kan laget mycket väl överraska och utmana de på förhand favorittippade lagen.
Plus: Sören Åkeby är en klasstränare som tidigare har lyckats få unga spelare att blomma ut. Sundsvalls anfall med Jonas Wallerstedt och Ari Skulason är tveklöst ett av Superettans farligaste. Lyckas Giffarna stå hela vägen ut 2010 blir man definitivt ett lag att räkna med på allvar.
Minus: Det finns en stor orutin bland de yngsta spelarna. Sundsvall har inte gjort några iögonfallande och sensationella värvningar inför årets säsong i Superettan. Den stora frågan är därför hur väl laget står sig 2010 jämfört med fjolåret? Speciellt när det talas om att årets upplaga av Superettan är den tuffaste någonsin.
Hammarbys försäsong har varit mycket glädjande och laget har skapat många målchanser och gjort mycket mål. Totalt 20 (!) gjorda mål på sju träningsmatcher: 5 segrar, 2 oavgjorda och 0 (noll) förluster!!! Det kan enbart betecknas som ett glänsande facit. En titt bakåt i backspegeln skvallrar om att Hammarby har skapat mål i parti och minut. Vårt anfallsspel har verkligen varit det stora utropsteknet under försäsongen. Och mot bakgrund av att målskyttet under fjolåret var en direkt svaghet tycks det vara så att herrar Borgqvist/Blomqvist har lyckats få ordning på vårt anfallspel igen. Det är tveklöst så att vårt tränarpar vill se en återgång till det tidigare så framgångsrika kortpassningsspelet från Anders Linderoths tid i Hammarby.
När Tony Gustavsson kom till Hammarby 2006 hade vi ett spelarmaterial som med Allsvenska mått betraktat var mycket imponerande. När våra mest tongivande spelare allt eftersom försvann till proffslivet kom det tidigare så stabila och vägvinnande kortpassningsspelet steg för steg att monteras ned. Allra tydligast blev detta när Petter Andersson mitt under säsongen försvann. Med förlusten av Petter fösvann vår sista rest av det spel som i princip präglat Hammarby under hela 2000-talet.
Efter att Petter Andersson försvann började Hammarby med ett "långbollande-på-Bengt-spel" som inte gladde någon på Söder. I flera intervjuer mende Tony Gustavsson att Hammarby var tvungna att anpassa sig till den rådande spelarsituationen i truppen. Visserligen korrekt ur ett perspektiv, för ett matchspel måste alltid anpassas till det aktuella spelarmaterialet, men för Hammarby innebar det att arvet från Anders Linderoth tid i Hammarby defintivt raderades ut. Med facit i hand vet vi att det var ett taktiskt feltänk av Tony som kostade honom jobbet och vårt Allsvenska kontrakt.
Nu skriver vi 2010 och Hammarby befinner sig i Superettan. Under vår försäsong har vårt nya tränarpar Borgqvist/Blomqvist varit tydliga med att samtliga spelare i varje match måste utgå från en krigarinställning som kräver hårt och mödosamt arbete. Helt rätt! Men samtidigt har Borgqvist/Blomqvist också varit inne på att de vill se ett breddat anfalls- och mittfältsspel i kombination med ett snabbt kortpassningsspel. I generalrepitionen mot IFK Mariehamn i veckan visade Hammarby för första gången i år upp ett vänsterkantspel som såg mycket lovande ut inför säsongen. Passningsspelet var väl hyfsat men där kan man definitivt kräva mer av spelarna. Vårt försvarsspel sattes väl egentligen inte inför några svårare prov mot Mariehamn varför det är lite svårt att uttala sig om försvarsspelet. Det måste dock påpekas att i några av vinterns och vårens träningsmatcher har vårt försvarsspel inte varit helt igenom klanderfritt.
I stället är det vårt mittfältsspel som har visat de tydligaste framstegen vid en jämförelse med fjolåret. Spelare som Maic Sema, Sebastian Castro-Tello och Anderas Dahl har visat upp ett spel som imponerat. Avseende våra mittfältare har jag påtalat det det tidigare men säger det gärna igen: I Simon Helg och Petter Furuseth har vi ett högklassigt mittfältspar. Samtidigt ser Maic Sema lovande ut och kan mycket väl bli en positiv sensation under säsongen!
För övrigt kan man väl fundera över om det överhuvudtaget går att dra några högre växlar av vinterns och vårens träningsmatcher? Njaäe, kanske inte. Klok av erfarenhet vet varje inbiten fotbollssuporter att försäsongsmatcher är en sak och tävlingsmatcher i en serie något helt annat. Men trots allt: Hammarby har gjort mycket mål och visat att flera spelare tagit flera kliv framåt i den individuella utvecklingen. Det stora grönvita utropstecknet under försäsongen har tveklöst varit Linus Hallenius som har snittat 0, 85 mål /per match och tveklöst kommer att bli guld värd i Superettan.
I dag är det dan före dan, före dan före Superettanpremiären!!!
HAMMARBYS FÖRSÄSONG 2010 I SIFFROR
ANTAL GENOMFÖRDA TRÄNINGSMATCHER: 7 st ANTAL VUNNA MATCHER: 5 st ANTAL OAVGJORDA MATCHER: 2 st ANTAL FÖRLUSTER: 0 st
MÅLSTATISTIK: ANTAL GJORDA MÅL:20 st / 2, 85 mål i snitt per match. ANTAL INSLÄPPTA MÅL: 9 st / 0, 77 mål i snitt per match.
GJORDA MÅL: FÖRSTA HALVLEK: 9 st ANDRA HALVLEK: 12 st
INSLÄPPTA MÅL: FÖRSTA HALVLEK: 2 st ANDRA HALVLEK: 8 st
SPELARE FLEST GJORDA MÅL: 1. Linus Hallenius 6 st / 0, 85 mål i snitt per match. 2. Andreas Dahl 3 st / 0, 42 mål i sitt per match. 3. Sebastian Castro-Tello 3 st / 0, 42 i snitt per match.
MEST MÅLRIKA MATCH: Lördagen den 6:e februari: HAMMARBY – DEGERFORS 7 st mål (4 st gjorda mål/3 st insläppta mål.)
ANTAL GJORDA MÅL:20 st / 2, 85 mål i snitt per match.
ANTAL INSLÄPPTA MÅL: 9 st / 0, 77 mål i snitt per match.
SPELARE FLEST GJORDA MÅL: 1. Linus Hallenius 6 / 0, 85 mål i snitt per match.
2. Andreas Dahl 3 st / 0, 42 mål i sitt per match.
3. Sebastian Castro-Tello 3 st / 0, 42 i snitt per match.
MEST MÅLRIKA MATCH:
HAMMARBY – DEGERFORS 7 st mål (4 gjorda mål/3 insläppta mål.)
GJORDA MÅL:
FÖRSTA HALVLEK: 9 st
ANDRA HALVLEK: 12 st
INSLÄPPTA MÅL: FÖRSTA HALVLEK: 2 st ANDRA HALVLEK: 8 st
Bajenfotboll.se - En sida för inbitna siffertrillare
Bajenfotboll är en fantastisk sida för Hammarbyare som har intresse för statistik och söker alla upptänkliga siffror som redovisar Hammarby fotbolls underbara sportsliga historia. För att ta del av Bajenfotboll.se Klicka här!
Inför en mycket fin publiksiffra på knappa 5000 åskådare var det i går matchpremiär och genrep på Söderstadion. Vädret bjöd inledningsvis på en värme som fick några entusiastiska killar på sektion K att klä av sig på överkroppen. ”Bara överkroppar”, ”Bara överkroppar” i början på april!?! Tja, nu var aprilkvällen kanske inte riktigt så varm men spelet som visades upp på Söderstadion var stundtals desto hetare!
Efter en lång och olidlig vinter kom den underbara våren och i går var det så äntligen dags att få inta Söderstadion igen. Med grönvita bubblande vårkänslor och stark framtidstro kändes det magiskt att för första gången i år kliva uppför betongtrappan till Södra läktaren.
I gårdagens inlägg efterlyste jag att ett antal frågor behövde bli besvarade för att grönvita hjärtan skall våga hoppas på en fantastisk säsong med en omedelbar reträtt till Allsvenskan. Ett antal positiva svar bjöds det verkligen på i går på ett vackert och underhållande sätt. Hammarby trampade gasen i botten från start och dominerade matchen med eftertryck. Gårdagskvällens matchsekvenser skulle enkelt kunna stavas Linus Hallenius show. 1-0 målet gjordes av Linus Hallenius i matchens 8:e minut och efter att Maic Sema får bollen och högst osjälviskt passar bollen vidare till en friställd Linus Hallenius som resolut stöter bollen i mål. Därmed är våren här på allvar!!!
Publiken tänder till på allvar och trycket från läktarna är bitvis magisk och skvallrar om den tid som komma skall.
Spelnivån sjunker efter ledningsmålet och ett avvaktande Hammarby låter Mariehamn stundtals glimta till i spelet. Lite slarv i Hammarbys försvar skapar en målchans för Mariehamn som dock inte känns speciellt farlig. Mot slutet av första halvlek tar Hammarby åter tag i taktpinnen men skapar inte några farligare målchanser.
Summering av första halvlek: Hammarby inleder första halvlek på ett bra sätt och visar att det finns fantasi och kreativitet i spelet. Spelet känns tryggt men efter ledningsmålet blir spelet något avvaktande från Hammarby sida som släpper in Mariehamn i matchen. Mariehamn känns dock inte övertygande. Första halvlek kännetecknas av tafatt spel med en mängd felslagna passningar och halvhjärtade insatser i närkamparna. Men Hammarby känns stabila och när spelarna rycker upp sig och återtar initiativet i spelet faller Mariehamn tillbaka.
Andra halvlek inleds som den första slutade det vill säga med ett tydligt spelövertag av Hammarby. I den 47:e minuten gör Linus Hallenius 2-0 genom att ta reda på en retur i ribban av Maic Sema. Efter 2-0 målet forcerar Hammarby på rejält och dominerar. Mariehamn är ständigt trea på varje boll, Bajen vinner i princip varje närkamp och går på för fullt för ett tredje mål. Efter ett friläge för Sebastian Castro-Tello som blir dragen i tröjan blåser domaren straff. Andreas Dahl slår i 59:e minuten straffen vackert i vänstra krysset. Efter 3-0 målet är matchen avgjord, Mariehamn har inte förmåga nog för att kunna bjuda på motstånd. Hammarbys fjärde mål görs av… hatrick mannen Linus Halleinus i 78:e minuten! Sista och femte målet görs av Sebastian Castro-Tello i 81:a minuten.
Summering av andra halvlek: En betydligt bättre halvlek av Hammarby som kännetecknas av erövrade bollar på mitten och snabba spelvändningar. Passningsspelet är bättre och Hammarbys spel är vägvinnande med fantasi, tekniskt finlir och fyra gjorda mål i en och samma halvlek bådar mycket gott inför premiären. Mot slutet av matchen dominerar Hammarby totalt och Mariehamn får knappt ens känna på lädret.
Slutanalys av genrepet: Med en övertygande 5-0 seger visar Hammarby att laget är på gång. Det tar tid att sätta ett nytt spel med en ny tränarduo. Det positiva under försäsongen har varit anfallsspelet som stundtals varit riktigt underhållande och visar på en helt annan inställning än vad fallet var under fjolåret. Även om det finns tekniska detaljer att slipa till ytterligare framförallt vad det gäller försvarsspelet ser årets upplaga av Hammarby ut att kunna gå mot en ljus och framgångsrik säsong. Lyckas laget behålla det positiva och vägvinnande anfallsspelet från försäsongen med sig in i tävlingsmatcherna i Superettan utgår jag helt från att Hammarby kommer bli ett lag som kommer att vara med i striden om direktuppflyttning till Allsvenskan. Det här lovar mycket gott!
Svaren som blev besvarade: LINUS HALLENIUS!!! Killen fortsätter att leverera lika säkert som Amen i kyrkan. Jag hävdar att Linus har stor chans att bli Supperettans skyttekung i år. Vårt anfallsspel såg stundtals mycket bra ut i går och Linus är på väg att utvecklas till den targetplayer som vi så innerligt saknade under större delen av fjolårssäsongen. Fortfarande vill jag dock se att fler spelare kliver fram och tar för sig på allvar och visar att de är hungriga och aggressiva i sista tredjedelen.
Simon Helg kommer in i andra halvlek när Hammarby leder med 3-0 och matchen redan är avgjord. Simon bjuder ändå på en fin soloräd och blir ensam med målvakten är på god väg att rulla in bollen i mål men bollen smiter strax utanför. Under det korta inhopp och lilla speltid Simon får visar han sin ovärderliga betydelse i det grönvita mittfältsspelet.
Rami Shaaban sattes väl inte direkt på några svårare prov i går. Där får framtiden utvisa nivån på vår keeper och vad Shaaban kommer att prestera när vi stöter på tuffare motstånd.
Hammarbys startelva mot IFK Mariehamn 2010-04-06
1. Rami Shaaban
2. David Johansson 6. Patrik Gerrbrand 20. Filip Bergman 5. Robin Wikman
23. Maic Sema 14. Sebastian Bojassén 10. Andreas Dahl 19. Vladica Zlojutro
9. Sebastian Castro-Tello 17. Linus Hallenius
Avbytare: 30. Johannes Hopf 3. José Monteiro 11. Freddy Söderberg 13. Isak Dahlin 15. Petter Furuseth 21. Monday James 22. Mauro Saez Jarpa 26. Simon Helg
Våren är äntligen här! Fåglarna bjuder upp till sång i buskar och träd, snön försvinner alltmer för varje dag, och det behagliga vårljuset påminner om den sommar som kommer. Just i dag är jag stark, just i dag mår jag bra! Bajen spelar i kväll genrepet inför den långa och mödosamma vägen tillbaka. I genrepet ställs Hammarby mot IFK Mariehamn och allt är upplagt för en grönvit fest på Södermalm!
Allt är precis som vanligt med andra ord... eller...? Tja kanske inte riktigt för i år huserar vi som bekant en våning under Allsvenskan. Men låt oss plåja, latja och skratta våra motstånadre i ansiktet. Låt oss visa övriga fotbollssverige att vi aldrig ger oss och att livet med Bajen är underbart oavsett vilken division vi för tillfället råkar befinna oss i.Nu är det dystra fjolåret historia. Nu börjar det långa och svåra vägen tillbaka. Vi har varit med om det här många gånger förr. Vi har blivit nedslagna och förnedrade och alltid, alltid rest oss upp på nio för att mot alla odds gå härdade ur totalt jävla mörker, eller för att citera Roffe Wikström: ”Du är som en gammal fighter som vägrar räknas ut, är det därför min kärlek ej tar slut, är det därför jag älskar dig så.” Och så är det naturligtvis!
Vårt kära Hammarby har under den grönvita historien vandrat mellan djupa dalar och höga toppar. Med jämna mellanrum har vi dykt på huvudet med ansiktet djupt nedborrat i skiten. Roffe Wikström vackra strof påminner och manar oss om att vårt älskade fotbollslag mot alla odds, alltid har lyckats ta sig tillbaka och rest på sig. Jargongen och inställningen till livet på Södermalm har alltid kännetecknats av optimism och stark framtidstro som omfattats av fans, spelare och ledare. Därför kommer vi även denna gång att gå stärkta ur den nuvarande misären.
I kväll när Hammarbys A-lag springer ut på Söderstadion och möts av ett enormt jubel och en revanschlusta som darrar av högt ställda förväntingar må våra antagonister darra av fruktan. I kväll är det delvis ett nytt Hammarby som hanteras av herrar Borgqvist och Blomqvist. Det kommer att bli ytterst intressant att se hur Hammarby årgång 2010 kommer att gestalta sig. Oavsett laguppställning kommer säsongen i Superettan inte enbart att innehålla glädjeämnen och positiva känslor. Självklart kommer vi få uppleva en och annan förlust under året. Men det viktigaste under alla hänseenden kommer att vara få våra spelare att smälta ihop till en härdad och fast beslutsam enhet. Och alldeles oavsett hur spelet ser ut i kväll är det viktigaste att vi går in med en stark framtidstro. I det perspektivet har resultatet i kväll ringa betydelse i det långa perspektivet för våra möjligheter att ta oss tillbaka igen. Den riktiga kraftmätningen väntar ännu bortom april månad.
För trägna grönvita hjärtan och plågade själar är matchen i kväll ändå betydelsefull så till vida att får vi se positiva tendenser tror jag att matchen mot IFK Mariehamn på Söderstadion placerar ribban för media, publik och sponsorers framtidstro under säsongen och vilken vilken nivå av revanschlusta som kommer att befinna sig i den riktiga premiären mot Äneglholm om sju dagar.
Inför kvällens match mot IFK Mariehamn behöver följande delar bli besvarade för att vi skall kunna känna en verklig tillförsikt inför bortapremiären mot Ängelholm:
Anfallsspelet: Under träningsmatcherna på försäsongen har Hammarby hängt baljor i med högre frekvens än vad som var fallet under fjolåret. Målen har fördelats på flera huvuden och tveklöst varit det mest positiva med ”nya” Hammarby. Men för att vi verkligen skall få uppleva ett väloljat anfallsspel måste spelare som Linus Hallenius, Freddy Söderberg fortsätta att leverera. Utöver dessa herrar vore det önskvärt om Tobias Holmqvist ges chansen i ett antal matcher för att visa att han är att räkna med och vill kriga om en plats i startelvan.
Mittfältet: Under fjolåret var det i princip vår enda lagdel som glimtvis visade Allsvensk klass. I år har vårt mittfältsspel hitintills blandat och visat snudd på bländande insatser parat med mindre goda sekvenser med smak från fjolåret. Under säsongen i Superettan blir det nödvändigt att Fredrik Söderström kliver fram och tar för sig ytterligare. Andreas Dahl måste våga kliva på mot mer namnkunniga motståndare. Det var med stor glädje på Södermalm som Petter Furuseth kom tillbaka till vårt älskade Hammarby och vårt mittfält. Med Petter och Simon Helg har vi tveklöst två av Superettans allra starkaste mittfältsspelare.
Försvaret: I vårt lagbygge är det främst försvarsspelet som under försäsongen har uppvisat brister som behöver justeras för att vi skall lyckas ta oss tillbaka direkt. Under fjolåret fungerade försvaret under många matcher under alla kritik. Försvararna hamnade allt för ofta i famnen på vår keeper. För att Hammarby åter skall få stabilitet i försvaret krävs att spelare som José Monteiro, Monday James tar för sig och vågar stångas på allvar mot tjongande och kontringsbenägna motståndare, vilket vi kommer att stöta på mot främst sämre motstånd. Ett mycket glädjande nyförvärv i det grönvita försvaret är Patrik Gerrbrand som liksom Petter Furuseth har valt att återvända till Söderstadion. Mot svårare motstånd blir det nödvändigt att Patrik kliver fram och tar tag i taktpinnen i vårt försvar och vänder spelet med direkta passningar på Petter.
Målvakt: Rami Shaaban behöver fortfarande bevisa att han är den målvakt vi från början utgick från att han var när anlände till Söderstadion. Under fjolåret drogs Shaaban inledningsvis av en envis skada vilket påverkade hans målvaktsspel negativt. Under årets träningsmatcher har Shaaban dock kunnat gå för fullt, vilket jag utgår från kommer att visa sig i en mer taggad Shaaban. Hammarby kommer att vara i stort av en målvakt med pondus och hög lägstanivå. Shaaban kommer därför vara en nyckelspelare och betydelsefull pusselbit för fågel-, fisk- eller mittemellanplacering. I sina bästa stunder är Shaaban en av Sveriges klart bästa målvakter vilket kommer att visa sig i Superettan mot mer bleka anfallsspelare än vad fallet är i Allsvenskan. Jag tror att Shaaban kommer kunna avgöra matcher till vår fördel.
