.

Vi kommer tillbaka!

Dömda att återuppleva historien...

KLICKA PÅ BILDEN FÖR ATT LÄSA ARTIKELN

Människans försök att hantera oförutsedda, extrema situationer och katastrofer är ofta förbluffande irrationella. I efterhand visar det sig ofta att katastrofer hade varit möjliga att undvika om de ansvariga bara varit vakna för de varningssignaler som funnits och som pekat på att allt inte har stått rätt till. Det är samtidigt mycket förbluffande att iakta hur lätt människan förtränger svåra och tidigare traumatiska händelser och katastrofer. Ofta framförs efterkloka resonemang i stil med: "Hur kunde det ske?" och "Vad var det egentligen som gick snett?". I grund och botten är det här ett tecken på människans självbedrägliga försvarsmekanismer och utgör psykologiska efterhandskonstruktioner.

Förlisningen av det storslagna passargerarfartyget RMS Titanic var en enorm tragedi på sin tid när fartyget sjönk på sin jungfruresa på väg till New York. Årtionden senare utgick invaggades människor i en falsk trygghet och trodde i sin enfaldhet att en liknansde fartygskatastrof inte kunde ske i vår tid, ja åtminstone inte i vår omedelbara närhet. Chocken efter förlisningen av MS Estonia på Östersjön 1994 blev därför enorm. På grund av tekniska försummelser och förträngda lärdomar hade ansvariga blundat för de varningssignaler som funnits. På samma sätt är det intressant att iaktta hur Hammarby fotboll bekräftar regeln om människans benägenhet att återupprepa tidigare begångna misstag, invaggas i en falsk trygghet och samtidigt helt nonchalera de varningssignaler som funnits. Vilket slutligen leder fram till den stora katastrofen. Naturligtvis ska man inte jämföra RMS Titanic och MS Estonia med Hammarbys förlorade plats i allsvenskan i övrigt. Självklart inte! Det är dock intressant att studera människans benägenhet att gång på gång återupprepa samma misstag som gör att historien upprepar sig i ny skepnad.

2005 var Hammarby fotboll inne i föreningens gyllene era och man inbillade sig att de svåra åren på 1990-talet var historia och aldrig skulle inträffa igen. En författad artikel av Bajen Fans grundare och första ordförande Stefan Magnusson, publicerades på Hammarby fotbolls officiella hemsida under hösten 2005. Artikeln beskrev en förfluten tid i Hammarbys historia. Artikeln hade en underton som handlade om att de svåra åren nu var över och aldrig mer skulle inträda igen. Med facit i hand vet vi nu att det var just här vid den här tidpunkten åren runt 2005-2006 som framgångseran började ebba ut för Hammarby och att vägen mot vårt nuvarande mörker inleddes.

Dessvärre förträngde samtliga inblandade parter, från styrelse, spelare och ledare till supportrar, Hammarbys mörka historia. Trots artikelns påminnelse om de svåra åren under 1990-talet intalade vi oss i Bajenland kollektivt att de svåra aldrig mer skulle inträffa. Därmed var vägen mot en ny katastrof utstakad och oundviklig. I samma stund som vi utgick från att allt var annorlunda den här gången var på en gång dömda att återuppleva förnedringen och den nedgående kurvan igen. Människans sårbarhet och vår psykologiska förträningsmekanism gjorde att historien på ett grymt sätt gjorde sig märkbart påmind om Hammarbys fotbolls historia. Därmed svpete historiens obarmhärtiga vindslag sakta in från Hammarby sjöstad och fångade på nytt Södermalm i ett depressivt mörker.

Vem besvarar de svåra frågorna?

Hur går vi nu vidare med feta miljonskulder på gränsen till ekonomiskt sammanbrott, med flyande ledare och spelare som hellre talar om sin personliga framtid än om Hammarbys dito. Alla obehaliga och obesvarade frågor skapar ytterligare dystra tankar och ännu fler obesvarade frågor i förlängningen.

Hur skall Hammarby egentligen spela i Superettan? Vem ska träna våra grönvita fotbollslirare? Vilka spelare kommer en framtida tränare ha tillgång till? Vem ska hänga våra baljor? Vilka kvaliteter ska en ny VD och ordförande för vårt svårt sargade grönvita slagskepp egentligen ha? Vad är önskvärt och vad krävs för att få mungiporna att vända uppåt igen och skapa stabilitet i Hammarbys organisation? Och den viktigaste frågan: Hur ska Hammarby egentligen agera för att lyckas återta sin förlorade plats i Allsvenskan och utvecklas i positiv riktning inför framtiden?

Frågor, frågor, frågor...  som behöver snabba svar om inte sejouren i Superettan ska permanentas över ett ovisst antal säsonger. Vem är det som ställer de komplicerade frågorna? Media, supportarna, nuvarande styrelse? Det är egentligen ointressant vem det är som formulerar de många och svåra frågorna. Det alarmerande är att ingen gör en ansats för att försöka besvara frågorna som hopar sig framför oss just nu.

Den viktigaste frågan i högen av alla obesvarade frågor måste vara vem som ska kliva fram och peka på en möjlig väg ur vår förnedring och skam? Vi vet vem eller vilka som formulerar de svåra frågorna, men när, hur och framförallt VEM som ska kliva fram och besvara frågorna? Styrelsens totala tystnad är ett illavarslande tecken på att de i dag inte riktigt vet hur de ska hantera den kaosartade situation som Hammarby fotboll just nu upplever.

Hammarby har i dag lämnat fotbollsallsvenskan sörjd av anhängare och grönvita hjärtan...